Det blev inte snyggt. Det är inte välgjort och noggrant. Och det är förmodligen ingen mer än jag som tycker det är något att uppmärksamma.
Men ändå.
DET ÄR KLART.
Jag har klarat målsättningen. Alla buxbomshäckarna är klippta så pass nyligen att de har någon sorts tendens till att se platta och klippta ut. (Ja, utom det där som är så högt upp att jag inte kan nå det, som min man skulle fixa…)
Vi har en tomt som är nästan tvåtusen kvadratmeter stor.
Vi köpte en ny buske häromdagen. Oplanerat. En syrenhortensia. (Det var rea – men jag har velat ha en sådan länge, det har bara inte blivit. Eller jag har inte haft någon plan, så jag har låtit bli. Nu kunde jag inte låta bli.)
Det finns banne mig ingenstans vi kan gräva ner busken.
Överallt är det något i vägen. Häckar häckar häckar mest förstås. Av buxbom, av syren, av alm och diverse annat. Gräsmattan är inte så stor, den ska vi inte inkräkta på. Rabatterna är busken för stor för (eller blir i alla fall förhoppningsvis). Mellan syrenträden kan vi inte gärna klämma i mer saker, där ska ju vara lite luft och möjlighet att röra sig. På infarterna kan den u inte stå, och inte heller i örtagården eller trädgårdslandet eller under gungorna, förstås. Bakom äppleträden finns det plats, men där är infiltrationsbädden, och dessutom har ju ingen glädje av den där.
Och på övriga platser, där det möjligen möjlige skulle kunna gå så är det dumt att plantera den, eftersom detta är ytor som vi inte riktigt vet hur det blir med när uthus och garage etc byggs om i framtiden.
Så jag ställde den till slut tills vidare i en större kruka på innergården.
Posted in Inget särskilt, Irriterande, Trädgård
Tagged buxbom, märkligheter, platsbrist, syrenhortensia
Sådär strax innan jul brukar det annonseras i lokalpressen efter buxbom. Små gammaldags radannonser under köpes. Typ ”Buxbom köpes till bästa stockholmspriser”, och så ett telefonnummer.
Vid den tiden på året ska man ju inte alls klippa buxbomen, så jag brukar inte vara intresserad. Dessutom är jag ändå inte intresserad av att ut och klippa i mörker och kyla, när häckarna i värsta fall redan är täckta av snödrivor.
Men nu! Nu är ni varmt välkomna, uppköpare med bästa stockholmspriser. Nu finns här stora fina nyklippta buxbomsgrenar – riktigt snygga en del av dem. Och i kopiösa mängder. Jag vet inte riktigt vad ”bästa stockholmspriser” innebär, men jag gissar på att det ligger en mindre förmögenhet här ute på infarten.
Men jag är inte knusslig. Jag kan tänka mig att gå långt under de bästa priserna. I själva verket är jag villig att skänka bort skiten bara ni kommer och hämtar den.
Va? Inte intresserade? Inte säsong? Jo, det är nu det ÄR säsong.
Ingen som vill ha era produkter nu? Skulle kommit för ett halvår sedan? Ja ja,ni ska vara så hippa, och saker blir omoderna så snabbt.
Nå, skyll er själva. Och gnäll inte på mig sedan i november-december.
Det är jag och min machete i månens sken. mot djungelvegetationen.
Eller ja, jag, häcksaxen och grensaxen mot buxbom, syren och snöbär. I månens sken. Och lite solnedgång.
Men nu börjar det bli för mörkt för att se där nere i gången mellan buxbomshäckarna. Så jag får väl kalla det kväll.
Det heter att man ska klippa buxbomshäckar två gånger på säsong. Det är säkert klokt och riktigt. Fast det måste ha hittats på av någon som har få och små buxbomshäckar – eller någon som har en trädgårdsmästare. Inte någon som har hela trädgården inrutad i kvarter av en meter höga, en dryg meter breda häckar.
På tre ställen har vi dubbelhäckar. På några ställen är buxbommen högre än mig (och går inte att ta ner mer om det ska finnas nåt grönt kvar innanför). På en del ställen är häcken så bred att jag inte kan nå att klippa mitten från någondera sidan (nu snackar vi alltså ändå när jag lyckats klippa mig in i gången mellan dubbelhäckarna).
Vissa år – med bebisar och nackskador – har jag i princip inte ens haft tid att se att häckarna behöver klippas, eller bestämt tittat t ett annat håll eftersom jag bara blivit ledsen av att se dem. Andra år har vi hunnit klippa en del. Ifjol hade jag som ambition att hinna klippa alla häckarna ett varv innan min födelsedag. Det var en hög ambition, och sket sig förstås. Sedan hade jag som ambition att i alla fall hinna igenom alla häckarna den säsongen. Fast man ska inte klippa dem för sent heller… så det sket sig förstås det också. I år har jag ambitionen att, tillsammans med det som hanns ifjol, hinna igenom alla, så att alltså alla buxbomshäckrna är klippta antingen i år eller ifjol. Kanske hinner jag…
Påskhelgen har varit trivsam på alla de sätt. Förutom trevligt besök och god mat har det blivit mycket trädgårdstid.
Vi har krattat upp löst ogräs från det jordfrästa blivande trädgårdslandet. Varmkomposten har tömts på det mesta av sitt innehåll, bildat av flera års matrester, och vi har rensat bort gamla benbitar och avocadoskal ur den närigsrika geggan.
Jag har krattat fjolårsgräs och mossa ur gräsmattan. (Fast det syns ärligt talat inte, det ser ut att vara minst lika mycket kvar.)
Jag har klippt buxbom och buxbom och buxbom – men det allra mesta är förstås kvar att klippa. Någon gång ska jag mäta hur många sträckmeter buxbomshäck vi egentligen har.
Gurkorna är utplanterade i en stor murarbalja på innergården.
Och barnen har varit på fantastiskt hjälpsamt humör och huggit i med friska krafter. (Ja ja, allt är relativt :-) )
Enligt SMHI är det sommar nu…