Jodå, man kan få för många skor

Man kan aldrig få för många skor!

Uttalandet är förstås inte mitt. Och jag ska inte peka ut någon särskild person. Snarast är det, i olika varianter, ett väldigt vanligt uttalande: på Facebook, i bloggar, och liknande.

Och då snackar jag ändå utifrån mitt ganska snäva perspektiv. Jag, som har förhållandevis få shoppinggalna vänner (tror jag). Jag som inte läser modebloggar. Ändå träffar jag på den sortens uttalanden skrämmande ofta.

Ibland genom att någon lägger upp en bild på något hen suktar efter; då kommer uttalanden som det ovan från henoms vänner, som uppmuntrar hen att köpa skorna (eller vad det nu rör sig om) genom att säga/skriva dylika saker.

Andra gånger är det vederbörande själv som fäller uttalandet direkt, antingen när hen deklarerar att det här ska köpas eller när det redan har köpts.

Jag vet inte om de själva tror på det eller inte. Om jag antar att de faktiskt tror på det så måste jag ju anta att de är dumma i huvudet – och det tror jag inte alls. Jag tror det är fråga om en försvarsmekanism.

Men i alla fall känner jag behovet av att tydliggöra:

Jo, man kan absolut få för många skor.

Om man har fler skor än man har praktisk nytta av och/eller fler skor än man kan slita ut under sin livstid, då har man för många skor.

Och så vitt jag kan se det behöver man kanske fem par skor: ett par vinterkängor, ett par sommarskor, ett par sandaler, ett par stövlar och ett par finskor. Och visst kan man ha några par till att byta med – några gamla slitna som fortfarande kan användas till nöds, några nya i reserv och lite så.

Min gissning är att dessa personer har betydligt mer än så.

Många skor är inte bara en fråga om tillräckligt förvaringsutrymme och tillräckligt hög lön. Skorna har

  • tillverkats av någon. Under vilka sociala förhållanden arbetar dessa personer? Rimlig lön? Arbetsmiljö? o.s.v.
  • tillverkats av något. Många resurser är begränsade. Andra framställs på miljömässigt katastrofala sätt. Hur levde kon? Hur garvades skinnet? Hur odlades bomullen? Hur länge räcker oljan som sulan gjordes av?

Och vad händer med skorna den dagen du inte längre vill ha dem? Kan de återanvändas av någon? Vill någon annan ha dem den dagen du väl gör dig av med dem? Eller hamnar de på tippen?

(Och ja, resonemanget i stort är förstås lika relevant för kläder, smycken och annat folk shoppar loss på.)

Så vad gör jag då? Skriver jag och invänder i deras facebook-statusar eller i deras bloggar?

Nä. Inte så ofta. Jag är väl annars ganska bra på att säga min mening och invända när jag inte håller med. Men i den här typen av frågor är det sällsynt. Det tar emot att vara hon den där gnälliga som ska sabba allt trevligt. Bakåtsträvare. Präktig. Pessimist. Gnällkäring.

Och förmodligen är det ännu fulare av mig att nu istället skriva ett blogginlägg om det.

Men det stör mig. Det stör mig med folks konsumtionshets, utan tankar på konsekvenser annat än när det gäller en egna plånboken. Det stör mig att folk motiverar sitt hänssynslösa shoppande med att “jag är värd det” och “man måste unna sig lite”.

Jag själv då. Är jag utan skuld? Har jag inga liknande beroenden?

Inte vad gäller kläder och skor. Men visst, jag köper aningen mer böcker än jag borde (om än inte jättemycket). Böcker har visserligen ett mer bestående värde generellt sett. Men vi konsumerar mer än planeten kan hantera, och då är även sådant som böcker och tidningar ett problem. Jag vet det. Och jag tänker noga över varje köp. Jag är inte framme. Men jag arbetar i alla fall på saken.

För övrigt har jag just läst klart boken “Tillväxt till döds“ som jag lånat av en kollega. Lättläst och läsvärd. Rekommenderas till alla.

För nej, tillväxten kan inte fortsätta i all evighet. Det ligger i naturens natur. Stellan Tengroth förklarar detta på sätt varje normalbegåvad människa kan förstå. Läs boken!

2 responses to “Jodå, man kan få för många skor

  1. Tack för boktipset!

    Ja, det där ständigt dåliga samvetet för att man vill konsumera. Jag försöker att köpa så lite som möjligt och bara det jag behöver. Om alla på vår jord tänkte så, kanske vi inte behövde ha så dåligt samvete för att vi unnar oss något ibland, bara för att det är vackert.

  2. Pingback: Sanne skriver » Varför ska vi hela tiden producera bättre än ifjol? Räcker det inte att producera tillräckligt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *