Ett förkvävt yl

Varför?
Varför?
Varför?

Ibland vill jag bara lägga mig ner och skrika ut min ångest och sorg och smärta. Som ett stort ylande.

Men så gör man inte.

Och om man gör det, så riskerar det att leda till så mycket annat jobbigt. För folk kan inte hantera om man gör så. Folk kommer att tycka att de måste avstyra det på olika sätt, trösta, lugna. I huvudsak få en att sluta skrika och yla.

Inte ens när man skulle föda var det allmänt accepterat att få skrika av smärtan, den fysiska smärtan, och det gavs massor med orsaker till att man borde låta bli.

Jävla skitvärld.

Och nu kan jag inte ens klänga om din hals för att hantera den jävulska smärtan.