Tag Archives: begagnat

Begagnat igen

Det blir en hel del begagnat i årets julklappar. Det har inneburit en del handlande på Tradera och andra sådana ställen under hösten.

Men det ÄR komplicerat. För det blir liksom fler aspekter att väga in än om jag går och köper motsvarande pryl i en vanlig affär, splitterny. En legosats, till exempel. Går jag och köper den i en affär i nyskick så finns det oftast många exemplar. Och gör det inte det, utan jag köper det sista exemplaret, så är det liksom inte tio stycken till som samtidigt tassar runt det där paketet i affären för att se vem som slutligen ryckar till sig det och betalar.

Men på Tradera kan vi egentligen vara hur många som helst. Och då måste jag liksom på något vis väga in de andras livstillvaro i mitt val att köpa eller inte köpa. Är det här VERKLIGEN VERKLIGEN just den där saken som en av de andra budarna letat efter eller som hens barn desperat önskar sig, och budet ligger redan på den övre gränsen för vad familjen kan ha råd med? Eller är hen som budar kanske stenrik och med världens bortskämdaste unge som redan har mångfalt vad hen behöver? Eller är köparen kanske till och med en vuxen som lägger alla sina pengar på lego till sig själv? Detta, som jag inte kan få reda på, ska jag väga mot “mina” behov. Där “min” situation är att jag vill skaffa en julklapp till mitt barn på ett schysst och miljövettigt sätt, och saken jag budar på är inte det enda mitt barn önskar sig men kanske samtidigt det bästa alternativ som kommer att dyka upp om jag ska köpa något begagnat.

Och så vidare.

Funkar man som jag så kan man gå rejält sönder i huvudet av sånt här.

Och det här blogginlägget har legat halvskrivet länge, men jag tänker på det igen när jag läser Underbara Claras inlägg om delvis samma saker.

Fast jag betonar delvis samma. För jag känner annars inte egentligen igen mig i inlägget. Generellt sett är jag ingen shoppare och har adrig varit; det är inget som intresserar mig. Och däremot  har jag ju faktiskt nyligen börjat “hamstra” på loppisar – i form av att jag börjat bygga brudkistor åt mina barn av sådant jag själv har tillräckligt av. Fast jag uppfattar sällan att jag tar det någon annan skulle behöva. Snarast köper jag sakerna för att jag tycker det är så himla synd att de finns kvar när loppisen närmar sig sitt slut och sakerna slumpas bort för att idrottsföreningen vil bli av med allt till stängningsdags.

Trycksvärtade fingrar och små små paket

Och jo, det blir paketkalender till barnen även i år. Den innehåller begagnat lego i år igen. Ganska få bitar åt gången, och inga uppseendeväckande varianter ;-) Jag har suttit och slagit in 48 små paket i gammalt tidningspapper (eller, inte jättegammalt; jag blev ganska svart om fingrarna).

Visst hade det varit fint med en uppdragskalender. Men texten som föreslår den varianten började ju inte delas i sociala medier förrän långt efter att jag redan hade skaffat allt som skulle läggas i kalendrarna; inköp av begagnade saker kräver framförhållning. Och fjolårets kalendervälgörenhetspengar kom inte iväg till sina mottagare förrän fö en dryg vecka sedan.

Så årets kalender är kanske inte den optimala, men den är långtifrån värsta tänkbara :-)

Att misslyckas och bestämma sig för att tänka äh vad fan

När vi flyttade hit satt det rullgardiner i nästan alla fönster. Fula, gulaktiga i någon sorts plastat eller vaxat tyg som sett sina bästa dar. Vi plockade ner dem och la upp dem på vinden. Men beslagen fick sitta kvar så länge.

Men med tiden har vi insett att det behövs något för att skydda mot solen. Både mot sydöst och sydväst står solen på ganska intensivt klara dagar – det finns ju inget som hindrar den. Vi har under perioder haft olika varianter av gardiner upphängda i matrum och vardagsrum, för att kunna skärma av solskenet – för att alls kunna titta på TV eller sitta vid matbordet under de tider solen står. Men gardiner är osmidigt. Gardiner är liksom samtidigt i vägen. För just när man behöver solskyddet så vill man ju täcka typ hela fönstret – och en stund senare vill man inte alls täcka fönstret. Vanliga gardiner ger alltid en glipa.

Insikten drabbade alltså: rullgardiner är bra. Rullgardiner är inte bara något för sovrum utan en alldeles utmärkt lösning för vanliga rum. Förstås. Det var ju därför de satt där innan.

Först började jag med kontoret. För utan ett rullgardin där under sommarhalvåret är det i princip omöjligt att sitta vid datorn soliga dagar.

Och de gamla rullgardinsrullarna, i trä och med riktig mekanik, funkar alldeles utmärkt att göra nya rullgardiner till när man vill slippa de gamla fula gulaktiga sakerna. Så det är nu ett antal år sedan jag sydde en ny rullgardin till kontoret och nitade fast på den gamla rullen. Störst utmaning var just det här med att nita dit den. Max 4 mm långa får klamrarna vara, det står det klart och tydligt på klisterlappen längst in. Det uteslöt häftpistolen. I slutändan stod jag och bankade fast gardinen med små klamrar från en dålig pyttehäftapparat med hjälp av hammare. Men jag fick dit den.

Jag har ganska länge planerat att fixa även till matrummet. Men jag hade siktat in mig på att göra det av någon sorts spetstyg eller liknande. Något ganska genomsläpligt eller genomskinligt. Fast ändå något med rätt känsla och absolut inte syntetspets. Något sånt dök förstås aldrig upp…

Så slog mmig tanken att göra rullgardiner av gamla lakan. Jag hade under en del år i rummet i mitt föräldrahem gardiner gjorda av gamla fina överlakan. Och det är ju en vettig återanvändning. Jag är själv uppvuxen med överlakan som det normala (och påslakan som ett modernt och ovanligt påfund), men idag är det väl få som använder dem, och då är det ju bra om de kan användas till annat. Sys om till gardiner – eller rullgardiner. Speciellt med tanke på att de ofta är vackra, med spetsar och broderier och så. Det är åpå något vis respekt mot tidigare generationer att se till att lakanen kommer till användningen, om än på annat sätt. Plus att det är vackert. Och passar bra till det renoverade matrummet.

Mitt minne säger mig att det nog borde ligga några fina överlakan i någon vår härhemma. Dem hittar jag inte.

Hos min mormor bör det också finnas. Men henne träffar jag inte så ofta, och att lyckas få ihop det den vägen drog ut på tiden.

Och solen skiner genom fönstret och får barnen att gömma sig bakom flingpaket och annat – utan större framgång. Och när man har bestämt sig för att man vill få något fixat är det oerhört frustrerande att gå och vänta och inte kunna fixa.

Så för några veckor sedan, mitt i förkylningar och annat, fick jag nog och ropade hem två lakan med vitbroderi på tradera. Tänkte att det behövs ju ändå till två fönster i matrum och två i vardagsrum, så det gör ju inget om jag får finare lakan på annat håll senare.

Betala. Vänta på schenker-leverans. Och så kommer lakanen då slutligen.

Oj.

Bilder må säga mer än tusen ord – och de ljuger också väldigt bra ibland. För på bilderna på tradera såg lakanen vita ut. Lika vita som vitbroderiet. I verkligheten var de så oblekta som något kan bli. Ungefär lika gult som de gamla rullgardinerna.

Efter tvätt på 95 grader såg det fortfarande inte mycket bättre ut.

Ja, jag var besviken. Jag känner mig ganska misslyckad. (Jag köpte dessutom, i ungefär samma veva, en kaffepanna på tradera, till att ha för att värma vatten på kaminen. Jag trodde den var rostfri – den visade sig vara aluminium. Ihop med flera omgångar parfymstinkande traderakläder och en del annat känner jag mig lite traderamisslyckad just nu.)

Men så tänkte jag “Äh vad fan!”. Vi behöver rullgardiner. Skitsamma om det inte blir snyggast i världen. Det får duga för stunden.

Så igår sydde jag den första. Och nitade fast den med fyramillimetersklammer (eftersom jag nu hade tagit reda på att det fanns sådana att få tag i till den vanliga häftpistolen).

Och på något vis så måste ändå tvättningen och torkningen ha gjort nytta, för nu ser det liksom bara “normalt” oblekt ut. Det blev renatv ganska snyggt – eller i alla fall helt okej.

Med mig funkar det bättre att låta mig själv bestämma vad jag tycker är fint

Jag handlar ju en del på tradera numera. (Nejdå, inga massor, men jag försöker köpa en del av det vi behöver den vägen.)

Det finns ju förstås många sätt att söka och leta efter det man behöver eller vill ha: sökning på kategori av saker, på fritextsökning av prylen eller av märket, och sedan kan man välja om man vill få sorterat på billigast eller kortast tid kvar eller nåt annat.

För vissa saker är man glad om man alls får nån träff; för annat får mn förstås upp massor (vilket förstås inte betyder att allt är intressant).

En del av de som säljer försöker på olika sätt att framhäva just sina produkter. Därför tänkte jag nu tydliggöra att följande typer av “försäljningstrick” är bortkastade på mig och snarast gör det svårt för mig att vilja köpa sakerna:

Användande av följande ord i rubriken eller beskrivningen

  • shabby chic
  • lantligt
  • retro
  • “Såååå söt”
  • “Åååååh vilka…”
  • “Underbart…”
  • “Vilket härligt…”

Ursäkta liksom? Om något är snyggt eller inte avgör jag själv, tack. Och vad gäller det här med vad som är “lantligt” så har er bild av det ofta mer att göra med någon sorts småborgerlig tillvaro för en lagom lång tid sedan för att vara på säkert avstånd.

Inte heller uppskattar jag när annonsören använder tre olika typsnitt eller femton olika färger i den beskrivande texten. Eller det här ofoget med att lägga en plastros eller plastmurgröna på varan som ska fotograferas för att det ska se extra lockande (?) ut.

Idag såg jag en annons med ett några år gammalt Ikeapåslakan (mina barn har ett likadant) som benämndes “retro”. Suck.

Håll er till fakta i annonserna! Storlek, material, märke, skick, tillverkning och sånt.

Stinkandemedel

Fyraåringens vinterjacka har lagt av. Dragkedjan är slut, funkar inte längre. Den slutliga knäcken kom när de var i fjällen under sportlovet.

Tja, jackan har ju nästan hunnit räcka till för två barn, så det är ju ingen katastrof. Däremot är det ganska osmidigt att i slutet av vintern behöva skaffa ny jacka. Det är ju inte så att det är högsäsong, om man säger så – och samtidigt så har man inte så mycket tid att spela på, när jackan ju liksom behövs direkt; man kan liksom inte gå och leta och fundera och så köpa när man hittar det “rätta” – oavsett om man handlar nytt eller begagnat.

Men jag hade tur – tyckte jag. Jag lyckades ropa in en jacka på Tradera. Rätt storlek. Och samma modell (och till och med färg, faktiskt) som vi haft till barnen tidigare, så att jag liksom visste vad jag fick. Såg ut att vara i bra skick. Och fick den till rimligt pris.

Det tog en dryg vecka innan den kom med Schenkerleverans.

Vi packade upp – och jag undrade vad i helskotta det var som stank. Sedan insåg jag att det uppenbarligen var jackan. Och efter att ha tänkt lite till så insåg jag att förmodligen hade förra ägaren tvättat jackan med parfymerat tvättmedel. Och förmodligen även sköljmedel.

Nej, jag använder inte parfymerat tvättmedel. Och sköljmedel har jag aldrig använt. På den tiden jag började köpa sånt som tvättmedel letade jag (förstås) efter miljömärkta produkter, och Naturskyddsföreningen märkte inte något sköljmedel alls med Bra miljöval, eftersom de ansåg att de var en helt onödig produkt. Så jag har aldrig köpt sköljmedel i hela mitt liv.

Nå, jackan luktade för jävligt. Jag antar att det är meningen att det skulle lukta blommor eller nåt – tung, kräkframkallande parfymlukt. (Och som en kompis påpekade på Facebook så har sköljmedelsanvändningen antagligen försämrat jackans vattentäthet. Men nej, den kommer inte att impregneras – sån skit vill jag inte befatta mig med i onödan.)

Vi har nu tvättat jackan och haft den hängande ute halva förra natten för att lufta ur. Den luktar egentligen fortfarande mer än vad som känns okej, men ungen måste ju ha en jacka…

Nå, det ordnar ju sig för mitt barn. Vi kommer inte att tvätta jackan i sådan skit mer. Men hur sjutton mår de stackars barn som får sina kläder tvättade i det där hela tiden? Stackare.

Som min man sa: “I min värld tvättar man kläder för att de ska sluta lukta illa.”

(För övrigt så hade säljaren inte heller skickat med det löstagbara foder som jag vet hör till jackan – eftersom vi som sagt var har en exakt likadan jacka i mindre storlek…)

Det finns tillräckligt med saker i världen

Människor behöver, i rimlighetens namn, bara en viss mängd saker för att leva sitt liv. Även om vi snackar ett ganska bekvämt liv.

En del av dessa saker är förstås att betrakta som förbrukningsvaror, vilket innebär att det behöver tillverkas nytt relativt ofta. Men många saker är sådana som håller och fungerar väldigt länge.

Grytor. Porslin. Möbler. Ljusstakar. Lampor. Hammare och skuvmejsel. Skottkärror. Spadar. Leksaker. Och en massa massa annat, förstås. Saker som visserligen inte varar för evigt, men ganska länge (om man tar hand om dem, i alla fall). Saker som i alla fall borde vara ganska tidlösa, så tillvida att det är funktionen som är det centrala.

Och för den delen gäller detta även en hel del “prydnadssaker” eller saker vars huvudsakliga funktion är just att se ut. Julpynt och annat.

Att sakerna håller “för evigt” (tja, en del av dem gör ju nästan det, sett ur mänskligt perspektiv) innebär att de finns kvar när människorna som haft dem inte längre behöver dem – för att behovet upphört, till exempel för att de blivit gamla och dött.

Det innebär att det totalt sett finns oändliga mängder av den här sortens saker. Ärligt talat: det måste finnas tillräckligt många av en hel del av de här sakerna i världen. Tillräckligt mycket för att det inte ska behöva tillverkas nya. Tillräckligt mycket för att vi till och med ska kunna välja och vraka bland det som finns att välja bland, i många fall.

Ja, det finns massor med undantag. Självklart går det inte alltid att få fatt i det man behöver inom rimligt avstånd, eller rimlig tid, eller som faktiskt funkar just där man behöver det. Bor man som vi i ett gammalt hus med konstiga mått så kan det ibland vara svårt att hitta saker med rätt mått, och hittar man då en bra lösning så är det ibland ointressant om det rör sig om en ny eller gammal sak när man har letat i flera år. Och även sådana här saker slits ju faktiskt ut. Dessutom är det ju självklart så att nya saker ibland har påtagligt förbättrad funktionalitet.

Men en rostfri gryta. I princip outslitlig. Varför gå och köpa en ny, när det måste finnas oändligt många därute?

Det finns en massa fördelar med att köpa begagnat:

  • Oftast är det billigare än att köpa nytt. Det innebär alltså att du får mer kvalitet för samma pris.
  • Någon annan har redan gjort kvalitetskontrollen åt dig. Om prylen har använts av någon annan och uppenbarligen tålt normal användning och ser okej ut, så håller den nog för dig också.
  • Det är respektfullt mot både dem som tillverkat prylen och dem som ägt och använt den tidigare om prylen används tills den verkligen är utsliten.
  • Ofta gynnar ditt köp något gott ändamål, som välgörenhet eller en lokal idrottsförening. Det gör att det kan kännas rätt okej även om du efter ett halvår inser att prylen inte motsvarade dina behov. Då kan du skänka prylen till någon förening igen, och så kan någon annan köpa prylen och du har i praktiken skänkt pengar till nåt bra (vilket nog känns bättre än att köpa nytt och dyrt som sedan visar sig vara fel).
  • Ett köp av begagnade saker bidrar också till BNP och ekonomiska siffror som kan glädja ekonomimuppar som säger att vi måste ha tillväxt. För deras del verkar det centrala vara just hur mycket pengar som flyttas fram och tillbaka ;-) Vilket ju i någon mån borde innebära att om samma sak säljs många många gånger så är det jättebra… (?!) Okej, viss reservation för den här sista punkten; jag har egentligen aldrig riktigt fattat hur ekonomer tänker, så jag kan ju ha fel :-)

Julklappsstatus

Okej, saker blir inte alltid som man tänkt sig. Det kom en förkylning och ett Föräldravrål emellan, och plötsligt försvann mer tid än jag hade räknat med. (Föräldravrålet är en jättebra sak, och jag klagar verkligen inte alls på att det kom emellan!) Alltså har jag inte hunnit med att göra som jag hade tänkt, nämligen läsa alla julklappsböcker själv innan jag ger bort dem och därmed ge dem dubbel nytta. Nå, en har jag hunnit läsa till knappt hälften, en helt och en hade jag faktiskt redan läst :-)

I övrigt är väl allt julklappsfixande så gott som klart. Lite fixande kvar på (delvis) hemtillverkade saker. Mycket inslagning kvar att göra.

Det blir en hel del begagnat också. Och så några nya saker, utöver böckerna, men saker som kan finnas med länge om allt går väl :-)

Tradera och Blocket är fantastiska miljöhjältar

[Helt med reservation för att jag inte har en susning om hur de sköter sina företag ur en massa miljöaspekter]

I dagens samhälle är det fantastiskt enkelt att köpa och sälja begagnade saker. Tack för det, Blocket och Tradera!

Förr fick man sätta in en liten radannons i dagstidningen. Den fördes in en gång, oftast på helgen. Och den nådde ut till dem som läste just den tidningen, inga fler.

Nu kan man sätta ut en annons på nätet, och den når hela landet och lite till ;-) (Snarast vem som helst som har ett intresse av att handla saker från Sverige, förstås.)  Det är möjligt att leta bland annonserna vid vilken tid på dygnet som helst. Man kan jämföra och hitta det som passar en själv bäst.

– Och ja, det här är förstås bara ett av många exempel på hur den moderna tekniken underlättar att leva klimatsmart ;-)

När man handlar på tradera…

… får man ibland små spännande paket med posten.

Det är paket av alla möjliga format. Det genomgående temat är uppfinningsrikedom och mantagervadmanhaver. Det är paket inslagna i gamla pulvermospaket, omslagspappret till skrivarpapper, små askar som det varit diverse prylar i.

Men nästan alltid återanvänt förpackningsmaterial. Och nästan alltid packat så att det är väldigt lite luft i förpackningen. Resurssnålt. Transportsnålt.

Det gör mig jätteglad!

Tankar om begagnat

En av mina största miljöinsatser på sistone är nog att jag skaffat ett tradera-konto. Tidigare har jag ibland letat saker på tradera, och ibland tipsat min man (som haft konto länge) om saker. Men jag har inte haft möjlighet att lägga saker i en minneslista och hålla koll. Och förstås inte haft möjlighet att handla.

Det där med att ta första steget är ju som bekant ofta svårast. Orka. Våga. Och när man väl kommit så långt måste man både vara byråkrat (godkänna villkor) och vara kreativ (hitta på alias och lösenord och så vidare). Å andra sidan, när man väl tagit det där steget så visar det sig oftast att det inte var så svårt ;-)

Det är förstås inte bra i sig att “konsumera”, alltså köpa saker. Att handla på tradera är ingen miljöinsats i sig. En miljöinsats blir det när jag handlar begagnat istället för att handla nytt. Eller för den delen om jag förhindrar att fullt fungerande saker kasseras. Och möjligen också genom att ju fler vi är som handlar begagnat, desto högre blir värdet på begagnade saker, i de direkta pengar som betalas för sakerna (fast också i form av en allmän statushöjning eller normalisering).

Det där har jag för övrigt funderat på… Det normala är ju att begagnade saker är billigare än nya. Eller, så är jag van att se det. Jag har sett “billigheten” som ett argument för att köpa begagnat – eller i alla fall en bonus. Men är det egentligen självklart att det begagnade måste vara billigare? Det beror ju på om det finns andra mervärden i det begagnade som man är beredd att betala för.

Jag har insett det nu, när jag budar hem kommande julklappar från tradera: det har ett egenvärde för mig att sakerna är begagnade. Nya saker kan jag nämligen inte med gott samvete köpa utan mycket goda skäl. Begagnade saker – speciellt när det rör sig om så gott som outslitliga saker, som alltså både haft ett “liv” innan jag köpte dem, och som fortfarande duger att sälja vidare igen när de inte behövs här längre – har alltså ett mervärde, som innebär att det på något vis faktiskt kan vara okej att betala mer för dem än för något motsvarande nytt. Det är en intressant insikt.

Det är över huvud taget intressant att fundera på saker och deras värde i ett längre perspektiv. De saker vi skaffar nu, när världen fortfarande har “oljeslavar”, vilka av dem kommer att vara värdefullast när läget förändras om några decennier? Vad kommer att vara hårdvaluta? Tyvärr ger det också lite andra tankar: Är det bättre, ur eget personligt hänseende, att hamstra? Att inte sälja av? Att inte lämna elektronikskrot till återvinningen, utan behålla det som reservdelsbank? Ur själviskt hänseende är det kanske bättre? För planeten som helhet däremot sämre.

Och… i vanlig ordning är det väl så att de som skiter i andra och roffar åt sig kommer att vara de som står som vinnare. De som konsumerar hysteriskt kommer att ha fler saker när den riktiga ekologiska krisen kommer. Saker de kan sälja och använda. Åtminstone under förutsättning att det inte bara är billiga t-shirts från H&M de shoppat. Nå, att det är skitstövlarna som lyckas bäst har aldrig varit ett godtagbart skäl att vara en skitstövel. Vare sig på högstadiet eller i det här fallet.

Det blir i alla fall en del begagnade saker under granen i år. Dels “riktiga” begagnade saker. Dels en del böcker som jag köper nya (för att de ännu inte går att få fatt i begagnade) men som jag läser själv innan jag ger dem som julklapp. (Jag har dåligt samvete för det också. Självklart. Det har jag för typ all konsumtion :-) Men hur ska man annars göra? Det är viktiga böcker. Författarna behöver få betalt. Jag behöver läsa böckerna. Andra jag känner behöver läsa böckerna, kanske mer än jag.)

Nej visst, så “får” man säkert inte göra. Bra, då ändrar vi på det. – Nu får man! För det är faktiskt vi själva som bestämmer vad vi tycker är okej. Och vi behöver ändra vad som är okej om vi ska rädda världen.

I övrigt lyser flitens lampa stundtals också på kvällarna i julklappsförberedande syfte. Julklappar kan också fixas genom att tillverka nya saker av något gammalt. Som en struthätta av en gammal fleecefilt. Kreativt, personligt, handgjort. Unikt.

Det här med att göra rätt, miljö- och hållbarhetsmässigt, är långtifrån alltid svårt. Den svåra biten är att lära sig nya sätt och skaffa nya vanor.