Jag skulle snart gå och lägga mig igårkväll, klockan var strax innan elva. Hade plockat ihop saker för jobbet för idag. Tagit en dusch och var på väg upp för att ta på mig pyjamas.
Redan i trappan hörde jag Simon yla.
När jag kom förbi vårt rum kände jag redan stanken av spya, så jag anade vad det var frågan om redan innan jag kom in till hans rum och såg honom sitta i sin helt nedspydda säng.
Jag har inga problem med att kräkas själv. Mår jag illa tycker jag oftast det är en oerhörd lättnad att kräkas. Men att torka upp andras kräk har jag svårt för. Och smittrisken i sig är nog det värsta. Kräk- och magsjukor ger mig hysterisk bacillskräck…
Jag har stannat hemma idag. För att inte sambon ska behöva ta hand om båda barnen. Och för att inte smitta ner mina kollegor.