Tag Archives: internet

Nackdelen med att använda nätet som kunskapskälla

Nej, jag tänker inte på dåliga och oseriösa webbsidor med tvivelaktiga källor. Det är förstås också en stor nackdel, men den problematiken är väl beskriven många gånger om – och den stora skiljelinjen där är väl snarast folk som bryr sig och folk som inte bryr sig. Men det ska jag inte orda mer om här.

Det jag tänker på handlar om att det helt enkelt inte går att lita på att den kunskap man söker finns kvar nästa gång. Eller att den ens går att hitta från början.

Så här:

Det finns många seriösa och bra och pålitliga aktörer på nätet. Myndigheter, forskningsinstitutioner, ideella organisationer, företag, och så vidare. Dessa har en stor mängd kunskap. Och de allra flesta av dem har ett intresse av att förmedla sin kunskap – i alla fall ibland och på vissa premisser. En del av dem har till och med ett uppdrag att sprida sin kunskap, informera om det de kommit fram till i forskning, och så vidare.

Letar man efter information, till exempel när det gäller miljöfrågor, finns alltså i grunden ganska goda odds för att hitta information på webben.

Men…

Det första problemet är det rent tekniska. Webbplatser är idag långt ifrån statiska. Det byts plattformar och verktyg och struktur hej vilt. Och visst, webben ska inte vara statisk, den ska vara föränderlig. Fast har det inte blivit lite väl hysteriskt? I alla fall, problemet i det här sammanhanget är att det gör det väldigt svårt att hitta tillbaka til informationen. Även om man bokmärker länken till den där bra informationen man hade hittat, så är risken väldigt stor att man ändå inte hittar tillbaka, för nästa gång man vill läsa infon så är länken trasig och man får börja om från början. (Borde inte det där gå att lösa tekniskt, så att sidor som faktiskt finns kvar efter migrering till ny webb också får en vidarekoppling från den gamla adressen? Fast det förutsätter ju att någon i beslutande position ser värdet av att det ska läggas tid och pengar på sånt…)

Det andra problemet handlar om att egentligen ingen har ett uttalat uppdrag att tillhandahålla informationen. Speciellt inte under någon längre sammanhängande tid. Ansvar flyttas runt och skiftar. Och ganska ofta är ansvaret hos offentliga verksamheter så ospecificerat att de ändå själva kan bestämma vad de vill informera om och på vilken nivå.

Det innebär att om jag till exempel vill ha bra information – antingen till mig själv eller till någon annan – om vad en viss kemikalie är för något, vad den används till, vad dn har för problem, och så vidare, så kan jag inte vara säker på att faktiskt hitta den informationen. Och än mindre kan jag vara säker på hos vem jag i så fall kan hitta den infon. Det kan vara så att den finns hos kemikalieinspektionen (www.kemi.se) – men då är risken stor att det är uttryckt på ett sätt som bara kemister begriper. Eller så kan den finnas på miljomal.se eller hos naturvårdsverket eller någon av länsstyrelserna eller naturskyddsföreningen – eller någon helt annan. Och OM jag hittar den info jag söker, genomarbetad och bra och skriven på ett begripligt sätt – ja, då kan det mycket väl vara så att den är bortplockad nästa gång jag tittar. Även om inte webben byggts om. För då kan någon ha bestämt sig för att nä, men den här kemikalien är inte intressant att informera om längre, för det var ju för två år sedan tidningarna skrev om den och just nu är det stiltje på områden och ingen som söker efter de infon, så då är det inaktuellt och ska bort.

För övrigt så är det ju allt fler både myndigheter och andra som har fått för sig att all info ska vara så enkel och lättillgänglig att alla kan förstå den – och det har ofta gått så långt att all info som faktiskt är relevant för den som vill eller behöver sätta sig in i frågorna tas bort. För att det för svårt och komplicerat och därmed irrelevant och ska bort. Men hallå! Man kan faktiskt skriva om komplicerade saker och ändå uttrycka det på begripliga sätt! Lösningen är inte att låtsas som att det komplicerade inte finns?!

Jag antar att det här är en viktig anledning till att wikipedia vuxit sig så stort och starkt. För det är liksom det enda stället där man kan lita på att informationen faktiskt ligger kvar på samma ställe – och att det faktiskt finns information om det mesta. Och även om det fortfarande finns problem med folk som lägger ut texter som är extremt färgade av vissa livsåskådningar, och även om det finns småpåvar som bestämmer vad som är viktigt och ska få ha en artikel och raderar annat, så är det liksom ändå det bästa webben har att erbjuda. För de som skulle kunna vara kunskapskällor tycks ha kapitulerat.

Jag hör till en generation som är uppvuxen med att leta fakta i böcker. Och böckerna står kvar i bokhyllan nästa gång jag behöver kolla hur det nu egentligen var. Skulle det vara så att jag inte hittar boken, för att den blivit flyttad, så minns jag förmodligen vad boken hette, eller vad författaren hette, eller hur boken såg ut.

Boken har ju nackdelen att den kan bli inaktuell, eller att det liksom borde läggas till saker i den. Det är ju därför jag vill kunna leta fakta på nätet – och för att nätet liksom alltid finns tillgängligt, till skillnad från en bokhylla eller en bok jag inte ens själv äger.

Så synd då att nätet inte leverar, liksom.

Nyttan av att det som hamnat på internet finns kvar på internet

Nu är uppenbarligen den gamla bloggen på sanne.wblogg.se uppe igen. Men det kvittar, för jag har nog fått med mig allt jag behöver hit.

I alla fall, under tiden den låg nere jobbade jag ju på med att försöka få ordning på och rädda med allt från den gamla hit till det nya stället. Texter och sånt hade jag sparat ner, om än med vissa problem, men bilderna hade inte kommit med i den nedsparade filen.

Men det som en gång hamnat på internet finns ju kvar på internet… eller i alla fall ett tag och om man har tur. Så jag löste det genom att bildgoogla på min gamla blogg och sedan tanka ner bilderna från googles cache, och sedan lägga in dem i sina inlägg.

Level -1

Jag kan ha missat någon bild eller så, det har jag inte hunnit orka gå igenom nu. Men jag känner mig ganska nöjd med att ha lyckats lösa det :-)

Statistik?

Ibland undrar jag hur många som egentligen läser min blogg. Jag får inte väldigt mycket kommentarer; den vanligaste typen av kommentarer är spam, och näst vanligast är mina egna korsreferenser :-)

Jag borde säkert titta närmre på det här med statistikverktyg. Men då måste jag sätta mig in i det, och det tar tid och verkar tråkigt. Det finns så många mer intressanta saker att sätta sig in i, och saker som känns viktigare.

Så det blir nog inte av nu heller :-)

 

Smidigt att handla på nätet

Vi handlar nuförtiden en hel del saker vi nätet. Grunden till det, åtminstone för min del, har främst varit utbudet. Jag har inte varit nöjd med utbudet hos de “vanliga” affärerna – de har inte det jag efterfrågar – och därför har jag börjat leta på annat håll. Och då blir ju “nätet” det självklara sättet att leta. Nätet ger små nischade butiker möjlighet att nå nischade kunder :-)

Ofta handlar det inte om några särskilt konstiga saker egentligen. Det kan till exempel vara barnkläder. Men, som jag skrivit om många gånger, de vanliga affärerna har ofta inte ett tillfredställande sortiment när det gäller exempelvis ekologiska kläder (om man inte är nöjd med att barnen går klädda i bara t-shirt och strumpor…). Och då har jag börjat leta, och hittat åtminstone en del av det jag söker på nätet.

I början tog det emot. Men när jag tagit mig över tröskeln insåg jag att det var ganska smidigt – och faktiskt har fler fördelar.

Till exempel kan jag göra mina prylinköp när som helst när det passar mig. Jag kan alltså sitta hemma och handla det jag/vi behöver klockan elva på kvällen, när barnen somnat, istället för att släpa runt två ointresserade barn på vår lediga tid på helgerna. Framför allt är det tacksamt att kunna göra “förarbetet”, alltså det här med att jämföra produkter/springa runt i tre olika affärer och kolla vad som verkar vara bästa alternativet, utan att behöva släpa runt barnen. Även om jag väljer att sköta nätshoppandet dagtid, så kan barnen vara hemma och leka eller nåt annat under tiden.

Jag sparar in resorna. Det är positivt både vad gäller miljö (utsläpp etc), tid och pengar (bränsle eller liknande). Och visst, jag får åka in till byn för att hämta ut paketen (om de är för stora för att lämnas ut i brevlådan). Men det är betydligt kortare sträcka än att åka in till stan.  Posten sköts ju av affären i byn, så postärendena fixas när jag ändå har vägarna förbi. Och då gynnar jag ju dessutom den lokala servicen, som är så viktig att ha kvar i byn, sett i ett längre perspektiv – inte minst för att minska framtida transportbehov.

