Laxen och kycklingen. En gång lyx, nu vardagsmat – när hände det, och hur?

Ica vill att vi ska köpa lax. Det prånglas ut recept på lax – lax är så smidigt, så enkelt, så snabblagat. God, nyttig och enkel vardagsmat. Och jämt och ständigt är det erbjudanden på lax. Lax i sådana där frysta portionsförpackningar, somt klart och tydligt dikterar hur mycket varje familjemedlem förväntas äta. (Inte är de billiga egentligen, som vardagsmat betraktat, men de säljs på ett sätt som ger sken av det.) Lax i en form där man egentligen inte alls kan se att det är fisk det handlar om.

När jag var liten var lax lyxmat. Dyrt, och nåt man åt när det skulle vara fint. I alla fall sällan. Och egentligen var det ännu mer sällan man åt riktig lax, utan det man åt var nog oftast ”pinklax” – sånt där som inte var just arten lax men något annat – för det var den som var så billig att man kunde ha råd med den. Men sedan var det så mycket kritik för att folk kände att de blivit lurade att köpa lax som inte var lax, och sedan mer eller mindre försvann pinklaxen från frysdiskarna.

Kyckling var också lyxmat på den tiden. Definitivt något man åt enstaka gånger, när det skulle vara fest. Jag har minnen av prislapp på kyckling som sa 79 kronor kilot. Kan det stämma? Det låter så mycket, med dagens mått mätt. Å andra sidan var ju kycklingen på den tiden ”producerad” på helt annat sätt än idag. Men visst, jag kanske minns fel pris – dyrt var det i alla fall.

Numera är kyckling billig mat. Folk äter kyckling var och varannan dag, i alla möjliga rätter, på alla möjliga sätt. Eller nä, det sista var knappt sant. De allra flesta verkar inte köpa kycklingen hel, utan som styckningsdetaljer. Bara klubbor. Bara ben. Bara vingar. Eller – vilket verkar vara det allra vanligaste – bara kycklingfiléer. (Det begriper jag inte alls. Filéerna är ju det allra tråkigaste köttet på kycklingen. Men men, det är min åsikt :-)) Jag antar att överskottet av benstyckdelar i förhållande till filéerna blir korv och färs?

Jag fattade nog aldrig riktigt när det där hände, att kyckling blev billig vardagsmat. Jag gissar på att det var en kombination av ändrad djurhållning *suck* och hård marknadsföring (jag har något svagt minne av något sådant, men jag gissar på att det kan ha varit under någon period när jag märkte ännu mindre av reklamflödet än jag gör idag).

Och ja, visst, kyckling anses vara ett bra kött ur klimathänseende. Men vad gäller djurhållning och etik är det betydigt mer tveksamt, och det vore vettigare att istället minska köttkonsumtionen. Om hel kyckling hade kostat motsvarande 79 kronor kilot i tidigt 1980-talspriser, och filéerna det dubbla, så skulle nog många välja att inte äta det fullt så ofta? (Ungefär som den ekologiska Bosarps-kycklingen, alltså, både prismässigt och ”produktions”-mässigt.)

Och laxen, då? Ja, det är ju inte hotad vildfångad lax, det är ju bra det… Men odlad lax innebär stora miljöproblem. Fisken matas med fiskmjöl, gjord på fisk som fiskats i andra delar av världen på ett oftast inte hållbart sätt. Och det som laxen inte äter upp, och det som laxen bajsar ut, bidrar till övergödningen. Olika typer av bekämpningsmedel och liknande används i fiskodlingarna.

Så ja, den odlade laxen är god och ganska nyttig på vissa sätt. Men den är en miljömässig katastrof. Alltså bör den ätas endast i undantagsfall, som en lyxvara. Inte som vardagsmat, när det ska gå snabbt och smidigt och man inte orkar tänka.

Och tyvärr tror jag att det är frågan om hård marknadsföring även i det här fallet.

På något vis kan jag ändå smälta att de norska fiskodlarna gör stenhård reklam för sin produkt. Eller, på något vis antar jag att de ändå skiter i miljön eftersom de ägnar sig åt den här verksamheten, trots att de rimligen bör känna till problemen. Men varför går mataffärerna i fiskodlarnas ledband och pumpar ut reklam för den odlade laxen, igen och igen och igen? Det är ju inte bara den uppenbara reklamen, det är recept som delas ut, skickas med deras tidningar och till och med ropas ut i affären. Och som sagt var erbjudanden.

Och varför går folk på det här? För helt uppenbart har folk accepterat även det här med lax som vardagsmat…

Vilken miljödålig lyxprodukt står näst på tur att hårdlanseras som vardagsmat?

6 responses to “Laxen och kycklingen. En gång lyx, nu vardagsmat – när hände det, och hur?

