Tag Archives: julklappar

Karl-Bertil Jonsson och julhandeln anno 2015

Inatt låg jag och tänkte på Karl-Bertil Jonsson.

Karl-Bertil Jonsson

Karl-Bertil Jonsson hör, liksom Kalle Anka, till de riktigt stabila jultraditionerna i Sverige. Karl-Bertil Jonsson har visats på TV varje (?) jul sedan jag föddes, vilket för min generation (och alla yngre och även en del äldre) hör till de saker som “ALLTID” varit på ett visst sätt. Och även om många av oss inte ser programmet varje jul – det finns ju så mycket annat att göra på julafton, typ äta, äta och äta (samt umgås) – så räcker det att se programnamnet i tablån för att en hel del av oss ska börja återge delar av dialogen från minnet, antingen högt eller inne i huvudet. En väletablerad jultradition, med ett fint budskap som hör hemma i julen. Den klassiska Robin Hood-tanken:

Att ta från de rika och ge åt de fattiga.

Detta ligger jag och tänker på, i mitten av november. I en tid när de dagliga diskussionerna i media, i flödet från omvärlden, handlar om pengar. Om vi har råd. Om vi har råd att hjälpa de som är mer utsatta än oss – de behövande, de otrygga, de som saknar mat eller fristad. Och eviga diskussioner om vem det är viktigast att hjälpa, vem som har mest rätt till vår hjälp, vem som är mest behövande, vem som är vårt ansvar, vem som är vår medmänniska.

Att ta från de rika och ge åt de fattiga.

Och samtidigt drar julhandeln snart igång. Julhandeln spås alltid slå rekord. Om julhandeln inte slår rekord kommer handeln att betrakta det som kris – när det handlar om handel och tillväxt tycks det som att det enda som duger är en exponentiell kurva. (Trots att alla borde begripa att det inte kan fortsätta så i längden.)

Jag har inga principiella problem med julklappar. Vi behöver firanden och högtider. Och ofta samlar man ju ihop och ger till exempel barnen större saker som de behöver just i samband med födelsedagar och jul – skulle man inte köpa dem till dessa tillfällen så skulle man köpa dem någon annan gång på året. Och dyrare presenter – och därmed ”mer” julhandel – behöver inte nödvändigtvis vara dåligt – det kan handla om miljömässigt bättre produkter, kvalitet som håller längre eller allmänt sett mer genomtänkta saker.

Men däremot har jag något emot meningslösa julklappar. Saker som inte fyller någon funktion. Saker som inte håller. Saker som bara kommer att samla damm. Julklappar som skaffas mest för att ”det ska vara så” – och så krystar man fram något, hittar på och köper något – som man inte ens vet om mottagaren vill ha eller kommer att använda.

Det kan till exempel vara en tändstickstavla av Bodens fästning.

Och då tänker jag att vi nog skulle behöva se Karl-Bertil Jonssons julafton – inte på julafton, när det redan är försent och julklapparna är både köpta och utdelade, utan redan nu. För att påminnas om möjligheten att göra som Karl-Bertil:

Jag tog undan paketet och gav det till en fattig.

Och vi behöver inte vara brottsliga som Karl-Bertil och ta någon annans paket (det är ju trots allt lite problematiskt) – vi kan ta de paket vi själva skulle ge till någon, och istället skänka de pengarna till någon som behöver dem bättre.

Som sagt var, vi ska inte skippa de bra julklapparna. Men när du sitter och funderar på vad du ska hitta på till någon som redan har vad hen behöver, strunta då i att hitta på något. Och skriv gärna ett kort att överräcka istället för julklappen. Det kan stå just så:

Jag tog undan ditt paket och gav det till en fattig.

Och vi behöver inte fastna i diskussioner om vilka det är vi ska hjälpa. Vi behöver inte ställa de behövande mot varandra. Du kan själv välja om din julklapp ska gå till svenska hemlösa, din hemorts kyrkas verksamhet för fattigpensionärer och barn, nyanlända flyktingar eller till att hjälpa flyktingar ”på plats”. För jag lovar dig: alltsammans behövs.

Till skillnad från tändstickstavlor med Bodens fästning, som trots allt gör ganska lite skillnad för en bättre värld (förlåt, tändstickskonstnärer!).

Och som sagt var, vi borde se Karl-Bertil Jonssons julafton redan nu, inför julhandeln. Men å andra sidan så kan som sagt var de flesta av oss de bärande delarna av dialogen utantill. Så kanske räcker det med den här påminnelsen?

Men nej, jag vet, i praktiken är det inte fullt så enkelt som det låter i praktiken. Vi sitter fast i konventioner och vanor. Men tillsammans kanske vi kan hjälpa varandra, knuffa varandra i rätt riktning och stötta varandra?

Julklappsfixande

Jag är igång och fixar med julklappar för fullt.

Nej, det är inte jättetidigt. Väntar man för länge är det mycket svårare att det blir oöverlagda och mindre bra val av julklapar. Ska man köpa begagnat behövs det framförhållning. Eller om man vill handla på webben eller tillverka nåt själv.

Nej, jag hör inte till dem som tycker man skippa julklappar helt, vare sig för miljöns skull eller av andra skäl. Minska mängden och välja med omsorg är min åsikt.

Det blir som sagt en del begagnat. Och en del saker som köps med omsorg om naturen. Andra saker som köps för att de gynnar andra viktiga värden. Sannolikt en del julklappar som inte alls är saker. Men alltsammans med en tanke bakom. Eller i de flesta fall minst två – både tanke om hur julklappen ska ge minsta möjliga skadliga effekt och hur den samtidigt ska kunna ge största möjliga positiva effekt :-)

Och ja, det blir mycket köpt via nätet. Det är ju förstås inte riktigt samma mysfaktor som att gå ner på stan. Men ärligt talat var det många år sedan jag kunde gå ner på stan och köpa julklappar som faktiskt var vad jag var ute efter, mer än i något enstaka fall. Att gå ner på stan och shoppa julklappar blir snarast för det mesta höjden av att köpa meningslösa ogenomtänkta julklappar – det jag tycker är värt att skaffa finns liksom sällan att tillgå på det sättet. Inte annat än om jag först nogsamt tagit reda på vart jag ska vända mig och har ett noga utmejslat schema för vilka ställen jag ska ta mig till. Och ändå skulle det ta massor av tid.

Via nätet sparar jag massor med tid. Och resor. Jag kan sitta och göra mina jämförelser på hemmaplan. Jag slipper släpa runt ungarna på stan eller hitta en lösning för var de ska bli av.

Den märkliga strukturen i att vi ska önska oss julklappar

Nu är ju julen passerad sedan länge och jag hann aldrig skriva det här inlägget då. Men jag funderade mycket kring det här med att önska sig julklappar.

För ja, till jul och födelsedag ska man klämma fra med en massa önskningar: vad vill jag ha? Fast grejen är att det ju inte är fritt fram att önska sig “vad som helst”. Utan när man önskar sig presenter så ska man önska sig rätt sorts saker och i rätt prisklass.

Det får inte vara för dyrt och inte för billigt. Och inte för komplicerat att skaffa för givaren. Och man ska absolut inte önska sig något som är för specifikt – man kan inte ställa “krav” på en viss modell eller för den delen frånvaro av diverse saker (gifter eller annat), utan man ska vara tacksam för det man får.

Ja, det är en märklig struktur.

Det är det förstås många som tycker. Men väldigt många som tycker liknande saker väljer att hantera det genom att bli totalt anti. Sätter upp principer om att det minsann inte ska ges presenter vuxna emellan, säger saker som att “jag önskar mig inget” eller “jag har allt jag behöver”.

Det håller jag inte med om. Jag har inget problem med att det ges presenter vuxna emellan. Jag har inte allt jag behöver, och jag önskar mig visst saker.

Däremot har jag problem med att anpassa mina önskningar till hur de “bör” se ut. De saker jag önskar mig kan vara allt från knappnålar till vindkraftsandelar :-) Inte det där med ett fast och lämpligt belopp och vid vissa specifika tidpunkter. För det är ju förstås extra svårt att komma på vad det egentligen är jag önskar mig just till jul och födelsedag. Resten av året är man ju inställd på att man inte får eller ska önska sig saker  då ska man snarast förtränga det…

Flygplansdelar

Femåringen önskade sig ett legoflygplan i julklapp. Ett mycket specifikt legoflygplan – ett passagerarflygplan. Och det var egentligen det enda har verkligen riktigt önskade sig.

Det var ett dyrt flygplan. Och till på köpet fanns det egentligen inte längre att få tag i; det har utgått från Lego och finns bara att köpa på några enstaka näthandlar som råkar ha kvar.

Ja, och så är det det där med överkonsumtion och bortskämda ungar i västvärlden och så vidare ;-)

Vilken tur då att vi med gemensamma krafter med mina föräldrar (vi hittade, de åkte och tittade på planet och köpte det som julklapp) hittade det på Blocket. Och sedan plockades det isär, och packades ner i en låda tillsammans med instruktionen och slogs in som julklapp. Allt frid och fröjd.

Fast på julafton, när ungen packat upp julklappen, och lycklig satt sig för att börja bygga, visade det sig att allt inte var så frid och fröjd. För säljaren – som sålde ett stort antal legpflygplan åt sin son – hade uppnebarligen inte koll (?). Flygplanet var visserligen ihopbyggt när det hämtades, men inte med rätt bitar. Så när femåringen hade byggt några sidor av instruktionen saknades plötsligt stora väsentliga delar av flygplansskrovet. Och vid närmre kontroll en hel massa små bitar också. Vid noggrann genomgång av alla saknade bitar blev listan över saknade artikelnummer en hel A4 (och då var det dessutom så att för en del sorters bitar var det så mycket som 12 saknade bitar). – Däremot var det ganska många bitar med i köpet som uppenbarligen inte hörde till flygplanet ifråga…

Besviken femåring :-(

Men för lego finns en stor andrahandsmarknad, och inte bara i Sverige. På BrickLink.com lyckades vi slutligen beställde det som saknades (vilket ju blev en hel massa). Och nu går femåringen och väntar på att de saknade delarna av hans julklapp ska dyka upp med posten.

(För övrigt fick han faktiskt en annan begagnad legosats också i julklapp. Och den var komplett. Liksom de satser vi köpt begagnat tidigare.)

Måste vi ge så himla mycket tid?

Ge inte barnen en massa prylar i julklapp. Ge dem av din tid istället, det är det som är verkligt värdefullt för dem!

Nej, det är inte ett exakt citat. Men det är det samlade budskapet i många uttalanden i dessa tider. Ett försök att få folk att konsumera mindre, minska julklappshysterin, och så vidare.

Och jag undrar lite grann om det inte ibland har motsatt effekt. Om det inte just är att folk känner ett sånt krav på att umgås med barnen som gör att de känner ett behov av att kompensera.

För ja, det är en utbredd “sanning” att dagens föräldrar har för lite tid för sina barn. Från det att barnen är nyfödda får man höra att man ägnar för lite tid åt sina barn. Men är det verkligen så? Man får intrycket att vår generation minsann prioriterar tid med våra barn mindre än alla tidigare generationer. Kan det verkligen vara så?

Snarast har väl föräldrar i alla generationer haft ganska lite tid att leka med sina barn? Även när föräldrarna arbetat hemma – som bönder, eller med en mamma som skött hemmet – så har ju föräldrarna trots allt arbetat större delen av tiden. Med att sköta hushållet, laga huset, plöja åkrar, mjölka korna, och så vidare. En bonde med självhushåll har knappast mer fritid än en kontorsråtta.

Alltså: rimligen har dagens föräldrar generellt sett betydligt mer fritid än tidigare. Och med detta har det dykt upp ett krav på att mer av denna tid ska läggas på att göra saker med barnen.

Dessutom har fokus flyttats på hur den tiden ska användas. Det räcker alltså inte att man tillbringar tiden tillsammans med barnen – med att göra saker i samma rum som barnen, eller att barnen får vara med och titta på och hjälpa till, utan istället ska fokus flyttas till barnen. Man ska göra saker tillsammans med barnen – med barnen i ledning. Barnen ska styra och ställa. Ska man baka så ska barnen bestämma vad som ska bakas och får göra huvuddelen av det roliga, och som förälder ska man inta rollen av assistent – allmän medhjälpare och städpersonal.

Kravet på att ge barnen av sin tid blir betungande. Det räcker inte att finnas och vara, man förväntas liksom ge sitt allt, helst av all sin lediga tid.

Jag tror att det är ett skäl att köpa en massa leksaker. Man försöker köpa sig själv ledig tid. Kravlös tid. Tid när man inte förväntas roa barnen.

Att säga “ge barnen din tid istället för leksaker” riskerar att liksom bara spä på det.

Ärligt talat, att ha ambitionen att ge barnen mindre mängd leksaker ska inte behöva kompenseras med något alls. Barnen behöver inte så mycket leksaker, punkt.

Om det är något vi ska ge dem mer av så är det föräldrar som kan få vara just bara människor.

Julklappsstatus

Okej, saker blir inte alltid som man tänkt sig. Det kom en förkylning och ett Föräldravrål emellan, och plötsligt försvann mer tid än jag hade räknat med. (Föräldravrålet är en jättebra sak, och jag klagar verkligen inte alls på att det kom emellan!) Alltså har jag inte hunnit med att göra som jag hade tänkt, nämligen läsa alla julklappsböcker själv innan jag ger bort dem och därmed ge dem dubbel nytta. Nå, en har jag hunnit läsa till knappt hälften, en helt och en hade jag faktiskt redan läst :-)

I övrigt är väl allt julklappsfixande så gott som klart. Lite fixande kvar på (delvis) hemtillverkade saker. Mycket inslagning kvar att göra.

Det blir en hel del begagnat också. Och så några nya saker, utöver böckerna, men saker som kan finnas med länge om allt går väl :-)