Av en händelse läste jag om mitt gamla inlägg Kom med mig nerför trappan! – Om Durban, klimatet, världens ledare och vikten av alla små och stora steg. (Det är fortfarande i högsta grad relevant, och dessutom blir det här inlägget mycket begripligare om du läst det gamla först.)
Det hemska är att vi fortsätter att bygga. Vi har inte börjat gå nerför trapporna, vi fortsätter att bygga nya våningar över den åttiofemte, vi bygger våning på våning, i ett allt mer rasande tempo. För vi lever i en värld där byggande – tillväxt och konsumtion – är det enda som räknas. Det talas fortfarande med skräck i rösten på nyheterna när man tar upp vikande försäljningssiffror för detaljhandeln.
Och jag vill bara skrika:
Sluta nu!
Du behöver inte mer. Du behöver mindre. Möjligen behöver du ibland bättre, men mindre eller färre.
- Använd det du har.
- Laga de saker du har.
- Bygg om det du har eller det som finns istället för att bygga nytt.
- Tänk långsiktigt.
- Skaffa kvalitet.
- Unna dig inte!
- Hetskonsumera inte. Trösta dig inte med shopping. Du blir inte lyckligare.
Kan du stå för det du gör? Även när någon frågar dig om tjugo, trettio, fyrtio år? Utan att skylla ifrån dig? Utan att låtsas och spela dummare än du är?
Vi måste få kurvorna att plana ut. Alla kurvorna. Konsumtionen, utsläppen, artdöendena, alltsammans. Nu.