Nu är det dags för mig.
Jag har fått kallelse till vaccination imorgon eftermiddag.
Det här är den minst lämpliga veckan av alla. På onsdag har vi vår STORA grej med jobbet, som vi planerat och grejat med i ett halvår. Dagen då allt måste klaffa.
Strikt talat klarar de sig utan att jag är där. Bara allt är fixat innan (och det finns ju fler än jag). Men jag VILL ju helst inte missa det…
Om jag vaccineras på tisdag eftermiddag är risken rätt överhängande att jag får stanna hemma på onsdag p.g.a. biverkningar 
Alternativa vaccinationstider den här veckan är måndag e.m. och onsdag e.m…
Om jag går tidigare på onsdag kan jag hinna innan vaccinationsstället stänger. Men då är ju risken att vaccinet hunnit ta slut? Dessuom kommer jag att vara skittrött då, eftersom jag ska gå upp kl 5 på onsdag morgon.
Om jag vaccineras redan idag riskerar jag förstås att vara utslagen både tisdag och onsdag, d.v.s. både missa en del förberedelser och själva dagen. Men sannolikt bör jag vara på benen igen till onsdag, om jag inte har väldig otur.
Dessutom vill jag vaccineras fortast möjligt, så skiten hinner börja verka. Jag vill slippa gå och noja mig över att bli smittad när jag tar tåget varje dag. Om jag nu ska ta vaccinet, så ju förr desto bättre, liksom. Och jag vill slippa oroa mig för att bli förkyld så att jag inte kan vaccineras. Jag har känt mig små snorig på morgnarna ett antal dagar, men det blir inte mer, så jag hoppas det ska vara OK att vaccineras nu.
Så igår tyckte jag att det var det bästa att trots allt vaccineras idag, måndag. Och efter diskussion gick mannen med på det, trots att han missar sin träning (förlåt!).
Igårkväll… slog jag i huvudet. Jag skulle gå upp på ovanvåningen, med lillskrutt i famnen, och lyckades dunka i huvudet rejält, rakt underifrån i en väggfast hatthylla (hyllan av massiva brädor). Aj, det gjorde ont! (Hatthyllan sitter så att man normalt sett inte ska slå i den när man går uppför trappan – jag fattar inte själv hur jag lyckades.)
Jag har (förstås) ont i huvudet. Inte så konstigt. Kände mig aningens yr och chockad ett tag. (Och har sedan då och då känt tendenser till illamående – men det kan ju lika gärna vara just för att jag känner efter och oroar mig. Jag vet att ångest och oro kan driva fram rätt mycket illamående hos mig.)
Dumma dumma dumma jag! Jag är så hemskt arg på mig för detta! Varför gjorde jag så? Så dumt och onödigt och korkat!
Nu har jag fullt med katastroftankar. Ångest, ångest, ångest. Hur påverkar detta om jag vaccinerar mig idag?
Tänk om kroppen har fullt upp med att ta hand om att läka eventuella skador i huvudet, och därför inte kan ta hand om vaccinet på rätt sätt – så att vaccinet antingen inte blir tillräckligt effektivt, eller så att vaccinet tvärtom slår för hårt.
Eller tänk om smällen gjort att det liksom läckt ut cellvätska som gör att vaccinet ger sig på fel saker på något sätt. Eller om något är trasigt i hjärnan och att skvalenet tar sig in på ställen det inte ska i huvudet?
Ja, det låter snurrigt och förvirrat, jag vet. Men jag är jättenojig ändå. Tänk om man inte ska gå och vaccineras när man slagit sig i huvudet?! Tänk om det är just den sortens saker som gör att det kan bli riktigt farligt med vaccin och skvalen och saker?
Så – vågar jag gå och vaccinera mig i eftermiddag? Eller är det det mest korkade jag kan göra? Kommer jag att dö nu?