Hej älskling!
Pappa har börjat riva sönder verandan nu. Snabbt gick det också. Vi hade konstaterat att det var vettigare att börja plocka loss ett fönster utifrån så att man kunde ta sig in utifrån än att öppna dörren från vardagsrummet. Både för att inte släppa in eventuella sporer från verandan in i vardagsrummet, men också för att inte mucka med silvertejpen som minskar draget runt den inre dörren ;-) Och när pappa väl hade börjat plocka ner så gick det väldigt kvickt. När jag väl hann ut för att ta bilder så fanns det inte längre några fönster och inga väggfasta bänkar eller väggpanel eller nånting, typ. Så fotodokumentationen har tyvärr blivit lite lidande den här gången…
Nu är dessutom halva brädgolvet i verandan uppbrutet. Och därunder ser det ut… tja, ungefär som man kan vänta sig i ett brädgolv i det här huset. Sand ända upp till brädorna. Långa bleka rötter av åkervinda. Men dessutom faktiskt myror som bor i sanden – det här är ju faktiskt utomhus, liksom. Och faktiskt så ligger bjälkarna med typ normala/moderna avstånd. Och ser ut som förhållandevis riktiga bjälkar, i förhållandevis gott skick. Udda.
Det är en jävla skit att du inte får vara med. Du hade tyckt det här var så roligt. Jag hade tyckt det här var så roligt att göra tillsammans med dig. Vilket ju i sig gör det än svårare att tycka det är soligt nu :-(