När det är dags att köpa till exempel julklappar så är det extra skönt att sköta det hemifrån. Man slipper hysterin tillsammans med en massa andra människor. Slipper rusa runt och leta efter saker som redan är slut överallt men kanske kanske finns på nästa ställe (på nätet får jag snabbt veta om produkten finns hemma eller inte).

Som om en bonus är det dessutom ibland (beroende på vad det handlar om för saker, förstås) billigare att handla på nätet. Och visst, frakten kostar, men det gör biltransporter också.

Ja, det finns förstås nackdelar också, kantänka :-) Vad gäller vissa saker vill jag se på riktigt och känna på. Då lämpar sig inte näthandel.

Och man skulle ju kunna tänka sig att det blir knepigt när något strular och man behöver reklamera. Men det handlar nog egentligen lika mycket om företaget man handlat av hur det funkar?

Häromsistens köpte vi en ny vattenkokare. Den funkade snällt i typ tre veckor; sedan började den läcka. Men tretti.se har skött det hela exemplariskt :-) (Nu är min enda oro i det fallet att den nya vattenkokaren de skickade också ska börja läcka. Ja, och så stör det mig att en vattenkokare kommer att kasseras – men det beror ju egentligen inte på e-handeln…)

Vem ska man tro på – och hur ska man göra? Om lösenord.

Man ska inte lämna ut sina lösenord till någon. Aldrig förvara dem nerskrivna. Byta dem ofta. Ha olika lösenord till olika konton.

Självklart, eller hur? Saker vi fått lära oss i många år nu. Och med jämna mellanrum får vi “facit” på effekter av att avslöja lösenord eller ha samma till flera olika saker, och så vidare.

Men nu. Nu har en flicka försvunnit i Norge. Och plötsligt dyker det upp uppmaningar på twitter. Om att man ska be sina barn skriva ner lösenord och användarnamn på lappar och stoppa i kuvert, så att man ska kunna använda dem om det verkligen behövs. Eller ja, det är inte bara barn som uppmanas göra så.

Uppmuntra alla i familjen att skriva ned användarnamn och lösenord till facebook, skype med mera och lägga i förslutet kuvert.

står det på en bild som skickas runt på twitter.

De där lösenorden som man egentligen aldrig får skriva ner, om man ska göra rätt. De där lösenorden som man ska byta ofta, om man ska göra rätt. De ska skrivas ner på en lapp och läggas undan i ett kuvert.

Ja, jag fattar varför. Jag fattar att det är bra att kunna komma åt all all ALL information om barnen försvinner och man behöver försöka ta reda på vad som hänt.

Men det känns ändå märkligt. För även om JAG kan

värdera förtroendet och öppna ENDAST i nödfall

så är det ju inte de som värderar förtroendet som är problemet i vanliga fall heller – inte jag och andra vettiga människor som är skälet till att lösenord är just lösenord.

Eller är det bara jag som tycker det här känns… motsägelsefullt?

Supermiljöbloggen söker skribenter

För att skriva hos oss ska du ha möjlighet att lägga en del tid på bloggen. Allt bloggande är ideellt. I genomsnitt ska du skriva tre inlägg i veckan eller mer. Vi vill också att du har läst eller just nu läser någon form av högskoleutbildning som är relevant för bloggen, alltså kopplat till miljöfrågor, eller att du har skaffat dig liknande kunskaper på annat sätt, till exempel genom att arbeta med frågorna. Vi ser helst sökande av det juridiska könet kvinna.

Läs resten av “annonsen” på www.supermiljobloggen.se

Det låter verkligen lockande.

Men… det är det där med tid. Det är ibland svårt att säkert veta om tid infinner sig eller inte

Och så vet jag inte om jag verkligen är tillräckligt påläst alltid.

Dessutom skulle jag ha svårt att känna mig helt oberoende, med tanke på mitt jobb. Eller… inte så att jag håller inne med vad jag tycker. Men om jag ska skriva ut mitt namn i bloggen, så… blir det mer komplicerat.

Jag får nog fortsätta att vara min egen, för enkelhetens skull. Men då kan jag ju i alla fall göra lite reklam för Supermiljöbloggen :-)

Det här med naturligt igen…

Debatten om “hen” rasar visst på alla möjliga håll i cyberspace. Maria skrev ett klokt inlägg. I kommentarerna till hennes inlägg hamnar diskussionen återigen på det här med “naturligt”. Jag skrev ett långt svar där nyss, och väljer att återge en del av det här också, angående genus, könsroller och möjligheten att få vara som man vill även om det inte stämmer med “mallen”:

Nej, det är inte frågan om att bryta en naturlig väg och vagga in i något som är onaturligt. Tvärtom är det frågan om att bejaka varje persons personlighet, vilket i så fall är att betrakta som mer “naturligt”.

Huruvida något är naturligt eller inte är dock ganska ointressant i sig, vilket jag skrivit ett inlägg om en gång i tiden.

För övrigt så går all uppfostran, skolning, utbildning och så vidare ut just på att vi ska göra något annat än det som är “naturligt”. Istället ska vi välja att göra något som gör att gruppen, samhället, företaget eller vad det nu är som är relevant i sammanhanget, totalt sett fungerar bättre. Om allting hade fungerat perfekt i det “naturliga” opåverkade stadiet hade vi ju aldrig behövt uppfostra barnen eller säga åt dem vad de ska göra – det hade de gjort självmant.

Och visst, det är ju en fråga om vilket liv och vilken värld man vill ha. Självklart hade en tillräckligt stor andel av människans avkomma överlevt även om vi levt “naturligt” och låtit folk slå ihjäl varandra bäst de ville och struntat i sådana mänskliga fånerier som rättvisa och liknande. Men de människor som vill att vi ska leva på det sättet är sannolikt i minoritet (den slutsatsen drar jag utifrån att människan trots allt levt i olika former av civilisation ett antal tusen år).

Alltså: grunden för civilisation är att frångå det “naturliga”. (Kultur är i någon mån motsatsen till natur.)

Och det vi då strävar efter är att leva på sätt som gör att människor fungerar så bra som möjligt tillsammans, på sätt som gör att så många som möjligt ska må så bra som möjligt utan att att någon annan skadas av det. Och ja, sådana där mänskliga påhitt som rättvisa. Och andra moderna idéer som att man ska gifta sig av kärlek och att man själv ska få bestämma om man vill ha sex eller inte.

Ansvar är en annan sådan där grej.

Och i ett samhälle där alla har ansvar, ett samhälle där vi strävar efter rättvisa och så vidare, där har alla nytta och behov av att kunna vissa saker. Som till exempel att ta hand om sina barn och laga mat, men också att reparera trasiga saker eller försvara sig och de sina vid behov. Och en massa andra saker.

De saker man inte är bra på behöver man öva på och utveckla. Den som har svårt för att lära sig läsa får lägga mer tid på att lära sig det, för läsa är en nödvändig färdighet i dagens samhälle. Den som har svårt för omvårdande bitar får lägga mer tid och arbete på att lära sig det, för det är också en nödvändighet (och inte ett dugg mer onaturligt än att läsa och skriva).

Och många saker är dessutom lättare att lära sig om det kommer naturligt, som en lek, när man är liten. Därför är det bra att uppmuntra alla barn att leka med dockor – för att det lär dem saker de behöver i livet.

För övrigt så brukar det sägas att jämställda förhållanden håller i större utsträckning än ojämställda. Jag har ingen länk till dessa uppgifter, men det kan säkert någon annan rota fram åt dig.

[—]

Vad gäller biten med mental hälsa så kan jag för övrigt garantera att jag hade mått betydligt bättre under många perioder om inte omgivningen hade envisats med att försöka pressa in mig i en färdig mall för hur tjejer ska vara. Vad gäller miljön skulle jag spontant tro att det är mer gynnsamt för miljön med mindre utpräglade könsroller – vilket också stämmer med vad jag läst.

Ibland blir jag ruskigt trött på wblogg.se

Jag är trött på den här fördröjningseffekten, som gör att man inte ser nya inlägg direkt i huvudspalten, och inte kommentarerna heller för den delen.

Om jag iddes flytta allt igen skulle jag överväga det.

Det gick att köpa skor på nätet!

Jag hämtade ut mina skor igår. Och nu har jag inte hunnit mer än att prova dem och gå några meter hemma i huset. Men jag kan i alla fall konstatera att det funkade att köpa skor på nätet.

Skorna är lagom långa. Möjligen känns de lite tajta på mina breda fötter. Men det är ju skinn och kommer sannolikt att forma sig efter mina fötter efterhand.

De känns i alla fall minst lika bra som om jag skulle gått och provat och köpt i en vanlig affär. Ärligt talat är det länge sedan jag kände så mycket känsla av rätt upp och ner bra ny sko på mina fötter.

Nu har jag alltså inte börjat använda dem ännu. Först ska jag hinna vara ordentlig och smörja in dem ordentligt och sånt. Och med skor är det ju alltid så att man inte vet förrän man gått i dem ett tag om det var ett bra köp eller inte. (En av anledningarna till att jag inte gillar att köpa skor.)

Men med de förbehållen så… känns det här lovande.

Det innebär alltså att jag nu har ett par snygga, bra nya vinterkängor som är miljömärkta och inte ett dugg dyrare än om jag hade köpt nåt motsvarande (fast omiljöigt) i en vanlig affär.

Om vådan av att lära sig läxor och om risktagande för en ångestig miljönörd

En gång i tidernas begynnelse – eller ja, det var väl för så där dryga femton år sedan – så försökte jag leva så miljövänligt som det var möjligt. Vilket åtminstone på vissa sätt var ännu svårare då än nu. Utbudet av en del miljöanpassade produkter var ännu sämre. Kläder, till exempel. Om man bortser från en kort topp av ekologiska kläder på H&M (hösten -94, ungefär), så fanns nästan inget sånt i vanliga affärer.

Så jag bestämde mig för att faktiskt beställa på postorder. Det var jag visserligen skeptisk till sedan något misslyckat köp någon gång tidigare. Men allt för den goda sakens skull…

Det resulterade i en grön tröja som… fungerade. Jag kunde ju inte peka på något konkret fel. Den var bara… obekväm. Något i skärningen över axlarna och under armarna som inte alls stämde. Men den var ekologisk, och kläder behövde jag ju ha.

Den låg underst i byrålådan i många år, innan jag slutligen gjorde mig av med den. Och sedan dess köper jag inte kläder till mig själv på postorder. (Däremot till barnen. Deras kläder kan jag ju ändå aldrig prova själv. Och så är det oftast mycket “rakare” (bildligt och bokstavligt) modeller.) Jag är kinkig med att prova och känna på och veta vad jag köper.

Trogna bloggläsare vet att jag är ännu kinkigare när det gäller skor. Och att jag avskyr att köpa skor.

Men nu måste jag ha nya skor. De sommarhalvårs gympamässiga skor jag gått i under sommarhalvåren sedan minstingen låg i magen, det vill säga de fyra senaste säsongerna, faller nästan totalt samman. Utöver hålen i näten på sidorna är det hål nästan överallt – nästan mer hål än i en del sandaler. Gummisulan är snart utsliten inifrån och har märkliga avslitna delar på utsidan. De är verkligen slut.

Det är förstås dags att byta till vinterkängor i vilket fall. MEN vinterkängorna är ju också slut. De fick duga förra vintersäsongen ut bara för att säsongen snart var slut, fastän det egentligen inte gick. De släpper in både det ena och det andra och borde ha slängts.

JAG MÅSTE HA NYA SKOR.

Och det är så sabla trist att köpa skor. Så jag har skjutit och skjutit på det. Och när jag häromdagen faktiskt gjorde ett försök, så var det första paret inte alls skönt och gav mig känningar av ryggont på två meter, och andra paret hade så hård plast i sulan att de kändes skithala. Så jag struntade i det och gick därifrån.

Och sedan kom jag på att egentligen så vill jag ju köpa miljömärkta kängor när jag nu ändå ska köpa nytt. Och det finns ju. Men det verkar vara näst intill omöjligt att hitta en återförsäljare. Ska man köpa så får det bli via webbshop.

Skor på postorder? Aldrig! Är det nåt man behöver prova på riktigt så är det ju skor!

Och då kan jag ägna kopiösa mängder tid på att försöka hitta något jag vill ha och bara gräma mig över att jag ändå inte gjort rätt.

Och Kavats kängor ser ju verkligen verkligen ut som jag tycker kängor ska se ut.

Så det hela slutade med att jag nu köpt miljövinterkängor stl 40 från BARNsortimentet, via webben.

Det ska bli spännande att se hur detta går… Förbereder mig på att behöva krångla med återskickande…