Ångestläget och ögonspekulationer

Jag har tillåtit mig att ignorera det under veckan. Det funkar ibland bättre och ibland sämre, men ändå över förväntan. Det är intressant det där, att kunna bestämma sig och tränga bort ångesten. Intala mig att det inte är något farligt. Eller att det i alla fall varken gör från eller till om jag går och oroar mig. Eller att sannolikheten att det verkligen är något jättefarligt och jätteosannolikt är såpass liten att det kan vara okej att ignorera och skjuta på oron åtminstone en vecka.

Är det så vanliga människor gör?

Hur det är? Tja, det kommer och går. Jag försöker att inte fundera närmre på hur. Inte aktivt leta efter det, utan mer strunta i det.

Det där märkliga krökandet kommer i alla fall då och då. Inte bara i periferin utan ibland närmre mitten. Och jag är väldigt trött i ögonen, mest i just det ögat. Känner att ögonen skulle behöva vila. Hur man nu fixar det, när man har ett jobb där man sitter vid datorn jämt – och dessutom har engagemang vid sidan av som innebär detsamma…

Men jo, spekulerar gör jag ju förstås ändå:

Ja, trötthet i ögonen är ju förstås en fullt rimlig förklaring, bortsett från att jag inte vet om det faktiskt kan yttra sig så. Det har varit mycket jobb, mycket ögonansträngande jobb specifikt, på sistone. Och jag är trött och slutkörd i största allmänhet. (Min ”privata” optiker säger att jag nog behöver terminalglasögon. Men den som man går till via jobbet för att fixa sånt säger att jag inte behöver det.)

Det är februari, och hasseln blommar för fullt. De allra flesta år reagerar jag inte alls på det. Men vissa enstaka år reagerar jag mycket. Som den gången för dryga femton år sedan när jag blev intensivt knottrig i ögonvitorna. Kan en allergisk reaktion på hasselpollen vara (en del av) förklaringen?

Diabetes. Om jag nu kanske trots allt har det. Ja, jag fick konstaterat aningen för högt värde vid något tillfälle. Och sedan fick jag göa glukosbelastning och då såg det okej ut. Men jag blev uppmanad att gå och ta prov årligen (på eget initiativ) för att hålla koll. Nej, det har inte blivit av. För jag lyckas aldrig komma ihåg vad det är jag inte får göra innan ett sånt prov och då blir det fånigt att gå dit och ta prov. – Men visst är det så att diabetes kan ge påverkan på ögonen?

Ja, och så har vi då mina egna ångestspekulationer, om gula fläcken och hjärntumör. De kanske inte är de allra sannolikaste?

Det är svårt att vara en ångestmänniska. Och visst, jag skulle ju kunna fråga er alla vad som verkar sannolikt, men jag är ju livrädd för svaren – och för att de ska ge mig mer ångest. Precis som jag r livrädd för att googla på symptom (vilket väl är ungefär lika dumt som att läsa kommentarsfälten i tidningar… ;-) )