Tag Archives: Earth Hour

Earth hour – en ny högtid?

Elvaåringen var bortbjuden ikväll (och inatt), på LAN hos en kompis. Det tackade han ja till.

Under eftermiddagen, när vi stod och rensade i trädgårdslandet, strax innan han skulle iväg, kröp det dock fram att han hade lite dubbla känslor för det. För han skulle ju missa Earth hour.

Och det handlade inte bara om att han insåg att han inte skulle kunna släcka ner den där timmen. Utan det handlade om vad han skulle missa. Kvällen med familjesamvaro, läsa eller spela spel i stearinljusens sken i ett i övrigt nedsläckt hus.

Visst, det där går ju att göra när som helst. Men det blir ändå inte. Eller, det är något speciellt med det, när man verkligen bestämt sig för att NU, nu ska det vara släckt. När det blir ett frivilligt tvång eller vad man ska kalla det. Nästan lika mysigt som när det är tvunget på riktigt – alltså vid strömavbrott.

På ett sätt blir det ju märkligt förstås. För poängen med Earth hour är ju inte att det ska bli en högtid som man firar återkommande på det sättet. Poängen är att uppmärksamma ett problem. Earth hour är en demonstration.

Å andra sidan… så behöver vi högtider som är anpassade till vår tid. Earth hour är ju på det sättet långt mer relevant som högtid än jul eller påsk. Och precis som de religiösa högtiderna blir det en tid till eftertanke, en möjlighet att fundera över hur vi lever våra liv och vilka vi vill vara.

Och om vi ska bygga en ny och bättre värld, så är det väl ett gott steg på vägen att påminnas om hur trivsamt vi kan ha det i halvmörker, bara familjen tillsammans med en bok eller ett spel?

Nu är Earth hour över för den här gången. Vi tre som var hemma spelade Carcassonne vid kandelabern. Vi har – som brukligt på Earth hour – fortfarande inte tänt särskilt mycket. Sexåringen ligger i soffan med katten bredvid sig, jag sitter i fåtöljen bredvid i kandelaberljuset, och en stillsam Maria Röjås-skiva ljuder från högtalarna.

Men det var då ett jävla gnällande om Earth hour

Det är ingen som påstått att Earth hour ska vara en energibesparande åtgärd. Om effekten elförbrukningsmässigt ens är mätbar under den timme Earth hour pågår (med en timmes förskjutning runt hela jordklotet) så är det självklart en piss i Mississippi för klimatet, som åtgärd betraktat. Men som sagt var, Earth hour ÄR ingen åtgärd. Det är en manifestation. Ett sätt att lyfta klimatfrågan.

Och ja, som sådan ser jag den som värdefull. Earth hour är ett tillfälle att föra frågan på tal. Att prata med barnen om klimatet, om vår påverkan, om vad energi är och varför vi inte ska slösa med den. (Ja, självklart gör jag det annars också. Men det blir på ett annat sätt.) Det är ett tillfälle att kunna ta upp klimat- och energifrågor på sitt jobb – utan att vara den där gnälliga konstiga miljömuppen, för initiativet till Earth hour kommer från ett annat håll, och man kan liksom börja samtalet i ett annat utgångsläge där det inte blir två oförenliga motpoler utan mer ett positivt “Vad kan vi göra inom området hos oss?”. Det är ett tillfälle att fundera på vad man mer kan göra i sin vardag, och en möjlighet att prata om det utifrån ett något positivare utgångsläge än det ofta blir annars.

Nu har jag ingen statistik på det, men jag uppfattar det som att det trots allt pratas och skrivs mycket mer om klimatet under månaden runt Earth hour än under resten av året. Och med tanke på att klimatdebatten fört en tynande tillvaro de senaste åren så behöver den, tyvärr, den uppmärksamhet den kan få.

Ja, det är ett jippo. Men jippon är inte nödvändigtvis dåliga. Det beror helt på vad man gör av dem. I år har jag, precis som förra året, använt Earth hour-jippot till att göra ett vegomat-jippo. Förra året var vi kanske 20 personer som åt vegetarisk lunch i en vecka. I år många fler. Och ja, vegetariskt i en vecka är också bara ett jippo, en piss i Mississippi. Men samtidigt innebär det att ett antal människor som normalt sett inte äter vegetariskt, har provat på, vant sig lite grann, märkt att det här är inte konstigt eller svårt – och min gissning är att flera av dem kan tänkas fortsätta äta vegetariskt betydligt oftare än tidigare. Det handlar alltså om en förändring av vad man betraktar som det vanliga, det man gör. En början till en beteendeförändring. Och, mycket viktigt, den är gjord som något som är kul, något vi gör tillsammans, något vi känner glädje och stolthet över, istället för något som är tråkigt och gjort av dåligt samvete. Istället för en begränsning är det ju en ny värld vi får tillgång till!

Det finns många andra exempel på hur man använder Earth hour till att lyfta viktiga åtgärder och knuffa människor i rätt riktning.

Men ja, Earth hour är bara en manifestation. Absolut. Earth hour kan aldrig ersätta allt annat “riktigt” klimatarbete – som ju består av allt från små vardagsbeslut till stora övergripande beslut som gäller hela världen. Men det är liksom inte meningen.

Earth hour är liksom lite som Världsvattendagen (som infaller idag, den 22 mars) eller FN-dagen (24 oktober). Ingen tror väl att vi löser alla världens vattenproblem genom att skriva och prata lite mer om vattenproblemen i världen idag? Ingen tror väl att vi löser alla världens konflikter och räddar alla utsatta barn genom att sjunga några sånger i skolaulan på FN-dagen. (Och ingen tror att vi får tillbaka någon som dött genom en tyst minut.) Men det betyder inte att dessa manifestationer är meningslösa, och framför allt inte att de ska motarbetas.

Jag tvingar inte dig att sjunga sånger på FN-dagen, hålla en tyst minut för krigsoffer eller bry dig extra mycket om vattnet just idag. Och jag tvingar dig inte att släcka lampan imorgon. Men jag tycker du ska ge fan i att håna oss som släcker.

För övrigt tror jag inte du hånar oss för att du vill hjälpa klimatet. Jag tror du gör det för att visa att du är bättre än oss. Men snälla nån, det kan du ju i så fall visa utan att ta till den sortens metoder? För ärligt talat, när du driver med Earth hour så tror jag snarast att du hjälper till att få människor negativt inställda till klimatarbete i stort också. Och det kan väl inte vara det du vill?

En timme för att demonstrera och visa att Jorden är viktig och att mer behöver göras

Earth Hour är över för i år (i alla fall i Sverige; stor delar av klotet har ännu inte haft “sin” Earth Hour). Vi har suttit och läst Harry Potter i skenet av levande ljus och haft det mysigt. (Ur personligt hänseende betydligt trevligare än fjolårets Earth Hour.)

Ja, Earth Hour är viktigt.

Nej, ur energibesparingshänseende är det självklart en piss i oceanen. Självklart är det mycket mycket viktigare vad vi gör alla dagar, hela tiden.

Men Earth Hour är ingen energieffektiviseringsåtgärd. Det är en demonstration.

Vad är syftet med Earth Hour?

Syftet med Earth Hour är att skicka en politisk signal till makthavare om att ta klimatförändringarna på allvar, och därigenom uppmärksamma och skapa ett engagemang i frågan. Earth Hour är inte en energisparkampanj.

(Läs mer på WWF:s frågor och svar.)

Poängen är alltså att så många människor som möjligt ska visa att det här är en viktig fråga.

Men Earth Hour är ändå ett bra tillfälle att visa på bra saker man kan göra i rätt riktning. Därför har jag och mina kollegor ätit vegetariskt till lunch hela arbetsveckan. Och vi har ätit veggo två kvällar här hemma, på åttaåringens initiativ.

Utmaningarna i övrigt då?

  • Tja, Skånetrafiken har ni väl redan läst om… Jag får gå vidare med andra varianter men har inte hunnit ännu.
  • Utmaningen till storbloggare skickade jag mejlledes till ett antal bloggare. Inte ens enda har svarat. Jag har dessutom följt dessa bloggar via bloglovin’ under tiden sedan jag la upp utmaningen, och ingen av dem har skrivit något om ämnet (i alla fall inte i inledningen av inläggen; nej, jag har inte läst hela deras inlägg). Ja, jag är faktiskt lite besviken.
  • Utmaningen till småbloggare skickade jag också till några, men jag tror ingen av dem heller reagerade…?
  • Men: My Tomorrow skriver

Jag antar din utmaning och ska skriva åtminstone två genomtänkta inlägg om hållbar konsumtion under april månad som en del av min Sustainable Makeover.

Alltid nåt?

(Och nu byter skivspelaren från “Varning för ras” (Lars Winnerbäck) till “To drive the cold winter away” (Loreena McKennitt.)

Vego och skräpkött igen, och så en utmaning till…

Hela den kommande veckans arbetsdagar ska jag och de flesta av mina kollegor äta vegetariskt till lunch, för miljöns skull och kopplat till Earth hour på lördag.

Och i köket puttrar just nu en gryta med oxsvans, som ska ätas imorgonkväll.

Vi skulle kunna äta kött så gott som varje dag och ändå bara äta kött av typen “sånt som affären ändå slänger om en stund när de stänger för dagen, eftersom det då passerat bäst före-datum”.

Jag köpte bara två paket oxsvans idag, fastän det fanns ett till nedsatt. Affären skulle stänga om tio minuter.

För övrigt har jag ännu inte sett någon reaktion från de utmanade storbloggarna. – Vad säger ni andra småbloggare, ska vi göra vårt bästa alla tillsammans och skriva om hållbar konsumtion under veckorna som kommer? Alltså: utmaning till “vanliga” bloggare: Skriv minst ett inlägg om hållbar konsumtion under vecka 13-14, och utmana minst en bloggkompis att göra detsamma.

Så, nu ska jag försöka att inte göra fler utmaningar :-)

Jag utmanar Skånetrafiken att skapa pendlarbibliotek

Jag har ju tidigare skrivit om min idé med pocketbibliotek. En hel del pendlare köper pocketböcker, läser dem – och sedan blir böckerna liggande hemma, samlar damm, och hamnar kanske i bästa fall hos en kompis eller på en loppis – i sämsta fall i soporna.

Det är ju förstås ett fasligt resursslöseri. Böckerna skulle hålla för många fler läsningar. Pendlare skulle kunna byta böcker med varandra istället för att springa och köpa nya böcker hela tiden.

Det som behövs är någonstans att byta böcker med varandra. Ett system. En bokhylla att lämna och hämta böcker i.

Därför utmanar jag Skånetrafiken att skapa pendlarbibliotek på sina resecentra. Utmaningen gör jag som en del i Earth hour 2012.

Jag utmanar Skånetrafiken att placera ut en liten bokhylla på varje resecentrum. I bokhyllan ska besökare fritt kunna lämna sina utlästa pockets – och hämta de böcker andra lämnat. Förutom bokhyllan behövs förstås en liten skylt eller lapp som förklarar hur det funkar. Länk till utmaningen hos WWF.

Om Skånetrafiken gör detta så lovar jag att skänka de pockets jag inte längre behöver/vill ha kvar.

Utmaning till storbloggarna: skriv om hållbar konsumtion!

En stor och viktig fråga inom arbetet för hållbar utveckling är hållbar konsumtion. Vad vi köper, hur det tillverkas, hur länge man använder sakerna innan man slänger dem, och så vidare, påverkar miljön både i Sverige och i andra länder.

Viktiga frågor att ställa sig när man shoppar är till exempel:

  • Hur odlades bomullen?
  • Hur är arbetsvillkoren för dem som odlar och för dem som jobbar i fabriken?
  • Vilka gifter används i processen, och hur mycket energi går åt?

Men också:

  • Behöver jag verkligen den här prylen?
  • Är det kanske bättre att jag köper en sak som håller länge än jättemånga som slits ut snabbt eller som jag snabbt tröttnar på?
  • Kan jag laga mina saker istället för att köpa nytt? Eller köpa begagnat?

Och så vidare. Jag kan orda på hur länge som helst om detta, förstås.

Men ärligt talat, vad jag skriver här, i min lilla blogg, som förmodligen läses mest av redan frälsta miljönördar, det gör inte särskilt stor skillnad.

Det som däremot gör skillnad (tror och hoppas jag) är om de stora bloggarna, som skriver om shopping och mode och livsstil och som har många många läsare, skriver om de här frågorna och får sina läsare att tänka till.

Den 31 mars är det dags för Earth hour igen. WWF vill att man ska utmana människor att göra insatser för miljön.

Så: jag utmanar Sveriges storbloggare att skriva om hållbar konsumtion. Alla som skriver minst två genomtänkta inlägg om hållbar konsumtion under vecka 13-14 får en länk från min blogg i ett samlingsinlägg när perioden är slut. Läs min utmaning på WWF:s webbplats.

Jag vet att det inte är mycket till morot att erbjuda :-) Ni är större än mig. Så jag får helt förlita mig till er goodwill :-)

Och jag ska erkänna: jag läser inte era bloggar. Kanske skriver ni redan massor om det här? Nå, då blir det ju en enkel match, eller hur?

Uppslag till vad ni kan skriva om:

  • resurshushållning i stort
  • ekologisk bomull, recyclad polyester och andra bra material
  • färgning av kläder
  • hur man väljer kläder, skor, väskor och annat man kan ha länge
  • hur man lagar saker på ett piffigt sätt
  • second hand, klädbyte, återbruk
  • produktionsförhållanden på plantager och fabriker
  • klädkedjornas engagemang i hållbarhetsfrågor (både miljö och socialt) (sök på CSR)
  • varför det är bra att köpa varor som inte transporterats så långt
  • ekologiska fotavtryck

… men det finns förstås hur mycket som helst :-)

Så – antar ni utmaningen?

Kräk och skit

Jag undrar hur det egentligen är tänkt, det här med vätskeersättning? Är det en sån där sak som uppfunnits för att göra narr av föräldrar? Eller finns det barn som faktiskt accepterar att få i sig det?

Alltså, jag vet ju hur det smakar. Jag begriper att han inte vill ha det. Men likväl måste man försöka. Speciellt när han inte fått behålla något mer än lite saft senaste dygnet och inte kissat nåt märkbart. Då måste man försöka. Trots att han vägrar. Kniper ihop munnen och vänder huvet åt ett annat håll. Biter pappa. Spottar ut och fräser när vi försöker hälla i honom det i alla fall. Nä, han får inte i sig nåt av det. Och han blir bara argare. Han vägrar dessutom både majsvälling och buljong, och efter försöken med allt detta vill han inte ha saft heller längre.

Vi har viljestarka barn. Det är förstås i grunden bra. Sjuklingen är drygt 2,5 år, och för tillfället ägnar han mycket energi åt att utryck sin vilja och åt att vilja tvärtom mot oss andra. Och har han bestämt sig så är han envis som synden. (Hmm… jag känner igen det från vad jag hört om någon annan som liten.) Så när han bestämt sig för att han inte ska dricka eller smaka nåt mer, då finns det ingen möjlighet. Inte ens med all föräldraenvisbestämdhet i världen. Sjukeländigheten rår inte på viljestyrkan. (Och det är väl säkert ett gott tecken?)

“Ni måste få i honom vätskeersättning, minst två skedar var femte minut”, säger sjukvårdsupplysningen.

Hur i helvete då?

Jag gissar på att de sitter och ger detta råd – nej, ger denna order – flera gånger dagligen. Lyckas andra föräldrar med detta? Är det bara våra ungar som är viljestarka och envisa och avskyr vätskeersättning till den milda grad att de aldrig skulle gå med på det? Eller sitter alla småbarnsföräldrar i samma båt, med samma dåliga samvete över att just de inte lyckas lirka i sinna ungar detta livsavgörande elixir? Har sjukvårdsupplysningsmänniskorna själva smakat skiten?

“Om han inte dricker och inte kissat på 6-7 timmar så måste ni åka in.”

Själv vill han bara sova. Skriker och vill inte åka till sjukhuset. Vi får följa med båda föräldrar för att kunna få dit vår rejält sjuke men ilsket protesterande lillplutt, som dessutom fått för sig att sjukhuset är farligt för att det ska komma lastbilar med blinkande lampor och köra bort hel sjukhusbygget. (För ovanlighetens skull finns det barnvakt hemma – tack och lov! – så storebror kan få fortsätta sova.)

På akuten, vid midnatt, trugar de med glasspinne. Han vägrar förstås. Men läkaren bedömer att han inte tillräckligt illa däran för att behöva stanna. Vi får lov att åka hem och sova, men ska återkomma imorgon (idag) om han fortfarande inte dricker etc.

Efter ytterligare kräkning och diarré strax efter hemkomsten sover han nu. Och har faktiskt druckit lite vatten, flera gånger om, och fått behålla det.

Och ja – Earth Hour? Vi släckte ner. Hade levande ljus. Hade TV:n på som distraktion för sjukling och uttråkad storebror. Och kämpade som värst med att försöka få i sjuklingen någon sorts vätska.