Tag Archives: el

Brasorna i köldknäppsperspektiv

Det är vinter. Snö. Kallt. Visserligen inte så kallt som det var sagt det skulle bli – den där riktiga köldknäppen tycks hela tiden skjutas framåt – men ändå, stabilt minusgrader. Och inte mycket snö, bara ett tunt snötäcke, men det täcker marken och skyddar mot kylan.

Jag har tänt en brasa. Och burit in pellets och fyllt på, så att vi ska slippa gå på el i kylan. Pannan arbetar fortfarande inte alltid helt stabilt, och det blir att vi går på el ibland, men när det är kallt på riktigt känns det extra angeläget att faktiskt gå på pellets.

Ibland sägs det att det är bättre att värma med el än med pellets, ur strikt miljöperspektiv (om man har Bra miljöval-el, förstås). Jag vet inte om det är sant. Men även om det skulle vara så ur strikt miljöhänseende, räknat på en avgränsad användning och tanken att det finns obegränsade tillgångar av båda, så är det ju inte så verkligheten ser ut. Nu under den pågående köldknäppen norrut så har jag läst om stadsområden där uppvärmningen i boendena är helt elbaserad och där systemen helt enkelt inte räcker till när det blir kallt – de är inte dimensionerade för så stor elförbrukning.

Vid omställning till förnybar el och utfasning av kärnkraft är en av de saker som ifrågasätts från kärnkraftsivrare hur elen ska räcka till just när det är extra stora behov. Som till exempel just när det är skitkallt under korta perioder. Jag tänker att en enkel sak att bidra med är just att se till att de där köldknäpparna kan hanteras på andra sätt än genom ökad elkonsumtion. Och då inser jag att den där mysbrasan vi och många andra tänder när det är extra kallt faktiskt är en ganska bra lösning även i det större perspektivet: vi hjälper till att hantera det extra energibehovet utan att öka elbehovet.

Läs även mina tankar kring brasan i kaminen kontra pelletsen i perspektivet av att det känns mer slösaktigt att värma lokalt i ett rum än att värma hela huset lite extra.

Energiexperimentet som försvann

För drygt ett år sedan gick vi med i Eons energiexperiment 100koll. Vi hade ganska låga ambitioner; mest var det väl så att det hade känts fånigt att inte gå med när vi fick chansen.

I början väckte det väl ett visst engagemang i familjen. Och grannfejden funkade faktiskt ganska bra i praktiken, för även om vi tyckte det var fånigt och inte funkade så bra, så var det ju i alla fall lite småkul. Inte minst tyckte dåvarande åttaåringen att det var lite spännande, vilket förstås gjorde att vi gick in lite oftare och kollade läget.

Men så gav vi oss på att renovera matrummet. Matrummet, som var det rum som 100koll-prylen suttit på väggen i. Och i den allmänna röran och med de nödlösningar som alltid följer av att man ger sig på att renovera ett rum så fanns liksom inget riktigt bra ställe att sätta prylen på istället. Den hamnade på skrivbordet i kontoret. Inte alls lika smidigt att springa och titta på.

Renoverande gör ju förstås också att man har mndre tid över att bry sig. Eller, på något vis orkar man inte fokus på hur många saker som helst. Dessutom var de metoddelar som kördes efter Grannfejden i bästa fall ointressanta och i vissa fall outhärdliga.

Så, helt ärligt: det rann ut i sanden. Jag har i princip inte tittat eller brytt mig sedan månadsskiftet juni-juli.

Nu är experimentperioden slut.

Och, trots allt ovanstående visar det sig att vi har sänkt vår förbrukning med 53,31% enligt siffrorna på experimentsajten. (Jag har inte kollat av mot elräkningarna, så jag vet inte om det stämmer i praktiken eller om experimentutrustningen visar glädjesiffror.)

Det låter ju fantastiskt bra.

Men. Som jag påpekat tidigare, så handlar experimentet bara om elförbrukning. Och den allra största energiförbrukningsposten handlar ju om uppvärmning. Vår uppvärmning sköts av en panna, som kan gå på el eller pellets. Pellets är förstahandsvalet, el är reservlösningen. Strular pelletsen, av en eller annan anledning, så ökar elförbrukningen.

Exeperimentet har fått oss att vara lite duktigare när det gäller den sorts pelletsstrul som vi själva kan råda över. Det vill säga, det har varit en extra motivation när det handlat om att bära in pellets när de tagit slut på okristliga tider eller när någon varit sjuk eller man av annan anledning egentligen kunnat tänka sig att skita i det och köra på el. Och en extra motivation att ta itu med att sota pannan eller dammsuga ur pellets som fastnat eller annat sånt. Så vi har kört mer på pellets ocjh mindre på el än säsongen innan. Å andra sidan, sånt hänger också samman med till exempel att det här varit en ganska “mild” vinter, både vädermässigt och på en del andra plan.

Och det vi kan förebygga eller hantera är ju bara vissa typer av pelletsstrul. Andra sorters strul kan vi inte göra något åt. Och de kommer slumpmässigt ent tidsmässigt. Den gångna veckan har vi gått på el mer än halva veckan. För en fallucka inne i pelletsbrännaren gick sönder. Dessutom var det “nya” (nyaste) rostret i sämre skick än det gamla. Och yttre brännarröret måste slutligen bytas ut. I väntan på reservdelar fick vi alltså gå på el. Vilket innebär att vi gjort av med löjliga mängder el senaste veckan.

Detta syns dock inte i experimentstatistiken. För experimentperioden slutade vid månadsskiftet.

Så, tja, en minskning på över 50 procent. Det är väl bra. Men mestadels beror det nog på tur. Och tur ger ganska missvisande statistik. Åtminstone på så kort tid som ett år.

Ransonera elen, och betala den i förskott?

Det körs en massa olika kampanjer för att minska el- eller energiförbrukningen. Själva har vi ju varit inblandade i Eons experiment/100koll.

Jag tror tyvärr inte att det är så effektivt i längden. Det är kul och spännande i början, men sedan kommer annat emellan. För egentligen vet man ju hela tiden att man ska komma ihåg att släcka lamporna (för att nu ta ett enkelt exempel) – men man glömmer ändå.

För elen finns där hela tiden, tillgänglig. I någon mån kommer den utan att man ens ber om det (eller nästan, i alla fall). Den tar inte slut, den fortsätter att komma så länge man inte stänger av den.

Och jag önskar att den inte gjorde det. Jag tror att det vore det absolut effektivaste: om elen faktiskt tog slut. Ja, inte för gott, men för stunden. Någon sorts ransonering.

Det behöver ju inte vara en påtvingad ransonering, uppifrån staten eller något sånt. Det kunde vara en självvald ransonering. Att man “beställer” eller talar om att så här mycket el vill vi max köpa den här veckan. När vi har gjort av med den elen så ska vi inte ha mer. Eller då blir vi i alla fall tvungna att beställa eller köpa mer.

Då tror jag man skulle bli mycket bättre på att snåla och tänka sig för. Ungefär som man kan lyckas snåla med mjölken och det bara finns lite kvar. Den där lilla slatten mjölk kan räcka jättelänge för att jag ska kunna få mjölk i kaffet.

Kanske ligger också en viktig bit i att betala i förväg. De allra flesta saker betalar vi i förväg, innan vi förbrukat dem. Och när vi gjort slut på det vi betalt så har vi inte mer innan vi köpt mer. När det gäller uppvärmning så betalar man både pellets (som vi har), ved och olja i förskott, innan man eldar upp dem. Men värmer man med el så betalar man först i efterskott.

Så, mina konkreta förslag för att minska elförbrukningen: betala elen i förskott, och när det man har betalt (eller möjligen beställt) är förbrukat så tar elen slut.

Vem tar tag i detta? :-)

 

Det körs en massa olika kampanjer för att minska el- eller energiförbrukningen. Själva har vi ju varit inblandade i 100koll.

Jag tror tyvärr inte att det är så effektivt i längden. Det är kul och spännande i början, men sedan kommer annat emellan. För egentligen vet man ju hela tiden att man ska komma ihåg att släcka lamporna (för att nu ta ett enkelt exempel) – men man glömmer ändå.

För elen finns där hela tiden, tillgänglig. I någon mån kommer den utan att man ens ber om det (eller nästan, i alla fall). Den tar inte slut, den fortsätter att komma så länge man inte stänger av den.

Och jag önskar att den inte gjorde det. Jag tror att det vore det absolut effektivaste: om elen faktiskt tog slut. Ja, inte för gott, men för stunden. Någon sorts ransonering.

Det behöver ju inte vara en påtvingad ransonering, uppifrån staten eller något sånt. Det kunde vara en självvald ransonering. Att man “beställer” eller talar om att så här mycket el vill vi max köpa den här veckan. När vi har gjort av med den elen så ska vi inte ha mer. Eller då blir vi i alla fall tvungna att beställa eller köpa mer.

Då tror jag man skulle bli mycket bättre på att snåla och tänka sig för. Ungefär som man kan lyckas snåla med mjölken och det bara finns lite kvar. Den där lilla slatten mjölk kan räcka jättelänge för att jag ska kunna få mjölk i kaffet.

Kanske ligger också en viktig bit i att betala i förväg. De allra flesta saker betalar vi i förväg, innan vi förbrukat dem. Och när vi gjort slut på det vi betalt så har vi inte mer innan vi köpt mer. När det gäller uppvärmning så betalar man både pellets (som vi har), ved och olja i förskott, innan man eldar upp dem. Men värmer man med el så betalar man först i efterskott.

Så, mina konkreta förslag för att minska elförbrukningen: betala elen i förskott, och när det man har betalt (eller möjligen beställt) är förbrukat så tar elen slut.

Vem tar tag i detta? :-)

 

Det körs en massa olika kampanjer för att minska el- eller energiförbrukningen. Själva har vi ju varit inblandade i 100koll.

Jag tror tyvärr inte att det är så effektivt i längden. Det är kul och spännande i början, men sedan kommer annat emellan. För egentligen vet man ju hela tiden att man ska komma ihåg att släcka lamporna (för att nu ta ett enkelt exempel) – men man glömmer ändå.

För elen finns där hela tiden, tillgänglig. I någon mån kommer den utan att man ens ber om det (eller nästan, i alla fall). Den tar inte slut, den fortsätter att komma så länge man inte stänger av den.

Och jag önskar att den inte gjorde det. Jag tror att det vore det absolut effektivaste: om elen faktiskt tog slut. Ja, inte för gott, men för stunden. Någon sorts ransonering.

Det behöver ju inte vara en påtvingad ransonering, uppifrån staten eller något sånt. Det kunde vara en självvald ransonering. Att man “beställer” eller talar om att så här mycket el vill vi max köpa den här veckan. När vi har gjort av med den elen så ska vi inte ha mer. Eller då blir vi i alla fall tvungna att beställa eller köpa mer.

Då tror jag man skulle bli mycket bättre på att snåla och tänka sig för. Ungefär som man kan lyckas snåla med mjölken och det bara finns lite kvar. Den där lilla slatten mjölk kan räcka jättelänge för att jag ska kunna få mjölk i kaffet.

Kanske ligger också en viktig bit i att betala i förväg. De allra flesta saker betalar vi i förväg, innan vi förbrukat dem. Och när vi gjort slut på det vi betalt så har vi inte mer innan vi köpt mer. När det gäller uppvärmning så betalar man både pellets (som vi har), ved och olja i förskott, innan man eldar upp dem. Men värmer man med el så betalar man först i efterskott.

Så, mina konkreta förslag för att minska elförbrukningen: betala elen i förskott, och när det man har betalt (eller möjligen beställt) är förbrukat så tar elen slut.

Vem tar tag i detta? :-)

 

El, element och gnäll

Torsdagen före jul var elektrikern här och fixade tillbaka elen i matrummet. Så efter att under lång tid ha haft ett fungerande eluttag i rummet (och alltså ingen takbelysning), samt som en effekt därav ingen belysning i hallen och på verandan (som hade sin el i förlängningen av matrummet), har vi nu “normal” el igen. Eller, klart förbttrat jämfört med det ursprungliga. Vi har nu eluttag på  fem ställen i rummet, varav en med plats för fyra saker mellan fönstren i bordshöjd. Perfekt plats för när vi stoppar i våra datorer, och för brödrost och adventsljusstakar och så vidare.

Idag har rörmokaren varit och satt tillbaka elementen i matrummet. Det känns ganska tacksamt att ha “centralvärme” i rummet och inte bara myskaminen. Tyvärr la en plastskruv från 70-talet av vid återmonteringen, och rörmokaren hade inga reservdelar med sig, så vi får klara oss med bara ett av två element i rummet så länge. Men ett är mycket mer än inget :-)

I övrigt ägnar jag mig åt att ha skitont i ryggen. Förmodligen en kombo av för lite träning innan jul, för mycket stillasittande under jul, för kallt klädd (?)/för kallt i huset, för lite massage under hösten, och en massa annat. Slutligen krönt av en natt när jag knappt fick plats i sängen och slutligen gick och la mig på annat ställe. Ryggfan gör i alla fall skitont.

Och barnen bråkar.

Barndomsminnen och prägling

Det jag minns av min barndom är i huvudsak små lösryckta saker. Ja, det finns förstås enstaka “större” grejer (man kan hitta en del av dem om man söker här på bloggen), men det mesta är småfragment. Inget konstigt i det, det är väl så minnet funkar.

Det är minnen av när mamma klipper “mattelasor” (matt-trasor) i skolsalen i den gamla skola där jag växte upp. Mamma klippte, jag (och förmodligen även min bror) var i samma rum och lekte eller grejade med annat. Ofta stod skivspelaren på; jag minns det som att den spelade Abba :-)

Minnen av att jag hänger tvätt på torkvindan i trädgården.

Tidiga sommarmorgnar barfota i gräset. Kattungar. Känslan av att dra ner hela nattlinnet till tårna över knäna.

Lukten av nystekta kantareller i gammelmorfars kök. Självplock av hallon på odling. Plockning av skogshallon i skogen. Vitsippsplockning i skogen. Smaken av hemgjord klarbärssaft på bär från trädet vid husknuten (där man också fick kissa ute som liten om man var för kissnödig för att hinna in).

Styckning av kött när vi fått hem en kvarts oxe. Höbärgning hos goda vänner.

Jag sittandes på en stol på gräsmattan på baksidan av huset, iklädd bara trosor, för att mamma klipper håret på mig.

Tidiga morgnar vi lämnats hos dagmamman. Dagar vi hämtats hos dagmamman på eftermiddagen av pappa som kommer på cykel och vi sedan går hem, han, jag och min bror, ett par tre kilometer (eller hur långt var det? Det kändes oändligt långt på den tiden) för att mamma jobbade kväll och hade bilen. Barnprogram med Clownen Manne halvfem. De “riktiga” (!) barnprogrammen halvsex. Grönsakssoppa.

Pappas fantastiska isbergssallad, i många rader i trädgårdslandet. Gunga i trädgården. Högtalare som är flyttade till fönstren så att man kan lyssna på musik ordentligt i trädgården på sommaren. Tulpaner. Alunrot. Rosorna runt brunnslocket på baksidan.

Dagar när vi åkte skolbussen hemifrån. Tuggande på halvmogna vetekorn från åkern bredvid.

Skridskoåkning på översvämningar nere vid ån. Skridskoåkning på spolad is på åkern hos grannar någon kilometer bort.

Besök hos farmor, där man drack te. Det var det man gjorde där. Det enda. Och tittade på TV.

Ärvda skoltröjor. Ärvda skidor. Skridskor från bytesdagar på skolan. Pappas gamla kälke. Fantastiska utklädningskläder sydda av gamla urvuxna finkläder.

Biblioteket på fredagkvällarna. Söndagsskola på söndagarna. Luciatåg i bygdegården.

Och så det stora strömavbrottet. Det minns jag påtagligt. Jag tror jag gick i lekis då, så jag var väl 6-7 år. Vi flyttade in hela familjen och sov på golvet i skolsalen, där vi kunde bli varma av öppna spisen. (Visserligen hade vi vedpanna, men jag antar att cirkulationen inte funkade.) Strömmen kom inte tillbaka förrän långt fram på nästa dag.

Jag minns nåt strömavbrott en jul också. När de franska kusinerna var på besök.

Eller så rör jag bara ihop? Så kan det ju också vara :-)

När jag tänker på det så handlar påfallande stor del av mina minnen om resurshushållning. Som att ta vara på utslitna kläder till att väva nya mattor av. Ta tillvara det naturen “ger” – svamp, bär och så vidare. Hushålla med det man har, få ut så mycket som möjligt av det. Som en självklar del av tillvaron.

Om man vuxit upp under andra förutsättningar är det här kanske saker man måste lära sig?

Jag märker ju själv att man ganska lätt lär sig att inte hushålla, ifall man inte aktivt strävar emot.

Och det stör mig att vi inte har någon öppen spis eller kakelugn eller kamin, ifall av strömavbrott. Men snart, snart…

Inte alls orättvist

Den 1 november delas Sverige i fyra olika elområden. Lunds Energi kör i tidningarna här i Skåne en kampanj i tidningarna om detta:

Vi kommer att få högre elpriser än resten av Sverige. Tänk om detta gällde även andra typer av varor.

Vi på Lunds Energi förstår om du tycker elområdena är orättvisa. Vi tycker likadant. Vi anser att det är nödvändigt att skapa en balans mellan tillgång och efterfrågan, men det är inte rättvist att bara vi i södra Sverige betalar för att detta ska bli verklighet.

Och så illustrerar de med till exempel ett knippe morötter för 10 kronor, men 12,50 i Skåne.

Jag tycker inte det är orättvist alls. Jag tycker det är väldigt logskt att en produkt är billigare där den är producerad. Alltså att elen är billigare i Norrland (där den mesta svenska elen produceras). Morötterna är nog snarast billigare i Skåne, liksom nypotatisen i början av sommaren. Och jag hoppas att riset är billigare i området där det odlas i till exempel Asien än här.

Inte minst är det rimligt att de som lever nära produktion med negativa effekter kan få lite plåster på såren i form av lite lägre priser. Vattenkraften påverkar naturen i Norrland mycket. – Och ändå är den ju ett av de bästa alternativen ur miljöhänseende

Om vi ska ha lika billig el så ska vi producera lika mycket el, på lika miljömässigt bra sätt.

Fet chans.