Är det kanske för övrigt därför folk åker till Thailand?

Apropå förra inlägget, dårå.

För att det ger en möjlighet att vara ledig utan att vara tvungen att umgås med barnen dygnet runt – och samtidigt ger det sken av att man gör just det: tillbringar all tid med barnen?

Ja, jag vet ju inte. Jag har aldrig varit på charterresa, så jag spekulerar bara helt vilt :-)

Men alltså, en stor nackdel med att ha barn är ju just att man faktiskt i princip aldrig kan känna sig helt ledig. (”Fast det får man väl inte säga i det här jävla landet!”) Är man ledig så är ju barnen också hemma, och tja, även om det är mysigt och trevligt, i alla fall en del av tiden, så… helt ledig känner man ju sig inte, liksom – man kan inte bara skita i allt och göra som man vill, i alla fall, på det sätt som man kunde innan barnen. Även nu när barnen är större kan det ibland kännas som en lättnad när man efter semester eller ledighet kommer tillbaka till jobbet :-) Åtminstone delvis och ibland.

Men om man åker på en charterresa, så kan man dumpa barnen på någon sorts barnklubb – och alltså koppla av helt, vara barnfri, i alla fall några timmar. En lyx som inte erbjuds om man tillbringar sin semester hemma i Sverige. Och ändå så uppfattar omgivningen hemma det som att man har gett sina barn det bästa: man har umgåtts hela familjen under mycket avslappnade former, dygnet runt, i paradiset.

Eller? Jag vet som sagt var inte. Det var bara en tanke. För på något vis får jag en känsla av att det är något mer än bara sol och bad som lockar…?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *