Bow to no one

Igår brottades jag med att se mitt eget värde.

Idag fick jag en fantastisk #ffse på twitter:

Och det värmer något så förbannat. Dels att någon tycker att jag är värd att nämnas i det sammanhanget, på det sättet och med den gif:en. Dels för att det där är en scen som… hur ska man säga… gräver djupt i mig känslomässigt. Fastän jag tycker att det där är sånt som liksom borde hamna i någon sorts… banalt och sånt där som man borde stå över. Det stör förnufts-Sanne att jag alls bryr mig om sånt där som vem ska böja knä för vem. Sånt hör inte hemma i rationella förnufts-Sannes värld. Men känslo- och fantasi-Sanne älskar det. Och känslo- och fantasi-Sanne behöver stöttas och motiveras och känna att hon är okej. Och just därför värmer dagens #ffse så väldigt mycket. Jag blir alldeles löjligt outsägligt rörd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *