Vad är det köpcentran har som inte finns i stadens centrum?

Jag gick och funderade på det där häromdagen när jag traskade genom Malmös gator på väg till jobbet (som jag ju gör de flesta arbetsdagar): Vad är det som gör att folk hellre handlar på externa köpcentran istället för att handla i ”City”? För de flesta tycker ju på olika sätt att det är mysigt att handla i city, men ändå är det inte det man gör.

Det man brukar prata om är ju transporterna till och från platsen. Men jag tror att det finns mycket mer som spelar in. Här är några tankar som dök upp hos mig. Kanske är de inga nyheter för stadsplanerare (det hoppas jag innerligt), men jag skriver ner dem ändå:

1. Möjligheten att hitta och skaffa överblick. Tänk dig att du är på ett vanligt köpcenter. Du vet att du behöver handla underkläder, LED-lampor och hostmedicin, och därefter ta en fika. Så du letar reda på någon av de kartor du vet brukar finnas i närheten av ingångarna – en del av dem vanliga enkla skyltar, andra moderna och interaktiva, men oavsett vilket brukar de erbjuda en möjlighet till överblick: Vad finns det för affärer inom olika kategorier? Du kan snabbt konstatera att här finns fem klädaffärer, två affärer som säljer elektronik, två apotek och tre kaféer. Och du kan se var de finns. Det vill säga du behöver åtminstone inte leta efter om det finns relevanta affärer, utan du kan snabbt och smidigt skapa dig en plan för ditt besök. Det underlättar, inte minst om du har små barn i släptåg, men även annars – om du nu inte är ute efter att lägga dagen på att slumpmssigt kunna strosa på stan och se vad som kommer i din väg.

Och inne i city? Ingen överblick. Det sitter inga kartor av den typen som hjälper dig att hitta de affärer som säljer det du behöver köpa. I bästa fall sitter det någon form av vanlig karta på någon reklampelare. Men att komma in till city för att kunna uträtta en rad specifika ärenden förutsätter att du redan har lokalkännedom, att du kollat upp i förväg var de ställen du behöver besöka finns, eller att du själv har med dig ”kommunikationsutrustning” för att ta reda på det du behöver efter hand – typ smartphone, dator eller kanske en gammal telefonkatalog. Och det kanske funkar och duger om din släkt bott här i generationer och du har stenkoll sedan barnsben och affärerna dessutom byts ut sällan, eller om du har som ditt eget personliga nöje att hålla koll på vad som händer i området, men inte om du är hyfsat nyinflyttat, huvudsakligen har andra intressen och helst vill kunna sköta dina ärenden snabbt och rationellt de gånger du faktiskt behöver shoppa. Men på något vis känns det som att shopping i city ska fortsätta att klara sig på att folk tycker det är mysigt att gå runt och drälla på stan och bli lyckliga av de affärer de råkar springa på. Och det funkar ju inte riktigt. Åtminstone jag har varken tid eller lust att bege mig in till stan för mållöst drällande – jag har bättre saker att använda min tid till.

Fast det vore ju inte omöjligt att göra precis samma sak i city som på köpcentra, med samlade kartor och information? Fast det förutsätter ju att någon tar det övergripande ansvaret. Och det är väl också en skillnad: på ett köpcentrum finns det någon som har det övergripande ansvaret och bestämmer.

Det där att någon har ett övergripande ansvar gör ju också att någon faktiskt har en tanke och har funderat ut vilka sorters affärer som borde finnas. Inne i stan kan det mycket väl vara så att det faktiskt inte alls går att fixa allt det man behöver inom ett rimligt begränsat område. Utan då behöver man förflytta sig vidare till fler (ganska avlägsna) områden, med cykel, buss, tåg eller bil. Och då går snart hela dagen till några enstaka ärenden – speciellt om man har barn i släptåg. Ju större stad, desto större sannolikhet att man ska behöva flänga runt över jättestora ytor för att fixa några få ärenden.

2. Inne i köpcentrat är gatorna smala. Självklart, för inga bilar ska ju köra där! Så det är bara smala gågator alltsammans. Och det ger många fördelar. Det gör till exempel att det är mycket närmre mellan affärerna. Dels i rena avstånd, dels eftersom man inte behöver leta efter övergångställen och hålla koll på trafiken. Och därmed kan man också släppa barnen fria på ett helt annat sätt, behöver inte hålla koll på varje steg de tar. Hamnar de efter eller springer åt ett annat håll ett tag så är det okej – och då kan man slappna av mycket mer i magtrakten. Och ja, då kan shoppingupplevelsen bli lite angenämare istället för bara en enda stor krampkänsla.

Och alltså, jag menar inte att städernas centrum ska bli som köpcentra. Men det finns anledningar till att folk (även vi) väljer som vi väljer. Och hur vi tar oss dit är inte det enda som avgör. Kan vi rationellt och smidigt få gjort det vi vill åker vi gärna in till stan med tåget.