Sven, dag 2

Jag sov inget vidare inatt. Stormen rasade, och jag låg och lyssnade. Barnen låg i soffan, jag låg på madrassen på golvet med huvudet några decimeter från den inte alls täta dörren mot den dåliga verandan. Det lät länge och upprepade gånger som att verandan skulle braka omkull. Jag var stundtals osäker på om den hade gjort det. Det drog kallt om mitt huvud. Jag låg och hade för första gången nånsin (tror jag) allvarliga funderingar på att skaffa nattmössa. (Det visade sig sedan i morse att en av alla smårutor i verandan hade trillat ut på marken. Det vill säga något men inte mycket.)

Jag somnade till slut. Men vaknade sedan igen, efter kanske en timme, och låg vaken länge igen. Och när väckarklockan sedan ringde vid 06.40 så kändes det bara som att jag hade sovit någon timme till, och jag ville inte alls gå upp. Jag har varit väldigt trött idag.

Jag funderade mycket över ljuset under stormen, under alla dessa timmar när vi inte hade ljus. Under kvällen igår det där märkliga stormljuset. När himlen utöver att vara nattmörk (för att det är kväll) också har en sorts grynighet, och så under detta någon sorts särskilt märkligt ljus, som liksom är obegripligt var det kommer ifrån.

Och inatt, när det liksom verkligen inte fanns något ljus. Eller, det enda ljus vi hade tänt var den batteridriven julstjärna från Ikea, en sådan där som går på vanligt AA-batteri och som man kan ha ståendes på i flera månader (ja, vi har testat) och den fortsätter att lysa. Verkligen ett svagt ljus. Men ändå ser man ganska mycket när man vant sig. Och sedan, när någon tar med sig den där stjärnan in på toa, och man har verkligen inget ljus alls, men ändå så finns det där märkliga stormljuset.

Och idag har jag tänkt på snöljus. Ja, det är ju inget ljus på det viset, men den där speciella sortens blåaktighet i himlen och molnen som hänger samman med snöväder.

Vi kom i alla fall upp i morse. Satte en brasa i kaminen för att få lite värme. Lät den brinna ut innan vi körde iväg nioåringen till skolan, och sedan åkte jag och femåringen hem igen. Han fortsatt småkrasslig. Sedan har vi eldat mer.

En av de bestående känslorna av stormen Sven är frustrationen över vetskapen om att ha massor med mat hemma men att den är “låst” – eftersom man inte ska öppna kyl och frys när man har strömavbrott. Jag öppnade dock kylen vid några få, samlade tillfällen. Och så började jag ställa ner saker i matkällaren istället för att ställa in dem i kylen igen. I matkällaren håller sig sakerna också bra kalla. Så efter ett tag hade jag mjölk, smör, kaviar och älggryta i källaren :-) Jag har insett att det är så man ska förbereda sig nästa gång det nalkas storm: planera mat för flera dagar, plocka fram ur kyl och frys innan strömmen hinner gå, och ställa det i en kylväska i matkällaren.

Utöver glasrutan var det inte så mycket materiella skador egentligen. Avblåsta plåtdetaljer från sunkuthusets tak (som ju ändå var huvudsakligen avplockat). En plåtdel från gamla hönsgården som blåst ut på åkern.

Det har fortsatt blåsa hela dagen. Visserligen har det inte nått upp till gårdagens nivåer, men det har varit riktigt rejält ändå. Stundtals har det kommit typ snöhagel, men i väldigt små mängder relativt sett.

På eftermiddagen åkte vi för att hämta nioåringen och satt kvar på fritids en stund för att ladda dator och telefon. Då hade vi fått ett prognos om att elen skulle komma tillbaka vid 23. Men när vi kom hem vid kvart i fem hade den precis kommit tillbaka! Då hade vi varit utan el i ganska exakt ett dygn (vilket var mindre än under Simone).

Och vid halv sju-tiden fick vi äntligen hem mannen från Malmö.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *