Sjuk men bara botten av isberget

Influensa? Ja, inte vet jag.

Jag har hunnit med allmän muskelvärk, nysningar, trötthet och frusenhet. Viss nästäppa och snorighet. Hängighet och deppighet.

De två senaste dagarna har jag dessutom vabbat. Så jag har väl helt enkelt varit tvungen att försöka orka med. Idag är första dagen jag ”får lov” eller ”har tid” att vara sjuk själv, för ungen är tillbaka på dagis.

Är jag sjuk?

Tja, jag är i alla fall inte frisk. Jag orkar ingenting. Bara att gå och hämta ut lucnhen från kylen var en kraftansträngning, trots att jag hade sovit i tre timmar strax dessförinnan.

Men det är liksom inget konkret fel på mig. Bara allmän hängighet-trötthet i hela mig. Och lite sjukdomskänsla.

Det är som en influensa, fast där jag liksom bara fått toppen av isberget. Eller möjligen tvärtom: att jag bara fått basen, grunden, men slipper alla de uppstickande topparna.

Ja, en tanke som valsar förbi är förstås om det råkar vara ”svininfluensa” och att jag fortfarande har ett visst skydd av vaccinet som hindrar att det bryter ut mer än så här, att immunförsvaret liksom tar udden av det.

Det kan ju visserligen handla om att immunförsvaret tar udden av vadddetnuär ändå.

För övrigt har även min man haft ungefär liknande av vaddetnuär.

3 responses to “Sjuk men bara botten av isberget

  1. Pingback: Sanne skriver » Sunkiga familjen

Lämna ett svar till Purre Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *