Tag Archives: Harry Potter

HP 1, 5, 2 och 6

Det är mycket Harry Potter för tillfället…

Vi har sedan tidigare läst de första fyra böckerna för tioåringen (fast när han inte var tio år, då…). Jag tror att jag läst två av böckerna och min man två av dem. Men seda fick det vara lite paus innan vi fortsatte. För det är en sådan drastisk förändring i serien, från ganska lättsam och småkul läsning till mycket mörkare och mer komplicerad och vi tyckte helt enkelt att han behövde bli lite äldre först. Men för ett tag sedan började jag läsa femte boken (Harry Potter och Fenixorden) för honom.

Fast det drog ut på tiden ganska länge i läsningen. Många saker som kom emellan som gjorde att det blev många kvällar utan läsning. Långa kapitel. Tjock bok. Sexåringen började tröttna på att jag läste för storebror varje kväll och att han fick nöja sig med pappa ;-) Så jag lovade att jag skulle börja läsa första Harry Potter-boken för honom när jag var klar med femman för tioåringen.

Sedan blev det av olika skäl så att jag började med ettan för sexåringen innan jag var klar med femman för tioåringen… Och alltså har jag under ett par veckors tid parallelläst två Harry Potterböcker…

Det är lite speciellt att läsa Harry Potter för sexåringen. Egentligen är han för liten – det är för komplicerat, både vad gäller språk och handling. Å andra sidan kan ha redan handlingen – på ett övergripande plan – eftersom han spelat storebrors lego-Harry Potter-spel på Playstation. Och det är spelet som hans hela uppfattning av Harry Potter grundar sig på. Därmed kändes det på ett sätt extra angeläget att faktiskt introducera “den riktiga” Harry Potter-världen för honom :-)

Vad gäller Harry Potter 5, så insåg jag under läsningen för tioåringen att det förmodligen var första gången jag läste den på svenska. Flera av de senare böckerna har jag och min man läst på engelska så fort de kommit ut, typ – för vem ids gå och vänta ett år eller så på en översättning när man vill veta hur det går? Men samtidigt så är min engelska inte å fantastiskt bra. Bra nog för att förstå handlingen, ja, men inte för att få med alla nyanser och detaljer. Speciellt inte när det samtidigt är ruskigt spännande och man har bråttom att läsa – då blir det liksom att mycket mest blir skummat. Därför har det känts som att jag nu läst många saker i femman för första gången.

I förra veckan lästes båda böckerna ut. I helgen blev det därför filmtajm – för vi har alla åtta filmerna som box. Jag och min man har förstås sett alla filmerna när vi köpte boxen, men åtminstone för min del var det då länge sedan jag hade läst böckerna. Jag har alltså aldrig sett filmerna så nära inpå efter att ha läst böckerna.

Första filmen var väl okej. Visst, mycket som skulle klämmas in på “kort” tid, så en hel del hoppades ju över och komprimerades. Men ändå, helt okej.

Femman-filmen däremot var faktiskt riktigt usel. Efter att nyss ha läst boken, med enorma mängder detaljer, men också med spänning och intrig och djup, så kändes filmen riktigt pinsam. Det kändes mest som att man tagit slumpmässiga delar av boken och kastat in huller om buller. Ordningen stämde inte. Saker hände på helt andra sätt. Bärande händelser gjordes av andra personer och på andra sätt än i boken. Och allting gick så hysteriskt snabbt, så det fanns liksom aldrig någon chans att bygga upp någon vettig känsla, utan det kändes egentligen mest som ett märkligt maratonlopp, där man skulle hinna springa igenom och få med tillräckligt mycket av historien. En fruktansvärd besvikelse, faktiskt.

Den här veckan har jag börjat läsa tvåan och sexan för dem. Jag känner att det här kommer att bli ännu mer förvirrande som parallelläsning…

Och tvåan är, som sagt var, en barnbok. En okej bok, men ändå, något jag läser som förälder, för mitt barn.

Sexan däremot… den griper tag i mig. Även denna är det första gången på svenska. Och jag ser det som riktigt besvärligt att högläsa den. För det innebär att jag ju inte kan fortsätta läsa när jag vill. Inte kan gå upp i och ägna varje stund åt. Utan jag måste vänta tills jag kan läsa nästa kapitel nästa kväll.

Fast jag fuskar lite och bläddrar framåt. Och fastnar i Hary Potter-wikis på nätet och sånt…

Rapport från stormen: det går ingen nöd på oss

Jag tog tåget hem redan vid lunchtid och jobbade hemifrån på eftermiddagen. Tågen åt det här hållet skulle sluta gå vid 16-tiden på grund av den kommande stormen. Under eftermiddagen uppgraderades klass 2-varning till klass 3-varning.

Vi hämtade hem barnen extra tidigt. Fast sedan började vi i fel ända. För vi trodde väl nånstans inte riktigt att det skulle bli strömavbrott här; åtminstone inget “riktigt”, längre. Det brukar liksom aldrig bli det – har aldrig blivt det tidigare under rejäla stormar (vi har trots allt bott här i elva år). Men den här gången fick vi tji, eller nåt. Efter att först ha fikat när vi kom hem vid halv fem tiden, sedan smält stearin och börjat gjuta ljus av gamla stumpar (för nöjes skull; ljus har vi gott om) så började vi lite stillsamt fixa med maten parallellt. Värma på kycklingrester i buljong från igår och koka ris.

Riset hade hunnit koka upp. Kycklingen hade börjat bli fesljummen. Då gick strömmen. Och efter en minut (?) så kom den tillbaka en knapp sekund – men sedan försvann den igen. Och har nu alltid varit borta sedan klockan 18. Prognosen som Eon skickade med sms är att strömmen ska vara tillbaka till klockan 18 imorgon.

Vi har det ganska mysigt. Maten blev ätklar eller vad man ska säga: riset kunde stå kvar och svälla klart, och kycklingen gick förstås att äta även om den inte var varm, och kompletterad med en klick creme fraiche och en konservburk majs så blev det en helt okej måltid. Vi har levande ljus, och ficklampor med batterier, och radio med batterier som stått på med allmän info större delen av kvällen. Vi har läst många kapitel sandvargen, och nu har femåringen somnat i soffan och läsningen består i Harry Potter.

Fast jag stör mig. Stör mig på den jävla kaminen som vi inte kan elda i. (Fast bra att vi upptäckte problemen, och sotaren kommer imorgon, och det är inte kallt. Bara störigt.) Jag har planerat att jobba hemifrån imorgon, eftersom tågen visst inte ska gå förrän vid lunch, men jobbdatorn är inte fulladdad, så jag kommer bara att kunna jobba en stund.

Samtidigt är jag ganska nöjd. Vi hara tak över huvudet, mat, det är inte kallt. Vi är inte utomhus, vi sitter inte fastklämda i en bil eller bakom en vält långtradare, vårt tak har inte blåst av (tror jag inte) och väggarna har inte rasat. Vi har det bra. Riktigt lyxigt, till och med. Till och med lyxen av en bärbar dator och ett trådlöst nät, även om vi måste spara på batteritid i prylarna.

Som mest blåste det nog strax efter 17, då var vi uppe i 28,5 m/s. Nu visar väderstationen stigande tryck.

En timme för att demonstrera och visa att Jorden är viktig och att mer behöver göras

Earth Hour är över för i år (i alla fall i Sverige; stor delar av klotet har ännu inte haft “sin” Earth Hour). Vi har suttit och läst Harry Potter i skenet av levande ljus och haft det mysigt. (Ur personligt hänseende betydligt trevligare än fjolårets Earth Hour.)

Ja, Earth Hour är viktigt.

Nej, ur energibesparingshänseende är det självklart en piss i oceanen. Självklart är det mycket mycket viktigare vad vi gör alla dagar, hela tiden.

Men Earth Hour är ingen energieffektiviseringsåtgärd. Det är en demonstration.

Vad är syftet med Earth Hour?

Syftet med Earth Hour är att skicka en politisk signal till makthavare om att ta klimatförändringarna på allvar, och därigenom uppmärksamma och skapa ett engagemang i frågan. Earth Hour är inte en energisparkampanj.

(Läs mer på WWF:s frågor och svar.)

Poängen är alltså att så många människor som möjligt ska visa att det här är en viktig fråga.

Men Earth Hour är ändå ett bra tillfälle att visa på bra saker man kan göra i rätt riktning. Därför har jag och mina kollegor ätit vegetariskt till lunch hela arbetsveckan. Och vi har ätit veggo två kvällar här hemma, på åttaåringens initiativ.

Utmaningarna i övrigt då?

  • Tja, Skånetrafiken har ni väl redan läst om… Jag får gå vidare med andra varianter men har inte hunnit ännu.
  • Utmaningen till storbloggare skickade jag mejlledes till ett antal bloggare. Inte ens enda har svarat. Jag har dessutom följt dessa bloggar via bloglovin’ under tiden sedan jag la upp utmaningen, och ingen av dem har skrivit något om ämnet (i alla fall inte i inledningen av inläggen; nej, jag har inte läst hela deras inlägg). Ja, jag är faktiskt lite besviken.
  • Utmaningen till småbloggare skickade jag också till några, men jag tror ingen av dem heller reagerade…?
  • Men: My Tomorrow skriver

Jag antar din utmaning och ska skriva åtminstone två genomtänkta inlägg om hållbar konsumtion under april månad som en del av min Sustainable Makeover.

Alltid nåt?

(Och nu byter skivspelaren från “Varning för ras” (Lars Winnerbäck) till “To drive the cold winter away” (Loreena McKennitt.)

Piggare – eller inte?

I somras, när sista Harry Potter kom, så köpte vi boken. Sambon läste den först. Jag, som var mitt i målandet av ovanvåningen, bestämde mig för att vänta; jag visste att om jag väl började läsa så skulle jag inte komma vidare med målandet…

Sommaren  och hösten gick, och vi började bli mer klara däruppe. Jag skulle snart börja läsa boken, tänkte jag. Skulle bara hinna lite annat först. Det skulle väl bli utmärkt att ta det i samma veva som vi skulle “tagga ner” och försöka oss på det här med att göra barn.

Någon gång i oktober-november tog jag ner boken, men insåg att jag var för trött för att orka ge mig på att läsa en så tjock bok på engesla i nuläget. Kom liksom inte igång. Och så till slut insåg jag att det bara var några dagar tills den skulle komma på svenska. Lika bra att vänta och köpa den på svenska

Sagt och gjot. Jag tror jag köpte den typ samma dag som den släpptes, och började läsa. Då, runt 21 november, hade inte den totala gravidtröttheten slagit till ännu – även om jag inte orkade sträckläsa på nätterna, så läste jag i alla fall en stund på kvällarna, innan jag slocknade.

Jag tror jag hann till sidan 300-nånting. Sedan tog det svärstopp. Jag orkade inte nåt. Inget alls. Och absolut inte läsa. Det ska liksom mycket till för att tröttheten ska ta övertag när man kommit en bit in i sista Harry Potter-boken – men så var det.

Jag har inte öppnat boken sedan dess. Inte orkat. Inte förrän i förrgår kväll, då jag kände att jo, det skulle nog kunna funka.

Jag läste. Och läste lite till. Lite till.
Igår läste jag stora delar av dagen. Igårkväll/inatt, vid 00.12 ganska exakt, la jag ifrån mig boken, utläst. Och då var jag ändå inte totalt utmattad, utan låg till och med och pratade med sambon en stund *kryss i taket*

Men idag är jag helt slagen…