Att vara ”duktig flicka” är numera snarast en diagnos, och som förälder får man lära sig att man inte ska säga att barnen är duktiga.
Och visst, jag håller med. ”Duktig” är inte nödvändigtvis positivt.
Men ibland känner jag att jag saknar något att ersätta det med. Som idag, när jag faktiskt varit och tränat två pass. Om jag inte ska säga att jag varit duktig, vad ska jag säga då?
3 responses to “”Duktig” har nästan blivit ett fult ord…”