När man är fem och ett halvt år, och har en storebror som är nästan tio, så kan det vara oerhört välgörande att vara ensam herre på täppan några dagar, när storebror är bortrest. Få slippa känna sig liten, slippa vara den som kan mindre, har sämre rutin, mindre slipad i argumenten, och så vidare på precis alla områden – helt enkelt ständigt vara i underläge. Få blomma ut, sträcka på sig, vara hela den klokhet och kreativitet och mognad som över huvud taget kan finnas i en fem och ett halvt-åring.
Slippa tioåringens barnsliga gnäll och tidiga tonårsfasoner och evinnerliga försök att reta gallfeber på lillebror.
Det unnar jag honom verkligen, min store fem och ett halvt-åring :-)