Ett enda statlig tågbolag eller inte?

Det kommer förslag från diverse håll om att ”återförstatliga” SJ. Eller ja, att all järnvägstrafik ska köras av SJ, och staten ska styra all tågtrafiken – i alla fall i huvudsak en återgång till hur det var ”förr” (det vill säga när jag var liten :P )

I grunden är jag positiv till tanken. Det behövs överblick och samordning av järnvägstrafik, betalningssystem och så vidare. Vi behöver komma ifrån vinstkrav och liknande idéer. Järnvägen ska i grunden fungera och vara ett vettigt resalternativ, även om du inte är rik eller bor i en storstad. Att ta tåget måste kunna vara det självklara förstahandsalternativet nästan oavsett var du bor och vem du är.

Men: jag är inte övertygad om att det är så enkelt som att det blir så bara för att SJ får ansvar för all tågtrafiken. Tvärtom.

I järnvägens begynnelse var det små privata järnvägsbolag som byggde upp väldigt många av ala de små (d.v.s. korta) tågbanor, som allteftersom byggdes samman med varandra och till slut bildade ett fantastiskt järnvägsnät. Som så här i Skåne:

Tåglinjer i Skåne

Sedan kom den stora förstatligandevågen: SJ tog över de olika delarna av järnvägsnätet, en efter en. Och sedan lade SJ ner jättemånga av dem. Varefter järnvägen revs upp.

Alla dessa järnvägar som vi numera saknar, och önskar oss tillbaka till tiden när de fanns, och strävar efter att återskapa och återuppbygga.

Och ja, många av de där järnvägsavsnitten var säkert inte lönsamma, eller hade andra praktiska problem som gjorde att det var besvärligt. Men samtidigt, det här med lönsamhet handlar ju också om vilka alternativ man erbjuder. I ett samhälle där man väljer att göra det väldigt dyrt att köra bil genom att låta bilarna bära sina totala miljökostnader kommer fler att vilja åka tåg, och då blir förstås fler tåglinjer ”lönsamma” – precis som de var innan bilens genombrott.

Pågatågen här i Skåne startade för övrigt som en effekt av att SJ meddelade att trafiken till ett antal mindre stationer skulle läggas ner. Så här beskrivs det för närvarande på wikipedia:

Början till vad som blev pågatågen skedde 1975 när dåvarande Statens Järnvägar (SJ), som skötte all lokal persontrafik på järnvägen, meddelade kommunerna och Sydvästra Skånes kommunalförbund (SSK) att persontrafiken till stationerna mellan Lund och Malmö och persontåget Malmö-Trelleborg skulle läggas ner 1976. Samtidigt började Statens Järnvägar att utreda om persontrafik mot Eslöv, Landskrona och Hässleholm skulle fortsätta. Påtryckningar från kommunerna och SSK ledde till att en del linjer inte blev nedlagda. Under 1977 ville SSK införa ett regionalt månadskort som skulle gälla både på tåg och bussar inom kommunerna. Statens Järnvägar motsatte sig detta eftersom lokaltågen skulle upphöra om några år.

(Läs vidare på wikipedia.)

Så: jag ser stora fördelar med ett stort samlat tågbolag. Men hur br det blir beror ju väldigt mycket på vilka spelregler de får. Och om de inte styrs väldigt bra av väldigt kloka människor så kan de lika gärna åstadkomma väldigt stor skada gnom att lägga ner och skrota och så vidare. Sköts det dåligt så kan en viss konkurrens vara det som hindrar dem från att sabba tågtrafiken totalt.

Sammantaget är jag lite småkluven. Det jag vill ha är ju en bra, välutbyggd, välfungerande järnvägstrafik som är det självklara valet för den som ska resa.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *