Små barn ska inte vara i solen. Så ÄR det. Barn under ett år ska hållas i skuggan.
Så är det i teorin. Praktiken är förstås en annan. Eller tror de som går ut med rekommendationen verkligen på att det går? Då har de aldrig haft barn. Eller så har de bott långt ute i täta mörka skogen, där skugga finns att tillgå.
I den verkliga världen försöker man så gott man kan, med ständigt dåligt samvete. Men det GÅR verkligen inte att ha Jonatan i skuggan hela tiden, vare sig före eller efter ettårsdagen. Inte ens ”bara” de fyra timmarna mitt på dagen. Så det är solhatt och långärmat som gäller.
Solhatt, ja, Jättepoppis. Nä.
Han vet mycket väl att han ska ha solhatten på. Han kan till och med ltea rätt på en solhatt och försöka sätta på sig den – och ibland, med stor ansträngning och massor med tur, lyckas – för att visa att ”Nu ska jag gå ut”. Men sedan är det inte lika kul att ha den på sig.
Bäst är att sätta på den utan att han märker det. Och hamnar den lite snett så ska man INTE försöka rätta till. För så länge han liksom inte kommit på att han har den på sig så går det bra. När han väl kommit på att den sitter på huvudet så slänger han av den. Och sedan börjar kampen – eller leken – med att sätta på den igen och igen och igen och igen…
Ofta slutar det med att jag istället sätter den på mitt huvud.
Och då tittar mötande människor lite roat, eller märkligt, på mig.
Varför det? Går inte alla mammor-till-ettåringar omkring med en alldeles för liten solhatt på huvudet?