Jag skäms, men jag är så trött på att skämmas – kan vi inte åtminstone skämmas tillsammans?

Söndag kväll. Efter att jag stångat mitt huvud mentalt blodigt med bankpapper åkte jag för att handla, och eftersom det fanns några saker jag behövde handla som inte finns i närmsta affären åkte jag lite längre iväg.

Rejält mosig och sliten i huvudet gick jag av gammal vana förbi kyldisken där de lägger saker som är nedsatt pris på grund av kort datum. Och där fanns en hel massa ekologisk kyckling – kycklingvingar, filéer och annat. Men jag orkade inte. Just den kvällen orkade jag verkligen inte köpa hem kycklingdetaljer, trots att jag visste att de skulle komma att slängas typ en timme senare. Jag orkade inte. Och jag hade fruktansvärt dåligt samvete för det, men jag klarade verkligen inte av det just då.

Torsdag (igår). Handlar i min närmsta lilla affär. Konstaterar att de har ett skitlass (ja, verkligen ett skitlass) med nötfärs från hälsingestintan, allihopa med nedsatt pris på grund av sistadag 30 september. Och jag är så trött på att nästan alltid ha köttfärs i frysen som borde ätas upp, för att jag försöker se till att rädda lite av den ekofärs som kommer att slängas i affären om inte jag köper den.

Så igår köpte jag hem ett paket av hälsingestintanfärs. Och idag var jag inom affären, en och en halv timme innan stängning. Det fanns fortfarande åtta paket kvar med hälsingestintanfärs. Åtta paket à 500 gram. Jag köpte två av dem. Och skämdes ofantligt för att jag inte köpte resten.

Nu har jag ikväll stått och lagat oändligt med fina goda köttbullar, som ska stoppas i frysen och finnas som färdigmat. Och visst, det är fint och bra att ha goda köttbullar att ta till.

Men jag skäms. Jag skäms för allt det fina kött som slängs. Alla dessa djur som föds upp, slaktas och sedan bara slängs. Jag skäms över människans överproduktion. Jag skäms över hur vi hanterar värdefulla resurser och råvaror. Jag skäms över att vi hanterar levande varelser för att sedan bara slänga resultatet. Vi pratar om att vi behöver äta mer vegetariskt, att vi behöver hitta andra proteinkällor, som insekter, men samtidigt har vi en löjlig överproduktion av kött.

Jag skäms. Jag skäms över att jag inte köper hem allt det kött som jag vet kommer att slängas när affären stänger för kvällen. Men jag är samtidigt trött på att känna att jag ska agera någon sorts reservlösning och anpassa min mathållning efter vad andra uppenbarligen inte var sugna på just den veckan – och framför allt trött på att vi har en kultur där det anses normalt att det ska finnas så oerhört mycket mer mat än vad som behövs i våra affärer.

Jag skäms. Men jag är trött på att skämmas. Och det verkar vara så många andra som inte alls skäms. Jag tycker att vi åtminstone kunde skämmas tillsammans.


Tidigare inlägg: Grundproblemet är nog att det finns mer mat än vi behöver – vad gör vi åt det?

7 responses to “Jag skäms, men jag är så trött på att skämmas – kan vi inte åtminstone skämmas tillsammans?

  1. Om det någon gång är motiverat att säga ”Nu måste vi alla…” så är det ju faktiskt precis i samband med såna här frågor. Nu måste vi alla som lever i överflöd se till att börja skämmas lite så vi lär oss att inte slösa lika mycket.

    Men kanske borde affären se över sina rutiner också? Vår lilla närbutik hade innan rätt ofta ekofärs till halva priset pga kort datum, nu händer det nästan aldrig. Tycker det är generellt mycket svårare att hitta kött med kort datum numera, och det är ju en bra grej.

  2. Håller helt med dig i sak. Tänker samtidigt att det är slitigt att ta personligt ansvar för strukturella problem. Kram! ?

    • Ja, det är ju det. Väldigt slitigt.
      Men hur ska vi komma åt det här strukturella problemet?
      Om fler skämdes kanske fler skulle driva på för en förändring.

  3. Kollektiv skuld är ju tyvärr aldrig konstruktivt. Var glad och stolt över att DU köpte färs som annars skulle slängas, var glad och nöjd att DU har gjort ngt. Låt andra skämmas för sig. Lättare sagt än gjort, men nog ett måste om man inte ska gå under…

  4. Har du frågat i butiken och är helt säker på att de slänger allt som inte blir sålt? Kanske de fryser ner kött och bröd och skänker det till behövande? Eller låter personalen köpa hem efter stängningsdags det som kommer att vara osäljbart nästa dag?

    • Det har hänt att jag hittat kött som varit en dag för gammalt (vakuumpackat, med lång hållbarhet, som alltså egentligen inte alls blir magiskt dåligt en dag senare) och inte fått vare sig köpa eller få köttet för att det absolut ska slängas. Och andra liknande saker. så även om jag inte frågat efter en total redogörelse för deras regler och rutiner och principer, så har jag baserat på rätt många års frågande en ganska god bild av vad som gäller. Och jag uppfattar det som att på sin höjd så händer det att de tar undan enstaka saker, men inte mer än så.

  5. Men då skulle du ju kunna tipsa folk som håller på med sådant som att förmedla överblivna varor till behövande om att det finns en affär som skulle behöva en knuff för att komma igång med alternativa sätt att hantera mat som är på väg att ”gå ut”. Ensam skall du inte känna dig tvungen att göra allt för att världen skall bli bättre och klokare. Det är inte ditt fel att systemet blivit sådant. Det är bara till en viss gräns ditt ansvar för att försöka ändra det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *