Monthly Archives: april 2009

Står utan stöd

Sedan ungefär en vecka tillbaka står han ibland utan stöd. I början var det ytterst korta stunder – några sekunder eller så. Men sedan har det ökat på. Under den gångna helgen började han dessutom resa sig upp utan stöd till fritt stående. Ibland – ganska ofta – håller han något i händerna samtidigt – en leksak, en träslev eller något annat. Som att han liksom låtsas att han får stöd av något eller har något att hjälpa upp balansen med. Men ibland går det utan också.

Han reser sig. Och så står han där, riktigt stabilt, bredbent, superkoncentrerat. Ibland uppemot tio sekunder. Sedan sätter han sig ner, eller går ner i krypställning. Men han trillar inte. Han märker när balansen inte räcker längre, och då tar han sig ner. I någon mån har han bättre koll när han står utan stöd än med stöd, för utan stöd så VET han att han måste koncentrera sig.

Kläder och principer

Jag pratade principer med Simon häromkvällen.
Upprinnelsen var att jag tänkt köpa nytt sommarlinne åt honom. Jag hade varit och tittat och hittat nåt linne med blommor som jag trodde skulle falla honom i smaken. Men HM hade den dåliga smaken att trycka ”GIRL” i insidan av nacken/ryggen. Vilket ju egentligen av princip gör mig mindre benägen att vilja köpa det.

Men dels tar det tid att flänga runt som tokig och leta kläder som både ska passa min rosa-blommigt-älskande grabb och ändå inte ha någon sådan markering, dels är det ju faktiskt inte jag som ska ha kläderna.

Jag började med att prata med sambon. Skulle jag 1. köpa linnet utan att bry mig? 2. inte köpa linnet av ren princip? eller 3. faktiskt diskutera frågan med Simon själv.

Grejen är att han läser ju själv nu. Sannolikheten att han skulle läsa och fråga vad det betyder är rätt stor.

Vi var helt överens om att jag borde ta upp frågan med Simon.

Så det gjorde jag.

Jag nämnde inget om att jag tittat på några linnen, utan jag höll frågan på ett principiellt plan

Jag förklarade att ibland när jag tittar på kläder till honom, så står det ”boy”, som betyder pojke, i kläderna, och ibland står det ”girl”, som betyder flicka- och ibland står det inget alls. Och att när det står ”boy”, så har förmodligen den som hittat på kläderna tänkt på en pojke, och när det står ”girl” så har de nog tänkt på en flicka, men att det ju inte betyder att bara pojkar eller flickor kan ha kläderna.
Och så frågade jag om det var viktigt för honom, om han ville att jag bara skulle köpa kläder som det stod ”boy” i, eller bara kläder det stod ”girl” i, eller om det viktigaste var att jag köper kläder som jag vet att han gillar – för jag vet ganska väl vad han gillar, och han brukar vara nöjd.
Och han svarade att det viktigaste var att det är kläder han gillar.

Senare samma kväll frågade jag, i förbigående, vad han ville det skulle vara på linnet om jag köpte ett nytt. Skulle det t.ex. vara blommor, eller tigrar (som jag sett på något linne på pojkavdelningen – fast det sa jag ju inte), eller något annat?
Svaret kom snabbt, innan jag hunnit tala till punkt, och sedan en gång till när jag hade talat klart: blommor!

So be it

”Ä dä!”

”Dä!” och ”Ä dä!” hör till hans favorituttryck för tillfället.

Nej, det är ingen fråga. Inget peka och fråga ”Vad är det?”

Men det är för den skull inte betydelselöst. Det är ett tydligt utpekande, poängterande uttalande. Han menar NÅGOT. Tycker NÅGOT. Om NÅGOT. Det är nog ungefär den minsta gemensamma nämnaren Men det är inte så illa det Han tycker [något] om [något], och det vill han förmedla till omgivningen. Ganska värdefullt i sig, på något vis

Oroliga nätter

På det hela taget har han varit en ”lätt” bebis vad gäller nätterna. I princip från början har han sovit på nätterna. Visst, han vaknar och äter då och då, det har han alltid gjort och gör fortfarande, men det har varit ytterst få nätter när han varit vaken eller haft direkt svårt att somna om, och i princip inga nätter när han inte alls vill sova utan istället vara vaken. Har det varit knepigt har det berott på förkylning eller liknande.

Men för tillfället är det stökigt på nätterna. Han sover oroligt. Har svårt att somna om. Hamnar i ett mellanläge där han inte är vaken men inte kommer till ro. Ledsen, orolig, stökig.

Två gånger på de senaaste dagarna har vi behövt byta blöja på natten, vilket vi annars inte gjort på månader tillbaka – blöjan brukar räcka till morgonen. Inatt var det en stor blöt kissfläck i vår säng (han sover mellan oss) och hela pyjamasen var dyngsur på den sidan.

Så för tillfället blir det inte tillräckligt sova på natten – för mig heller.

Till på köpet hade vi världens åskväder inatt…

Liten myskille

Ibland, när han är mitt i lekandet, så får han för sig att komma bort till mig – eller pappa – och lägga huvudet mot benet eller knät eller något annat tillgängligt, sådär på sned, och bara slappna av och mysa.

Igår låg han med huvudet på min mage en lång stund och bara VAR. Låg och tittade i taket. Halvt närvarande. Helt nöjd.

Så udda känsla.
Så underbart mysigt.
Ett sådnt härligt lugn. Det känns så skönt. Att det finns där. Att han har sådana sidor.

Han är – förstås – inte alltid sådan. Långtifrån.
Får han inte som han vill blir han jättearg och sur och skriker oerhört missnöjt.

Framåt

Han går effektivt längs möbler och väggar nu. Balanserad och bra och med koll. (Fast har han bråttom så böjer han sig ner på golvet och kryper istället, för det går snabbare.)

Han går bra med gåvagnen.

Han klättrar även I gåvagnen. Håller sig i handtaget, kliver upp och står sedan mitt på flaket och gungar och tittar i taket och ser nöjd ut.
En gång har han tagit tag i ett bordsben på andra sidan och även klivit ur.

Han står utan stöd! Korta stunder, förstås. Men helt balanserat. Utan att själv vara medveten om det ibland, tror jag. Tidigare gånger har det nog bara varit en eller två sekunder, typ, och liksom mest i förbigående, av en händelse. Idag var han synnerligen medveten och koncentrerad och lyckades hålla balansen även när det blörjade svaja en aning. Han stod garanterat en bit över fem sekunder – kanske tio? (Min tidsuppfattning är rätt kass, men det var lääääänge.)

Oh så konstaterade jag vid matbordet ikväll att han hade ett snyggt pincettgrepp när han stoppade majskornen i munnen – med vänster hand. (Högerhanden var upptagen med en skallra; annars tror jag egentligen han använder högerhanden mest – men jag är lite osäker.)

Dubbelt så gammal

Nu har han levt lika lång tid utanför min mage som inuti. Det har gått lika lång tid från att han föddes och tills nu som från att två celler smälte samman och bildade just hans unika kombination och tills dess attt han kämpade sig ut.
Så nu är han dubbelt så gammal som när han föddes.