Monthly Archives: januari 2009

Han sitter faktiskt riktigt bra nu *imt*

Klagan

Jag skulle ju börja jobba på riktigt den här veckan!
En dag fick jag – och sedan kom det här
Blääääääääääääääääääääääääääääääääääääää

Trädgårdskoll

Vi gick en promenad med vagnen innan idag, J och jag. En ganska kort runda. Sedan stannade vi kvar ute i trädgården en stund till. Han satt i vagnen, och var på det hela taget riktigt nöjd med att jag pratade och berättade, eller med att lyssna på fåglarna, eller med att bara sitta och dagdrömma.

Märkligt.
Så stillsam…

[Gammalt & blandat]

Det är skönt att inte vara gravid.
Det kände jag väääldigt snabbt efter förlossningen.
Nog för att det är jobbigt med bebis, på en massa vis. Men det är himla skönt att slippa vara gravid.

Och väldigt snabbt infann sig en annan känsla. En känsla av att vi på ett helt annat sätt var en komplett familj. Inte bara ”nu har vi fått barn”, utan ”nu är vi en familj – det här är vår familj”. En helt annan känsla av att nu var vi klara med det här och kunde blicka framåt. En bra känsla

Fler barn blir det inte. Och om jag nånsin skulle tvivla – vilket jag inte gör – så räcker det att slänga in lite sjukdom för att tydliggöra. Jag vill INTE hantera tre kräksjuka barn och vara sjuk själv. Aldrig.

Fortsatt kräkningar inatt

Senaste vid 6 i morse.
Men idag verkar han friskare…?

Usch och blä och fy :-(

Innan idag fick Simon feber, som togs ner med alvedon. När det var dags för andra omgången alvedon var han dock inte på humör, vilket nog i slutändan ledde till att alvedonen togs för snabbt – och då kräktes han. (Annars hade han nog inte kräkts sedan 8 i morse; detta var vid 7-tiden ikväll.)

Jonatan verkar inte ha drabbats än, peppar peppar. Visserligen har jag bytt 7 bajsblöjor idag, tror jag, men han är inte lös imagen, snarast tvärtom, och får liksom inte ut allt på en gång. Jag tror snarast det är tänder som bråkar med honom. Men han är gnällig av förkylningen.

Annars känns det… ensamt. Vi har huvudsakligen försökt dela på oss idag, med ansvar för varsitt barn, så att inte J ska bli smittad i onödan. Men det blir ensamt.

Nu är han sur över att han inte får som han vill

– ett tydligt tecken på tillfrisknande hos en femåring

Spya

Jag skulle snart gå och lägga mig igårkväll, klockan var strax innan elva. Hade plockat ihop saker för jobbet för idag. Tagit en dusch och var på väg upp för att ta på mig pyjamas.

Redan i trappan hörde jag Simon yla.

När jag kom förbi vårt rum kände jag redan stanken av spya, så jag anade vad det var frågan om redan innan jag kom in till hans rum och såg honom sitta i sin helt nedspydda säng.

Jag har inga problem med att kräkas själv. Mår jag illa tycker jag oftast det är en oerhörd lättnad att kräkas. Men att torka upp andras kräk har jag svårt för. Och smittrisken i sig är nog det värsta. Kräk- och magsjukor ger mig hysterisk bacillskräck…

Jag har stannat hemma idag. För att inte sambon ska behöva ta hand om båda barnen. Och för att inte smitta ner mina kollegor.

Storebror har fått kräksjukan…

…och lillebror är förkyld igen.

Slut på föräldraledigheten

Nu jobbar jag. På riktigt.

Eller egentligen inte förrän på måndag. Den här veckan jobbar jag ju, precis som sedan slutet av november, bara en dag per vecka. Men från nästa vecka jobbar jag fyra dagar i veckan. Nu är det helg. Och det innebär ju egentligen att från och med idag jobbar jag i princip normalt.

Hur det känns? Ja, egentligen ganska bra. Jag har ju längtat efter att komma iväg och jobba. Men de här enstaka dagarna på jobbet har känts ganska frustrerande och oinspirerade. Framför allt, tror jag dock, på grund av en massa datorstrul. Jag har på hela denna tiden inte haft en fungerande jobbmejl! Då är det ju omöjligt att få något jobb gjort – gud, så låst jag har känt mig! Men nu är mejlen fixad, så nu kanske jag ska kunna få något gjort och kunna hänga med i vad som händer De få timmar jag faktiskt kunde använda mejlen idag så kändes allting genast mycket bättre Och med fyra dagar i veckan på jobbet, så kan jag börja sätta mig in i vad som hänt i höst och vad som ska göras nu, och då blir det förmodligen roligare och mindre splittrat.

Så nu är det jag som ska

  • kliva upp tidigt på morgonen
  • kunna äta frukost själv – och läsa tidningen
  • sova på tåget
  • hänga med i vad som händer i jobbvärlden och komma hem och ha något att berätta
  • sitta och fika med kollegor
  • gå på toa ifred
  • kunna sitta och göra saker i lugn och ro, avsluta en tankegång, utan att ha en bebis i knät som sliter i mitt hår, biter mig i hakan och sträcker sig efter alla saker han inte ska ha, samtidigt som en uttråkad, rastlös femåring dansar runt mig, tjatar om att jag ska bygga lego och ylar som en hel vargflock
  • ibland kanske komma hem till färdiglagad mat (?)
  • överhuvudtaget komma hem från något

Kanske ska jag dessutom få tillbaka min sambo, som nu förhoppningsvis inte kommer att sitta och jobba halva nätterna…

På det hela taget är det bra.

Dessutom ska jag ju faktiskt även fortsättningsvis vara hemma och vara föräldra-”ledig” en dag i veckan. Så den här gången kommer jag även att få lite mer av den senare bebistiden, när lillen faktiskt börjar kunna och förstå lite mer, och man faktiskt kan hitta på lite mer saker.

Och sambon, då? Å, han har sett fram emot det här – att äntligen ha en tillvaro där han vet vem som bestämmer