Funderar kring ambitionsnivåer och prestationsångest och perfektionskrav…

Jag vet att jag, och många omkring mig, anses ha för höga krav på oss själva. Att vi måste sänka ambitionerna.
Jag anser själv att jag sänkt kraven på mig själv extremt mycket. Bit för bit, under hela mitt vuxna liv. Både privat och i jobbet. Jag får ändå höra att jag har för höga ambitioner på jobbet :-D
Egentligen tycker jag nästan inte jag har några ambitioner kvar liksom?
Men när det kommer till bokskrivandet är det… knepigare.
För det finns alltid mer att göra. Och ska mina bebisar bli publicerade så vill jag att det ska vara BRA! Det är liksom så slutgiltigt.
Det finns så många trådar jag vill få ordning på. Struktur, konsekvens, logik… eller vad man nu ska kalla det.
Det där är sånt som kräver maximalt av min hjärna. Sånt jag kunnat och varit bra på men inte alls kan nu. Kanske aldrig igen?
Det skaver.
Och det är definitivt ett hinder för att ta de där två första manusen och skicka in dem nånstans.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *