Cellprov och hur man inte får folk att dyka upp

I höstas dök det upp en kallelse till cellprovtagning. Man bör ju som vuxen kvinna gå på sånt då och då, och nu var det visst dags igen.

Fast det var något skumt med kallelsen.

Ja, alltså, dels var den inte från den MVC-mottagning jag brukar gå till. Utan det här utskicket gjordes visst grundat på var de tycker jag borde tillhöra, fastän det är geografiskt ologiskt, och fastän jag gått båda mina graviditeter på annat ställe och är registrerad på annan vårdcentral i det dryga decennium vi bott här.

Fast det var inte det märkliga. Det märkliga var att det ingenstans fanns någon tidsangivelse. Det fanns information om att viss väntetid kunde förekomma. och om att jag kunde byta tid – men ingen tid.

Vilken tid jag förväntas komma känns ju som en ganska central del av en kallelse, kan man tycka. Men efter att ha lusläst konstaterade jag att det närmsta som fanns var angivelsen

Tid:

Ja, det stod alltså inget där.

Däremot fanns det information om en webbadress jag förväntades boka via. I andra hand kunde jag ringa.

Nu inns jag inte riktigt hur jag gick tillväga, men jag tror att jag faktiskt först försökte ringa och inte fick fatt i någon, och att jag först därefter (vilket ju säkert var någon vecka senare – herregud, varför stressa när det inte finns någon tid att passa? och telefonsamtal till sådana ställen försöker man ju göra på dagtid – ingen idé att ringa kvällstid – men det är inte alla dagar det funkar att försöka ringa på arbetstid) försökte mig på det här med webbsidan.

Det visade sig då att de i princip hade lagt ner verksamheten på den mottagning jag blivit kallad till (och snart skulle göra det helt); alla möjligheter att boka gällde mottagningar i smma ”kedja” flera mil längre bort.

Å andra sidan stod det på min kallelse att jag även kunde byta mottagning. (Ja, det står många saker på det där pappret! Så det var inte så konstigt att det tog mig en stund att leta igenom pappret i min jakt på tid ;-) ) Så då var ju det logiska att kolla upp den jag egentligen brukar gå till. Så jag letade upp deras webbsida. Och enligt den hade de tydligen dropin för cellprovtagning på måndageftermiddagar.

Men det var något jag ville ringa och kolla med dem först. Minns inte vad det var; det kan ha haft att göra med att min mens hoppade över helt i den vevan. I alla fall, det tog ett tag till innan jag lyckades få fatt i dem.

Då visade det sig att informationen på hemsidan är fel. Deras dropintid var flyttad till tisdagmorgnar, fast det hade man inte ändrat på webben. Dessutom så skulle det inte vara någon dropin tisdagen därnäst, för de skulle på utbildning eller nåt.

Ja, och sedan var det ju nästan jul och alldeles för mycket annat. Och så ska man lyckas tajma med någon gång när man inte har mens (det går ju inte att planera när man har oregelbunden mens), och dessutom få ihop det med någon tisdagmorgon när det funkar att komma senare till jobbet. Vilket innebär att man ständigt måste hålla det där i huvudet: ickemens-tisdag-kan jag?

Det där stavas ständigtdåligtsamvetemenlyckasaldrigfåtilldet.

Det är säkert fint tänkt det där med dropin och inte boka någon tid. Men hade jag fått en tid bokad som inte funkade så hade jag u bokat om, och så hade det i alla fall blivit av. På det här sättet är det bara något som skjuts framför hela tiden och bidrar till den allmänna vardagsstressen över saker som aldrig blir gjorda.