För det är fortfarande lika svårt

Letar efter en gammal text. Snubblar över den här från i januari 2015: Att det ska vara så förbannat svårt att vara sann mot sig själv. Och inser hur fruktansvärt relevant det jag skriver där är i mina funderingar kring att plocka upp min gamla bok, i känslorna och avvägningarna kring det. Den där konstanta inre striden, kraven på att kunna motivera för mig själv varför jag ska göra något som inte är meningsfullt eller konstruktivt, risken för att vara banal och känslosam…

Och så funderar jag kring det faktum att de första länkade texten ovan är från mitt känslomässiga surrande i början av 2015, och sedan bara några månader senare kom älsklingens dödliga cancer och ändrade alla förutsättningar för precis allting. Och alla eventuella önskningar och behov av att väcka liv i en något mer fantasiromantisk del av mig… fick snällt gå och gömma sig.

Och nej, det här inlägget är förstås inte ett dugg begripligt och sammanhängande om man inte läser allt det jag länkat till ovan. Och poängen är väl kanske allra mest att saker mal runt och återkommer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *