Tag Archives: H&M

Det finns en massa att glädjas åt och saker som går i rätt riktning

Jag var inom på Lindex och köpte ett par tights eftersom jag ska gå och träna för första gången på många månader och inte hittade mina gamla. Tightsen jag hittade på Lindex – vanliga svarta enkla vuxentights i bomull – var GOTS-certifierade.

På H&M hittar jag kläder som är märkta med att de innehåller si och så många procent fiber från “Post Consumer Waste”. Det är alltså inte längre frågan om preconsumer waste, alltså spill i fabrikerna som återvinns, utan nu även återvunna fibrer från det kunderna har lämnat tillbaka av utslitna kläder.

Och så går H&M ut med den här videon:

Det står faktiskt inte stilla. Vissa saker blir bättre. Faktiskt.

Att byta en dragkedja

Dragkedjor är hopplöst svåra att byta. Det har man ju alltid fått höra.

Så jag lagar kläder – hål på raggsockar, byxknän och byxbakar och annat på byxor, hål i tröjor och allt möjligt. Men jag byter inte dragkedjor. För det vet man ju hur hopplöst svårt och jobbigt det är. Och nånstans måste man ju få lov att dra gränsen, eller hur?

Fast när det gäller jackor så är det ofta just dragkedjan som ger upp. Speciellt på barnens jackor. Det kan vara hur bra kvalitet som helst på jackan, “hur mycket jacka kvar som helst”, men dragkedjan har lagt av. Gått sönder så att dragkedjetyget spruckit mellan själva “kedjan” och resten av tygremsan. Eller så att kedjan slutat fungera och liksom öppnar sig utan att man öppnat den. Eller någon annan variant. Och tyvärr är det ju så att då duger jackan inte mycket till. För även om det ofta finns knappar eller kardborreband också, så är inte jackorna gjorda för att funka med bara detta. I alla fall inte för ungar som ska kunna vara ute på rasterna i alla möjliga väder. Utan då “måste” man skaffa en annan jacka. Den med dålig dragkedja får duga som andrajacka – vilket i praktiken innebär att det egentligen bara blir en jacka till som  hänger och tar plats i hallen till ingen nytta.

Och tänker man “ja ja, då får vi köpa en begagnad jacka som ersättning för den som lagt av” – ja, då hamnar man ännu snabbare i samma läge igen. För även den begagnade jackan har förstås en dragkedja, som förstås håller kortare tid eftersom den redan är sliten. Och då står man där med ytterligare en jacka som är helt okej, bortsett från att den inte har en fungerande dragkedja.

Kontentan är förstås att jag/vi/någon måste byta dragkedjor.

Vi har en bekant i närområdet som gör sånt mot betalning, och slutligen lyckades vi komma loss och lämna iväg en av jackorna till henne. Men hon lämnade snabbt tillbaka den. Det var ett alltför hopplöst fall.

Men när jag nu hade bestämt mig, och dessutom suttit och betat av en massa annan lagning och kom till de där jackorna “nederst” i högen igen (nederst som i de där sakerna som blir kvar när allt enklare gjorts) så tänkte jag “äh vad fan”. För alltså, det duger ju inte att slänga saker som i övrigt är bra bara för en dragkedjas skull. Så kan vi ju liksom inte hålla på i längden, som samhälle. Jag måste i alla fall göra ett försök.

Så jag satte mig och tittade på det. Skaffade hem en lämplig dragkedja. Satte mig och började sprätta bort den gamla.

Och alltså, jag fattar att vår bekanta tackade nej till jobbet. Den här jackan från H&M är ju knappast sydd för att det ska vara lätt att byta dragkedja. Jag skulle väl inte kalla det omöjligt, men fasligt trassligt och omständigt och svårt att få till på ett bra sätt. Tidskrävande och svårt att få bort den gamla. Tidskrävande och svårt att få dit den nya, och symaskinen tyckte inte om det. Konstruktionen är helt enkelt inte alls gjord för att dragkedjan ska bytas.

Och jag tänker att det är så vansinnigt. För det första ska man förstås välja en dragkedja som håller bättre, så att hela jackan kan hålla för flera barn. Men även så – och speciellt om man nu kör med dragkedjor av för dålig kvalitet – så tycker jag faktiskt att klädföretagen bör se till att jackorna görs med mönsterkonstruktion och sömnadsordning som är anpassad för att man hyfsat smidigt ska kunna byta dragkedja den dagen behovet uppstår. Där skulle klädföretagen kunna bidra massor till ett hållbarare samhälle.

Nå. Efter massor med trassel har jag nu fått dit den nya dragkedjan. Jag är inte nöjd; det har blivit lite veck där det inte ska vara det, och när jag sydde genom sex tyglager plus några lager fyllning plus dragkedjetyget och eventuellt något lager till jag missat att räkna så tyckte symaskinen att det här med trådspänning blev jobbigt, så det blev en del fultrassel på baksidan. Det stör mig. Men det får duga. Jackan fungerar. Sexåringen är nöjd.

Framöver ska jag dock försöka komma ihåg att titta även på dragkedjekvalitet och dragkedjefästen när jag köper jackor. Hur det nu ska funka att väga in den aspekten också, när det redan är svårt nog att hitta jackor som uppfyller kemikaliekrav och annat.

Och jag upprepar: här finns massor som de stora klädkedjorna kan göra. Se till att de kläder ni tillverkar och säljer är anpassade för att det ska vara lätt att byta delar, laga etc när behovet uppstår. Oavsett om kunderna ska göra det själva eller lämna bort det. För det är inte rimligt att lägga över en halv arbetsdag på att byta en dragkedja – eller betala mer än vad en ny jacka kostar för att någon annan ska göra det.

Äntligen svar från H&M!

Svar från H&M

För bakggrundshistorik:

Inlägg 1

Inlägg 2

(Svaret kom efter att jag slutligen kontaktat H&M via twitter och de bett mig mejla.)

Undras när HM tänker höra av sig…?

Den 16 januari köpte jag en sport-bh. Och så frågade jag om innehållet av kemikalier på kandidatlistan, enligt informationsplikten i REACH. Det tillfället har jag beskrivit här.

Sedan ringde butikschefen och pratade in på min telefonsvarare. Och jag hörde av mig till henne, och hon fick mejladress och snigelpostadress som informationen skulle kunna skickas till. Hon skulle vidarebefordra mina kontaktuppgifter till någon på centrala H&M som kunde svara på det här. Det här var en dryg vecka efter att jag köpte behån.

Det är nu åtta veckor (56 dagar) sedan jag köpte behån. Informationsplikten ger säljaren 45 dagar på sig att svara.

Jag undrar när H&M tänker höra av sig? Eller jag kanske ska påminna dem?

Jag skulle köpa en sport-BH

Jag har behövt köpa en sport-BH ganska länge. Eller, jag har väl aldrig haft någon riktigt, men i flera år har jag känt ett behov men liksom inte kommit mig för. Jag är inte jätteförtjust i att prova kläder, speciellt inte tråkiga kläder, och ju fler lager man måste trassla av sig i provrummet desto bökigare.

Och så är det ju det där med träningskläder och kemikalier. Det har man ju läst och hört en massa om, att träningskläder proppas fulla med en massa otrevliga kemikalier, för att förhindra svett och dålig lukt och gud vet allt. Och sånt vill man ju inte ha. Men det står ju heller inte på kläderna vad de innehåller och inte innehåller. Så då blir det svårt. Och ja, det har definitivt bidragit mycket till att jag inte kommit mig för att ta tag i det här med sport-BH.

Men så blev det nu av. Jag drällde in på H&M och letade. (Jag började i ärlighetens namn på Lindex, men de hade total utförsäljning och där fanns inte mycket alls.) Hittade en sport-BH och provade, och den passade. Men det här att försöka bli klok på om den innehöll några otrevliga kemikalier det var som sagt var svårt. Av papperslapparna fick jag veta att den andas och att den torkar snabbt, men om detta beror på textilråvaran, strukturen, kemikalier eller något annat framgick inte alls.

Så jag gick och frågade. Trots den här irritationen över att egentligen inte riktigt minnas vad det är för kemikalier man brukar proppa i. Silver i någon form – joner? – minns jag. Men det är väl fler saker? Triclosan? Och samtidigt så ska man ju rimligen inte behöva kunna allt sånt för att ställa frågor i affären.

Det blev förstås som jag anade: hon hade ingen aning och tyckte väl egentligen inte alls att det var hennes sak att veta eller svara på. “Men med tanke på hur kontrollerat allting är inom H&M så kan jag inte tänka mig att det skulle innehålla nåt farligt.”

Åhå? Med tanke på Greenpeace konstaterande i rapporten som kom häromdagen så borde väl alla veta att det inte är någon garanti?! ;-)

Jag påpekade att det jag syftade på var kemikalier som man AVSIKTLIGT stoppat dit, just för att det är träningskläder.

Hon upprepade att hon inte visste.

Då sa jag att okej, jag köper den (jag antar att generellt sett är nog en sport-BH köpt på H&M inte sämre än en köpt någon annanstans – kanske snarast bättre med tanke på det här och det här), men att jag vill utnyttja min rätt att få veta enligt REACH. Det vill säga att inom 45 dagar på veta om produkten innehåller något på kandidatlistan.

Hon hade aldrig tidigare fått frågan. Hon hade aldrig tidigare hört talas om REACH. Det var uppenbart att hon ifrågasatte att det alls kunde finnas någon sådan lagstiftning, tills jag råkade säga något om att hon tvivlade på mig som kund ;-) (Nej, det var inte ett avsiktligt ordval.)

Hon ville att jag skulle ringa huvudkontoret själv. Jag hävdade att jag har rätt att ställa frågan via affären, samt påpekade att om jag själv ringer så lär de ju sig inget nytt i affären. Men hon tyckte inte de behövde lära sig – det kan ju inte vi hålla på och lära oss vad allting innehåller, typ.

Jag vidhöll. Och till slut skrev hon upp mitt namn, telefonnummer och artikelnumret på en lapp. Vi får väl se om någon hör av sig…

Jag har väntat i nästan tjugo år, men nu finns det någonstans jag kan lämna textilavfall!

När jag flyttade till Göteborg 1994 – nybliven student, för första gången med huvudsakligt ansvar för mitt eget liv och med stort miljöengagemang – hade jag länge en kasse stående med utslitna kläder. Ungefär allting annat i vardagen gick ju att lämna till återvinning, så det borde ju vara bara en tidsfråga innan även utslitna kläder kunde tas emot.

Och ja, en tidsfråga var det… Efter några år gav jag upp och insåg att jag var tvungen att slänga utslitna strumpor och annat som var bortom räddning i vanliga hushållssoporna.

Men nu, äntligen!

Jag skrev för ett tag sedan om att H&M skulle börja ta emot dylikt. Fast bara i vissa affärer. Men från och med i förrgår, 22 augusti 2013, kan man lämna gamla kläder, oavsett skick, till alla H&M-affärer i Sverige. Det som samlas in nyttjas enligt avfallstrappan säljs som second hand, görs om till annat, återvinns som textilfibrer eller blir i sista hand energi.

Läs mer om hur det här går till på www.hm.com/se/longlivefashion eller här.

Must have – ursäkta, men det bestämmer inte ni

Jag var inom H&M och Lindex på vägen från jobbet till tåget. Det är ganska sällan jag gör sådana avstickare för tillfället, eftersom vi alla i huvudsak har vad vi behöver. Men nioåringen behöver nya regnbyxor (för de han hade har försvunnit) och jag tänkte köpa dem på H&M eftersom alla H&M:s kläder sedan årsskiftet ska vara fria från fluorerade ämnen. Det visade sig dock vara svårt att hitta: först var det svårt att alls hitta regnbyxorna (det hör till sådant där ointressant som man hänger rejält undangömt), sedan stod det inte något på dem om fluorfriheten, så jag kände mig allmänt osäker, och när jag frågade i kassan hade de förstås ingen aning. Nå, jag fick tjejen i kassan att skriva upp artikelnumret åt mig så att jag skulle kunna ringa kundtjänst och fråga.

Jag var också på jakt efter strumpor till samma barn, eftersom antalet strumpor som är hela och inte för små blivit mindre än vad som känns hanterligt. Både H&M och Lindex gick dock för närvarande bet på kraven ekologiskt, i färg men inte rosa (det vill han numera inte ha) samt rätt storlek. Hade jag hunnit hade jag gått tillbaka in på H&M och köpt en packe svart-grå-vita, men det får helt enkelt bli en annan dag.

Det som i huvudsak mötte mig i båda affärerna var stora skyltar som skrek

Must have!

(Eller ja, i den ena affären stod det nog strikt talat “A must have”.) Dessa skyltar hängde vid många olika ställningar med kläder.

Must have? Ursäkta, men det är väl ändå inte upp till era reklamavdelningar att bestämma? Ärligt talat, H&M och Lindex, det äcklar mig. Det äcklar mig att ni talar om för mig och alla andra vad vi måste ha. För ni ljuger. Ni ljuger med berått mod. Förmodligen går alldeles för många på era lögner. Eller, förmodligen låter en massa människor sig påverkas av detta. Därmed driver ni folk till att köpa saker de inte behöver. Och därmed bidrar ni aktivt till ett ännu mer ökat överutnyttjande av jordens resurser. Ett fortsatt och ökat övertrasserande av kontot vi alla ska leva av.

Såvitt jag kunde se var inga av sakerna som ni markerade som “Must have” något nödvändigt alls. Det rörde sig om helt vanliga kläder – tröjor, byxor, skjortor. Säkert i vårens färger och material. Och? Ja visst, baskläder behöver vi. Men de allra flesta av oss har sådana kläder i en sådan mängd att vi inte behöver köpa nytt på flera år, om det handlar om att hålla oss varma, skydda mot väder och vind eller för den delen skyla oss såpass som anses kulturellt motiverat. Vi behöver inte fler t-shirts och toppar. Ändå är det dessa saker ni hänger fram en masse.

På H&M kompletterades dessutom med något budskap (också på engelska) av typen “Köp nu, innan de här sakerna är slut och det är försent!”. Ja, för vad händer då? Blir jag utan kläder? Öh, nä, knappast.

Ja, jag vet att ni lever på att sälja kläder. Jag vet att ni behöver göra reklam. Men det fråntar er inte ansvar för vår gemensamma framtid. Det finns seriösa och kloka budskap ni kan pumpa ut. Ni kan tjäna pengar på ansvarsfullhet och kvalitet.

H&M börjar återvinna textil i Sverige!

Dagens riktigt glada nyhet är att H&M börjar återvinna gamla kläder:

Modekedjan Hennes & Mauritz börjar återvinna kläder i stor skala. Från februari kommer cirka 1″‰500 butiker ta emot gamla plagg och inom ett år ska samtliga H & M-butiker i världen göra det.

De senaste åren har allt fler kritiska röster höjts om slit- och slängkulturen i modebranschen.

Nu försöker H & M ta sitt ansvar för att minska sopberget och under nästa år kan kunderna börja lämna avlagda kläder från alla olika varumärken i butikerna. I Sverige blir det till en början i Mälardalen.

-“‰Vi ska framför allt samla in kläder som inte är hela. I dag återvinns en väldigt liten del av dem. Runt 80 procent hamnar i soporna, berättar Henrik Lampa, chef för H & M:s hållbarhetsarbete.

Läs hela artikeln i DN.

Så här skriver H&M själva

H&M är det första modeföretaget som lanserar ett världsomspännande klädinsamlingsinitiativ. Från februari 2013 kan kunderna lämna in använda plagg i H&M-butiker på samtliga 48 marknader. Hållbarhet är en viktig del av H&M:s erbjudande, och H&M strävar efter att reducera den miljöpåverkan kläder har under hela sin livscykel.

“Vårt hållbarhetsarbete grundar sig i ett starkt socialt och miljömässigt ansvarstagande. Vi vill värna om miljön och erbjuder därför våra kunder en bekväm lösning: att kunna lämna sina använda eller defekta kläder till H&M”, säger Karl-Johan Persson, vd för H&M.

H&M är det första modeföretaget som introducerar klädinsamling i utvalda butiker världen över. Genom detta globala initiativ kan H&M:s kunder spara på naturresurserna och bidra till minskade miljöeffekter genom att undvika textilavfall. Alla typer av kläder, oavsett märke och skick, accepteras. För varje lämnad påse med kläder får kunden en rabattkupong med erbjudandet “50 kr i rabatt vid köp för 300 kr”. De insamlade kläderna tas sedan om hand av H&M:s partner I:Collect, som har den infrastruktur som krävs för att återvinna kundernas textilier så att de kan användas på nytt.

Varje år slängs tonvis med textilier i hushållssoporna och hamnar i avfallsdeponier. Hela 95 procent av dessa kläder hade kunnat användas igen: bäras på nytt, återanvändas eller återvinnas, allt beroende på det enskilda plaggets skick. På längre sikt vill H&M minska den miljöpåverkan kläder har under hela sin livscykel och skapa ett slutet kretslopp för textilfibrer. Målet är att hitta tekniska lösningar för att återanvända och återvinna textilfibrer i större skala, vilket är skälet till att H&M har startat Conscious Foundation: för att främja nytänkande kring att sluta kretsloppet av textilier och sociala projekt längs H&M:s värdekedja.

I år kommer jag att handla barnens termovantar på H&M

Barnen behöver nya så kallade skidvantar. (Ni vet sådana där vantar som inte är stickade och som är menade att vara vattenavstötande; sådana där man har när man är ute och leker i snön.) Åttaåringens från ifjol har hål, och av fyraåringens finns bara en kvar (och den är för liten).

Efter ett snabbt varv på stan konstaterar jag att jag i år kommer att köpa de nya på H&M. För H&M skriver ut att deras är fria från fluorkarboner (de kallar det Bionic-Finish Eco). Precis som förra året och året dessförinnan också, tror jag. Och Lindex skriver fortfarande inget om detta. Åtminstone inte på vantarna. Jag kollade aldrig på jackorna idag, eftersom vi inte behöver några jackor.

Ja, jag vet inte om några av läsarna minns fjolårets blogginlägg, när jag skrev till Lindex för att kolla upp vad deras vinterjackor och -byxor innehöll. Det visade sig i slutändan att deras var miljö- och hälsomässigt likvärdiga med H&M:s.

Men trots det väljer Lindex fortfarande att inte skriva ut denna info. Av någon anledning anser de inte det vara väsentligt för kunden att veta. Men det tycker jag. Så i år blir det H&M:s.

För övrigt så är båda kedjornas vantar Thinsulate…

Glädjande nyheter från H&M!

H&M har beslutat att fasa ut allt användande av PFC, alltså perfluorerade ämnen. Från första januari 2013 förbjuder H&M all användning av PFC i sina produkter.

Från H&M:s pressmeddelande:

From 1st of January 2013 H&M Group puts a global ban on Perfluorinated Compounds (PFC:s). This means that all orders placed 1st of January 2013 or later will be produced without PFC:s.

PFC:s are used to achieve water repellent function mainly on outer wear garments, but also on shower curtains, tents, etc. PFC:s are for example harmful for the environment, for reproduction and for aquatic organisms. The alternative fulfils our demands on water repellence and has good environmental and health properties. It can be used on all present fabric qualities used by H&M.

Since 1995, H&M has been working actively to reduce the use and impact of hazardous chemicals. With the help of our Chemical Restrictions, we limit the use of chemicals that are potentially harmful to health or the environment. During 2011 more than 30,000 chemical tests were carried out.

As a leading actor with a well reputed chemicals management approach, H&M teamed up with other fashion and sport brands during 2011 to help lead our industry to zero discharge of hazardous chemicals. As a brand, we have since some time already worked on restricting and phasing out perfluorinated substances, and a full ban on this has been an important part of our individual action plan. H&M is also a part of AFIRM, an international working team of leading companies within the textile and footwear industries, educating the suppliers to achieve good chemical management. The group™s common aim is to reduce the use and impact of harmful substances in the apparel and footwear supply chain.