Vervel och verklighet

Jag klurar på fastsättning av fönstren i verandan som vi håller på att renovera (eller ja, bygga upp på nytt, är väl en rimligare beskrivning). Och givet förutsättningarna så lutar mycket åt att det vettiga sättet att sätta fast fönstren är att göra på samma sätt som i den veranda vi redan renoverat. Det vill säga så här:

vervel

Men minnet är kasst. Vad heter egentligen sådana där som de är fastsatta med…? Dessutom var det ju älsklingen som fixade med de bitarna, så namnet hann nog nötas in bättre hos honom än hos mig.

Eftersom jag inte kunde komma på vad de heter, så gav jag mig ut på hal is: la ut en bild på twitter, taggade med byggnadsvård och hoppades på svar.

Det fick jag:

Vandalism.

Ja, för folk som ägnar sig åt byggnadsvård tycker det är vandalism att använda den sortens skruv som vi använt. Och om man nu syndat och använt fel sorts skruv så borde man i alla fall måla de stackars skruvarna svarta så att de inte syns. För det är viktigare att skruvarna ser rätt ut än att det är praktiskt för den som någon gång i framtiden behöver kunna skruva loss skruvarna. Och det är viktigare att se till att skruvarna ser rätt ut än att man fortsätter att ta hand om andra delar av huset som behöver skötas om. Eller att man hinner med att leva någon gång ibland. Och så vidare.

Och ja, jag är väldigt allergisk mot den sortens renlärig byggnadsvård. (Han som skrev det skulle säkert hävda att han skämtade. Det hävdar folk alltid när man tar illa upp eller reagerar på det någon sagt/skrivit.) Dessutom tror jag den har förbannat lite med verkligheten att göra. De som byggde hus av det slaget vi bor i höll aldrig på på det där sättet med att saker skulle vara ”rätt” utifrån exakt tid och stil och regler. De byggde allt eftersom tiden och pengarna fanns. De byggde av det som fanns att tillgå. Vi har ett hus där golvbjälkarna i ett rum bestod av delar av en gammal vävstol, ett hus där man återanvänt fönster och dörrar från andra ställen, ett hus där man fixat med fusklösningar efter hand och utifrån behov. Man har löst saker på mest praktiska sätt sedan huset började byggas på 1920-talet. Det är den byggnadstraditionen huset är byggt i. Och ärligt talat tror jag de allra flesta gamla hus är byggda i den traditionen. Man tager vad man haver och vad tidsepoken erbjuder och gör det bästa möjliga av det. Enda undantaget är förmodligen högreståndsbyggnader.

Så ja, jag är förbannat allergisk mot byggnadsvårdsrenlärighet. Precis som all annan renlärighet. Och det stör mig med renlärighet som anses viktigare än att ägna sig åt viktiga saker. Oavsett om det handlar om att ha en viss mössa på sig eller om det handlar om att ha en viss sorts skruv.

För övrigt har jag även suttit och letat efter lämpliga vinkeljärn till att få ihop verandabygget. För att kunna få ihop det utan för mycket krångel på de förutsättningar som råder så behövs det en del vinkeljärn. Och de kommer sannolikt att behöva sitta synligt. Och då kunde de gott få vara lite snyggare än standardmässiga galvade. Men se det där är ett område där det är väldigt ont om snyggsaker. Och ja, det har jag egentligen konstaterat många gånger förr. Det kan gå att hitta ganska klena och väldigt smala och ganska fula, som i alla fall är rostfria. Men that’s it. Inga snyggvarianter. Byggnadsvårdsbutikerna tycks ha oändliga mängder med snyggbeslag. Men grundprincipen där är alltid renlärighet. Saker som funnits under en viss tid. Och under de där tiderna använde man inte vinkeljärn. Alltså finns det inga snygga vinkeljärn.

Nå. Jag envisas med att hänga kvar här i min ickerenläriga mittsfär. Och jag lyckades till slut själv hitta vad en sådan där sak jag behöver till fönsterfästning heter. Den heter vervel. Och till den hör även en slittråd. Logiskt, va? ;-)

Previously i samma ämne:

Vi bor inte i ett museum.

Religiösa fanatiker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *