Vinterklagan och vårlängtan

Jag är ingen vinterälskare.

Eller jo, jag älskar den första singlande snön. Jag gillar på det hela taget när det snöar, jag gillar snöstormar (jodå, i huvudsak :-)) och jag tycker det är mysigt att sitta vid brasan.

Men jag brukar säga att det räcker med tre eller max fyra veckor vinter.

Nu är det bara deprimerande. Det blir alldeles för mycket innesittande. Nej, jag är inte mycket för ”vintersport”. Jag tycker mest det är tråkigt ute så här års. Kallt och fuktigt. Man måste klä på sig en massa så fort man ska ut, och varje gång man kommer in igen blir det blött och sörjigt i farstun. Jag går ut mest för att jag måste, för att inte ryggen ska stelna till för mycket. Den stelnar väl till som en kombination av kylan och bristen på naturlig rörelse.

Jag känner mig så låst så här års. Under sommarhalvåret så finns det så mycket större yta att röra sig på – vill man greja med något praktiskt, som att såga eller plantera om eller vad det nu än är, så finns hela trädgården som ett extra hobbyrum. Behöver man slappna av eller tänka på annat eller är uttråkad så kan man alltid gå ut. Men i nuläget är utomhuset bara deprimerande, inte alls någon fristad.

Ska det nu ändå vara kallt så får det visserligen gärna vara snö. Fast nu tycker jag snön börjar bli i vägen. Och den är ändå bara vattnig och sörjig.

Jag vill ha vår! Jag vill gå och titta på saker som spirar – eller åtminstone dricka årets första utomhuskaffe.

One response to “Vinterklagan och vårlängtan

  1. Nog längtar man alltid!!! – efter ljuset, lärkans drill och de första vårblommorna. Den bästa tid på året, när man har allt det fina framför sig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *