Tag Archives: återvinning

Textilåtervinning på gång!

Minns ni att jag klagade på att ingen återvinner gamla kläder? Nu verkar något vara på gång:

 

En anläggning där gamla kläder blir nya kläder – det är Renewcells plan.

– Det finns inget liknande i dag, säger Henrik Norlin, en av ägarna till det nybildade företaget till TT.

Tekniken har utvecklats på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) och gör det möjligt att återvinna fibrer från textilier. På torsdagen stod det klart att Renewcell tecknat en avsiktsförklaring med Vänersborgs kommun och Innovatum AB om att bygga en demonstrationsanläggning på Vargön, en satsning som kostar ungefär 22 miljoner kronor och ger ett tiotal nya jobb.

– Vi bygger demonstrationsanläggningen för att skapa ett stort förtroende för den här tekniken, för att få intressenter som kunder och leverantörer att förstå att det här är på gång, säger Henrik Norlin.

Planen är att demonstrationsanläggningen ska stå klar i slutet av 2013 och en återvinningsanläggning byggas till 2015. Återvinningsanläggningen beräknas ge mellan 400 och 500 arbetstillfällen och ska kunna ta emot insamlad textil från hela Skandinavien.

Skithäftigt, ju! Och inte en dag för tidigt.

Plastvardag – förvirrade tankar om plast

Det pågår ett plastuppror därute i sociala medievärlden. Ett #plastriot. Tanken är bland annat att minska mängden onödig vardagsplast. Både för att plasten fortfarande till allra största delen görs av petroleumolja, som är en begränsad resurs, och för den skada plasten gör när den hamnar som skräp i till exempel havet. Ja, för att bara nämna några plastrelaterade problem då.

Det är svårt det där.

Ja, alltså, det svåra är ju inte att göra något åt de saker som man själv tycker är helt onödiga. (Fast när det gäller plastkassar har jag skrivit förr om det där med minnet…) Gladpack, som det skrivits en del om, använder jag väldigt väldigt lite av. Ett annat problem jag sett nämnas är när man går och köper lunch ute men går tillbaka till kontoret för att äta den – men så gör jag aldrig; har jag väl tagit mig utanför kontoret till en lunchrestaurang tycker jag att jag lika gärna kan sitta där och äta den också. Både för att spara material och för att det är trevligare.

Men andra saker är mer komplicerade.

Plastpåsar till exempel. Inte plastkassar, utan plastpåsar. Enliters, tvåliters, treliters och enstaka sexliters. Sådana påsar använder vi en hel del:

  • Till bröd vi bakat själva. (Oftast enda sättet att få ekologiskt bröd och med ett innehåll vi vill ha.)
  • Till kött vi köper hem. Exempelvis köpte vi ju häromsistens ett ekolamm.
  • Till grönsaker, bär, svamp och annat som vi plockar, odlar etc och vill spara.
  • Till bönor och kikärter. Det händer enstaka gånger att jag kommer ihåg att lägga i blöt och koka själv, och då är det ju bättre att göra en större sats och så frysa in så att det finns till flera middagar.

Det vill säga användandet av dessa plastpåsar handlar ofta om att vi vill göra en miljöinsats. Jag vet inte om det är att betrakta som onödig plast? Folk överlevde ju helt klart innan plastpåsens tid, men jag vill ju inte riktigt tillbaka till den tiden. Och jag har ärligt talat ingen smidig lösning på hur man skulle göra istället. Eller har jag missat nåt?

Ja, plastburkar finns det ju också. De kan användas fler gånger (påsarna blir ju i det flesta fall engångs, och går sedan till återvinning, utom när det varit kött i dem), men i gengäld är det mycket mer plast i burkarna. Plastburkar är också en ganska väsentlig del av vardagsplasten, som jag skrivit om innan. Även där känner jag mig lite som ett frågetecken om vad jag ska göra. För jag har ju ändå ganska ofta med mig lunchlåda till jobbet (det går i perioder). Även där av miljöskäl. Ska jag ha en miljöanpassad lunch, där jag vet något om hur råvarorna framställts, så måste jag ta med lunchen hemifrån. Lunchen är dessutom min chans att öka ätandet av bönor och linser (som barnen inte vill ha). Men visst, självklart är det inte bra med en massa plastburkar. Både ur resurshänseende och vad gäller hälsa (angående vad plasten utsöndrar för ämnen i min mat).

För ja, visst köper vi en del avsiktliga matlådeplastburkar. Även om de flesta vi använder har innehållit glass, yoghurt eller nåt liknande.

Och om vi nu ska undvika plast, hur mycket mat kan vi då alls få hem från affären? Hur ska vi få hem det istället?

Visst, i en hel del situationer kan man förstås använda metallburkar istället. Men det är betydligt mindre smidigt. Och metall är ju inte heller okomplicerat – inga naturresurser är obegränsade, gruvdrift har sina problem och metallhantering är energikrävande. Visst, metallburkar kan återanvändas många gånger – fler än plastburkar – men ändå… Och det behövs rätt många burkar för att hantera matrester och diverse infrysning. För ja, matrester är ju en av de saker vi använder plastburkarna till. Och storkok av luncher.

Funkar det förresten att frysa in saker i plåtburkar? Eftersom man inte brukar göra det så antar jag att det har nackdelar?

Eller borde man övergå till att använda glasburkar till så mycket som möjligt, till exempel matrester och liknande? Fast då behövs det glasburkar i annan form.

För övrigt så skulle det vara ganska svårt att handla alls om man ska undvika plast, som det är nu. Försök handla hem turkisk yoghurt, creme fraiche, ketchup, eller för den delen kött, utan att komma hem med plastförpackning. Eller spackel och tapetklister.

Ju mer jag tänker runt plasten desto mer inser jag att ska man ta bort plasten ur vardagen så hamnar vi tillbaka i självhushållets tid, med jordkällare, saltad sill, torkat kött, bänkavälling och tillhörande problem med bristsjukdomar och smittor.

Och när jag tänker på saken så tycker jag egentligen att plast är en ganska vettig användning av petroleumet. Ja, jämfört med energiutvinning då – alltså att elda upp det, som bilbränsle, till husuppvärmning, till elproduktion. Energi kan vi producera på en massa andra sätt. Plast kan vi än så länge i väldigt begränsad utsträckning producera på annat sätt (men självklart måste vi jobba stenhårt med produktutveckling här!). När vi eldar upp olja har vi förbrukat den, men plasten kan vi använda många gånger innan den kasseras, och sedan kan den återvinnas.

Men det förutsätter förstås att vi använder plasten med förnuft. Att vi ser till att den inte hamnar i naturen och ställer till skada. Det hör ju till sånt som känns så självklart att det inte behöver sägas – men uppenbarligen är det inte det… Och att vi tänker oss för och prioriterar noga vad vi ska använda plasten till.

H&M ökar ekobomull och samlar in utslitna kläder!

Idag läste jag först om att H&M har nästan åtta procent ekobomull och jobbar för att all bomull ska komma från hållbar produktion 2020.

En liten stund senare snubblade jag över infon om att H&M i Schweiz tar emot kasserade H&M-kläder och skickar dem vidare för återvinning – just det som jag häromdagen gnällde över att jag fortfarande saknade.

Heja H&M!

Mer om H&M.

Tillägg: Lindex har visst lanserat en ny csr-sajt.

Folks matavfall och vad de gör med det

Det klagas ju en massa på att kommunen börjat samla in matavfall här – det skrivs i tidningarna och demonstreras och klagas.

Ett argument emot som jag sett flera gånger lyder ungefär så här:

Vi har inget matavfall. Vi slänger inget mat, och skulle det någon gång bli något som behöver slängas så ger vi det till hunden.

Jag tycker synd om de hundarna. Visserligen har jag jag aldrig haft hund, men gillar hundar verkligen potatisskal, hushållspapper, äggskal, kaffesump och äppelskruttar?

Ja, men allt det andra då? Om återvinning.

En lagom dos grönt har gjort ett blogginlägg om sopsortering.

Tyvärr innehåller det – i alla fall enligt min uppfattning – bara en massa gammal skåpmat. Var man ska göra av olika förpackningar kan väl inte många människor ha missat?

Dessutom skrev de inledningsvis fel och hävdade att läkemedel skulle till farligt avfall – men det har de åtgärdat nu.

De skriver också

Om en förpackning består av flera olika sorters material så dela upp förpackningen och lämna delarna i rätt behållare. Om det inte går att dela förpackningen så sortera efter det material förpackningen främst består av.

Det är en sanning med modifikation. På Sysavs webbsida om förpackningsåtervinning kan man läsa

Lämna kvar korken på kaviartuben och andra tuber som innehållit mat, så luktar det inte.

Det jag skulle vilja läsa mer om är den återvinning som fortfarande i princip inte finns annat än i enstaka pilotprojekt:

  • Plast som inte är förpackningar. Som pulkan som nämns i enlagomsosgrönts inlägg. För fortfarande är det ju bara förpackningar man får lämna i ”den vanliga” återvinningen (det är det som är lagstadgat om och det är förpackningsindustrin som betalar för handhavandet). Men utslitna och trasiga pulkor, plastträdgårdsstolar och vispskålar med mera skulle ju också kunna smältas ner och göras nya saker av. När kommer det?
  • Utsliten textil. Visst, fungerande kläder kan man lämna till Myrorna och liknande. Men de tar mot saker som kan säljas. De tar inte emot trasiga saker. Och det är ju när sakerna är trasiga bortom lagningsmöjlighet som det är relevant att verkligen göra sig av med dem. Och jo, textil kan återvinnas. För fans det lumpsamlare, och det finaste pappret gjordes av gammal lump=textil. Och det går att återvinna textil och göra ny textil av det. Men det finns fortfarande inget system för det i Sverige. På 1990-talet sparade jag under lång tid alla gamla trasiga strumpor och liknande i väntan på att det skulle komma ett system för detta – men till slut fick jag ge upp.

Det känns ganska ofta som att sopsorteringen stannat där någonstans, på nittiotalet. Det blev förpackningsåtervinning, och sedan hände inte mer. Det känns lite motigt…

Jag vill ha återlämning av mediciner på återvinningsstationen!

Det blir ju en del handlat på apoteket. Standardmässiga saker som alvedon, specifika saker man behöver under en längre period, och så sådant som behövs för tillfällig sjukdom, som antibiotika.

Sådant som används återkommande vid behov eller under längre sammanhängande perioder blir det ju sällan något kvar av som behöver slängas. Men för antibitioka innehåller förpackningen nästan alltid mer än vad som behövs enligt läkarens ordination. Allergimedicin som bara behövs på våren och bara vissa besvärliga år hinner också ibland bli för gammal. Och tillfälliga magproblem eller saker som muskelinflammation leder också ibland till kvarvarande rester som blir för gamla. För att bara ta några exempel.

Läkemedel ska absolut, under inga som helst villkor, slängas i vanliga soporna eller spolas ner i toaletten. Läkemedelsrester i naturen, vattnet, miljön är ett gigantiskt problem bara utifrån de mängder som passerar genom våra kroppar utan att brytas ner och kommer ut med kiss och bajs. Hormoner och hormonliknande ämnen påverkas vattenlevande organismer, som blir tvekönade, missbildade eller infertila. Antibiotika i naturen ger resistens. Och så vidare.

Som sagt var, det är illa nog med bara det som kommer ut i bakändan på oss. Därför är det viktigt att se till att inte överbliven medicin hamnar i soporna. Den ska lämnas in och förstöras på rätt sätt.

Nu kommer vi till det jag tycker är lite problematiskt. Var ska man lämna de gamla medicinerna? På återvinningsstationen? Nä.

Gamla mediciner ska lämnas till apoteken.

Det är fruktansvärt osmidig, tycker jag. Apoteket besöker jag oftast på vägen från jobbet. Jag går några minuter tidigare och smiter inom ett apotek, innan jag tar tåget hem. Då har jag inte med mig påsen med gammal medicin. Den vill jag inte släpa runt på i väskan. Jag skulle inte komma ihåg att ta med den på morgonen. Skulle jag mot förmodan komma ihåg den så skulle jag glömma att lämna den när jag kom till apoteket. Sedan skulle jag släpa runt på de där gamla medicinerna i min ryggsäck, tills jag plötsligt en dag upptäckte att de läckt ut och geggat ner och förstört väskan.

Alltså tar jag inte med dem. Alltså växer mängden gammal medicin hemma och blir ett ständigt dåligt samvete.

Jag vill kunna lämna de gamla medicinerna på samma ställe som jag lämnar alla andra sorters skräp. På återvinningsstationen. Det är dit vi åker när alla våra återvinningsbyttor blir fulla. Samordnat, på ett ställe. Rationellt, ekonomiskt, transporteffektivt. Istället för att behöva åka ett extra varv bara till apoteket.

Läkemedel är ju också farligt avfall. Och farligt avfall lämnar man på återvinningsstationen.