  1. Pingback: Sanne skriver » Inte vegetariskt

  2. Pingback: Sanne skriver » Hönorna som försvann och brann upp

  3. Hej Sanne.

    Jag läste ditt inlägg om när kyckling och lax blev vardagsmat. Socio-ekonomiskt rätt intressant. Men vad laxen anbelangar har du nog gått på en del av de myter som finns om fiskodling. Du får gärna återkomma med att berätta om de kemikalier som används. Jag odlar fisk själv och förstår inte alls vad som menas. För det andra om foderförbrukningen och fodrets sammansättning. Till största delen består fiskfoder som regel av olika vegetabilier. Det är sant att vi använder fiskmjöl och fiskolja, men i allt mindre utsträckning. Foderforskningen har gjort enorma framsteg de senaste 15 åren. Det mesta av den råvara som blir fiskmjöl kommer från arter som människan inte äter, vidare från avskär och spill från fiskfabriker.
    En vild lax behöver äta ca 10 kg fisk för att växa ett kg. En odlad 1,6-2,2 kg. Det är väl helt uppenbart att den odlade är skonsammare mot foderfisken, långsiktigt. Men grundproblemet är ju att fisken i världshaven inte räcker till. Vi måste bruka haven, men självklart inte missbruka.
    Det är synd att det florerar så mycket struntinformation kring fiskodling, det vilseleder bara och bidrar knappast till en gynnsam utveckling i ett globalt perspektiv.

    Jag är fiskeri/marinbiolog till min academica, odlat fisk i 30 år och tror mig veta en del i ämnet. Höns vet jag inte mycket om däremot (även om jag har 5 st, för jag gillar inte att slänga mat, så resterna blir ägg istället…) Men visst var det lyx med kyckling på 60-talet.

    Må gott, svara gärna.

    Robert K

    • Jag är ingen expert på området. Jag skrev mitt inlägg utifrån dels det jag minns från när jag läste vattenvård på universitetet för dryga 10 år sedan (då var fiskodlingar en av de näringsutsläppskällor vi räknade på), dels det jag läst i olika miljösammanhang på senare år. Bland annat läste jag på på naturskyddsföreningens webb. Så självklart kan jag inte fruktansvärt mycket om fiskodling.

      Men som jag uppfattar det så kan fisk odlas väldigt olika bra eller dåligt ur miljöhänseende. Olika fiskarter behöver olika sorters foder. Laxen är ett rovdjur; rimligen bör alltså det foder som används när man föder upp lax vara animaliskt och inte vegetabiliskt, åtminstone i huvudsak och i normalfallet. Efter vad jag förstått finns det många tveksamheter kring en hel del av det fiskmjöl som används. Detta kan man också läsa om hos naturskyddsföreningen, som jag länkade till: ”Fiskfodret görs ofta av fisk som kommer från okontrollerat och ohållbart fiske i länder i Syd. Många foderfiskar är inte så viktiga som människomat, men de är viktiga för ekosystemen. Forskare menar till exempel att det intensiva fisket på tobis i Nordsjön orsakar svält hos sjöfåglar.” http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/hav-och-fiske/fiskodling/fiskodling-och-akvakultur/ Jag tycker inte heller att det är självklart att det är värre med laxen som ätit 10 kg än den som ätit 1,6-2,2 kg. För att jämförelsen ska vara relevant måste man ju också ta in hur mycket annan fisk som eventuellt strukit med när fiskmjölsfisken fiskades, och hur viktiga de uppätna fiskarna var på sina respektive platser. att fiskmjölet kommer från arter som inte människan äter betyder ju inte att dessa arter inte är viktiga i sina ekosystem.

      Det här med att trots allt försöka använda vegetabiliskt foder står det också om på länken ovan – det handlar efter vad jag förstår om soja, och när det gäller sojaodling finns ju också många tveksamheter.

      (Vad gäller kemikalier vet jag inte närmre hur läget ser ut i just laxodlingar. Kanske förekommer det inte alls i just laxodlingar?)

      Självklart kan allt detta göras bättre och sämre. Man kan säkert välja fiskmjöl och vegetabiliskt foder från källor som är bättre. Det finns ju till exempel även även KRAV-märkt odlad lax, och det finns väl även en del andra fiskarter som odlas på betydligt bättre sätt. Men åtminstone jag har fått uppfattningen att väldigt mycket av den lax som odlas i Norge odlas utan denna sorts hänsynstagande.

      Berätta gärna mer om din fiskodling: Vad är det för arter du odlar, och vad för sorts foder är det de får?

      Avslutningsvis: jag säger inte att man inte alls ska äta lax. Men jag anser att man ska göra det betydligt mer sällan. Jag tycker att det bör förbli en lyx.

  4. Tack för att du länkar till vår rapport i ditt inlägg. Vi håller med dig i din kritik mot vardagskonsumtion av ohållbart producerade kött- och fiskprodukter.

    Vi tror att man kan odla fisk på ett hållbart sätt, men vi är inte där idag. Det beror bland annat på att de flesta odlingar är beroende av vildfångad fisk, men också på de negativa effekterna i närmiljön. I de norska fjordarna finns till exempel stora problem med laxlus från laxodlingar som dödar vilda laxar.

    I framtiden hoppas vi att odlad fisk ska matas med vegetabilier, mikrober, musslor och andra råvaror som inte äventyrar den globala livsmedelstryggheten, arter och ekosystem.

    Mvh, Ellen, sakkunnig marina ekosystem och fiske på Naturskyddsföreningen

  5. Pingback: Hönorna som försvann och brann upp | Sanne skriver

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *