En gång i tiden kämpade jag med att köpa kläder i blandade färger till barnen. Att inte utesluta någtra färger för att de råkar vara pojkar. Att ge dem tillgång till hela färgskalan och hela skalan av symboler och klädtyper och annat. Det var färgglatt på torkvindan när jag hade kört 40-tvättar med vanliga kläder.
Men nu är barnen större. Även om det fortfarande är jag som köper kläder åt dem, så köper jag kläderna utifrån deras önskemål – förstås. Ja, det gjorde jag ju när de var mindre också, men… de har väl liksom mer hunnit hitta sin stil. Och blivit äldre.
Och ärligt talat är det nog den äldre som har färggladast smak – där förekommer fortfarande både blått, grönt, orange och rött.
Åttaåringen vill ha svart om han får bestämma. Och mer svart. Kanske något blått, men helst svart. Svart är favoritfärgen.
Å andra sidan var väl svart älsklingens vanligaste färg också. Och nej, jag tror inte det har något med saken att göra.
Och jodå, jag tror ändå det fyllt en funktion att ge dem tillgång till alla färger när de var små. Absolut och självklart.