Varför har man behållit modellen med kyrkoval?

På söndag är det kyrkoval. Och jag borde förstås inte bry mig, för jag är inte medlem i kyrkan och inte troende och kan alltså inte heller rösta. Och i huvudsak bryr jag mig inte heller, ungefär som med en massa andra föreningar jag inte är medlem i och inte har intresse av.

Men jag fascineras ändå. För det skrivs och påtalas en hel massa nu i sociala medier om vikten av att använda sin rösträtt i kyrkovalet (för de som har rösträtt då alltså), för att begränsa SD:s inflytande i kyrkan.

Och alltså, jag förstår den ambitionen och tycker det är lovvärt att uppmana folk att rösta av det skälet. Inte för att jag riktigt tycker det ska behövas, för själv är jag ju sådan att jag älskar att rösta, älskar att ta alla chanser att kunna vara med och påverka och göra min röst hörd, och på den tiden jag fortfarande var medlem i kyrkan så gick jag och röstade.

Det jag inte förstår är att kyrkan fortsätter att ha den här modellen.

Kyrkan är en förening. En religiös förening, men ändå. En väldigt stor förening, men ändå. Trots det har man fortsatt att ha kvar en modell som helt grundar sig i det faktum att kyrkan och staten tidigare hörde samman. Så även om kyrka och stat har separerat, så har man i princip behållit samma typ av val.

Jag tror att den kostymen inte riktigt är anpassad för kyrkans nuvarande behov. Det är ju uppenbart (med tanke på hur lågt valdeltagandet brukar vara i kyrkovalet) att väldigt få av medlemmarna bryr sig om detaljerna i kyrkans styrande på det sättet.

Och samtidigt är det uppenbart att kyrkan (det vill säga de som jobbar inom kyrkan) verkligen inte vill att SD ska få för stort inflytande. Och risken för stort inflytande kommer sig av lågt valdeltagande.

Det känns liksom som att det vore rimligt att bygga om modellen för hur man utser representanter inom kyrkan? Om de som är engagerade i föreningen, och de som är anställda för att driva verksamheten, inte är nöjda med resultaten som modellen ger, så verkar det väl rimligt att göra om? Och därmed dessutom slutligt ta klivet från staten. Jag menar, när det handlar om val till riksdag och så vidare så är det ju i grunden inte mycket snack om hur man ska bygga det här med röstning och så (även om man kan pilla i detaljerna), men i en förening är det väl  egentligen ingen som förväntar sig den här sortens gigantiska röstningsförfaranden?

Okej, förmodligen har jag missat nån viktig detalj. Förmodligen är det inte alls bara så att man råkat behålla det där man hade under alla de år stat och kyrka var gifta med varandra, eller inte riktigt pallat med att erkänna att det faktiskt är slut och orka ta konsekvensen av det.

Eller?