Wadling, Bowie, Prince och de andra

Nu är Wadling också död.

Du såg fram emot att få se honom i årets “Så mycket bättre”. Men du kommer inte att se årets upplaga. Och Wadling kommer inte att vara med heller.

Bowie, Prince, Wadling… det är många av de stora som dött i år.

Flera av dina vänner uttrycker saker som att du och Freddie Wadling nog träffas i himlen och gör galen och bra musik ihop. Det är förstås en fin tanke, och en tanke som jag förstår ger tröst. Du skulle säkert vara fantastiskt lycklig om du fick laja loss med Wadling och de andra – och du skulle inte ha några problem att känna dig hemma, prata med dem som om du alltid känt dem och så där. Sån var du ju.

Men tanken funkar inte för mig. Jag tror inte på någon himmel. Jag är så övertygad om att det inte finns någon himmel att jag inte ens kan hoppas.

Och för övrigt, även om det nu fanns en himmel, vad skulle säga att oddsen för att du skulle träffa de där typerna och göra musik ihop skulle bättras i himlen jämfört med här på jorden, i livet? Om det skulle finnas ett liv efter detta, så lär det ju liksom inte vara färre människor där än här. Inte precis så att ni skulle springa på varandra av misstag, liksom. Nä, ska man åstadkomma den sortens träffar och gör magi, så ska man passa på medan man lever, chansen är bättre i livet på så många sätt.

Men visst, det är som sagt var en fin tanke. En vacker saga. Och människan behöver sagor. De som mår bättre av den sortens sagor får gärna tänka det så om det funkar för och hjälper dem.

Intressant nog kan jag inte minnas att vi pratat om just det här med efter döden, du och jag. Vi har pratat om religionen som så – liknande bakgrund där kyrkan varit självklar, men där jag landat som ateist och du som troende på den kraft du känt i Taizé. Och ungefär där har vi släppt det. Eftersom vi oavsett religiös uppfattning ändå alltid landat i ungefär samma slutsatser i övrigt kring de frågor religiösa diskussioner brukar röra när det gäller vardag och värderingar och livsval och så där. Ja, och så har du ju varit en fena på att kunna tala om för folk vad det står och faktiskt inte står i bibeln och sätta det i sin kontext och sitt tidsmässiga sammanhang och stundtals mosa folk verbalt när det handlar deras märkliga slutsatser tagna ur luften på områden de inte alls har koll på – även när det kommer till religion. Men ändå. Vadsom händer efter döden har vi inte egentligen pratat om, på det sättet. Inte ens under det här året.

Min gissning är egentligen att det konkreta svaret är att du inte trodde på något som skulle vara värt att definiera som himmel på något relevant sätt. Det känns inte som att det skulle stämma med dina tankar i övrigt. Jag tror att du också trodde att döden var slutet, på alla relevanta sätt.

Men det vet jag inte. Och kommer nog inte att få veta.

Och även om jag inte tror på sagor om himlen, även om jag tror att du är stendöd och borta för alltid, så skriver jag till dig :-)

Förresten stör det mig nu igen, när sociala medier fylls av alla lovord om Wadling, att din livsgärning inte genererade den sorts “produkter” som gör att folk lovordar öppet på det sättet efter döden. Jag tycker fortfarande att du skulle vara värd att tidningar och twitter skulle fyllas av vackra ord om dig från alla möjliga offentliga och privata håll.

One response to “Wadling, Bowie, Prince och de andra

  1. Pingback: Döda kroppar har liksom ingen möjlighet att ha kul ihop | Sanne skriver

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *