Tag Archives: kött

Skärp er världen för helvete!

Ät mindre kött! 
Ät mindre kött!
Ät mindre kött!!

Kommer till affären strax före stängningsdags – för att fylla på nödvändigheter till nästa morgons frukost huvudsakligen. Mjölk, bröd, havregryn och sånt. Men passerar ju köttdisken (av nödvändighet). Konstaterar att det finns fem paket med svensk vakuumpackad oxfilé med röda kort datum-nedsatt pris-lappar. (Vilket brukar innebära 20% lägre pris.) Kollar datum. Det är dagens datum. Det innebär att om tio minuter kommer affärens sista möjlighet att sälja detta kött att vara över och de kommer att slänga köttet.

Jag köper så gott som aldrig oxfilé – det är väl på nivån att jag tror att det har hänt någon enstaka gång, inte mer. Men jag tycker inte om när fint kött slängs.

Så jag går till kassan och förhandlar. Förklarar det jag förklarat ovan. Undrar om jag kan få köpa ett av paketen till bra pris. Det får jag. Och när jag är klar i affären är det dags för affären att stänga. Och jag åker hem och lägger ett rejält paket prima oxfilé i frysen.

För helvete världen, skärp er, världen! Vi kan inte ha det så här, att det produceras mer kött än vad som äts upp – och då äter vi ju i snitt alldeles för mycket kött ändå här i Sverige – och sedan slänger vi det. Vecka ut och vecka in. Det duger inte!

Jag skäms, men jag är så trött på att skämmas – kan vi inte åtminstone skämmas tillsammans?

Söndag kväll. Efter att jag stångat mitt huvud mentalt blodigt med bankpapper åkte jag för att handla, och eftersom det fanns några saker jag behövde handla som inte finns i närmsta affären åkte jag lite längre iväg.

Rejält mosig och sliten i huvudet gick jag av gammal vana förbi kyldisken där de lägger saker som är nedsatt pris på grund av kort datum. Och där fanns en hel massa ekologisk kyckling – kycklingvingar, filéer och annat. Men jag orkade inte. Just den kvällen orkade jag verkligen inte köpa hem kycklingdetaljer, trots att jag visste att de skulle komma att slängas typ en timme senare. Jag orkade inte. Och jag hade fruktansvärt dåligt samvete för det, men jag klarade verkligen inte av det just då.

Torsdag (igår). Handlar i min närmsta lilla affär. Konstaterar att de har ett skitlass (ja, verkligen ett skitlass) med nötfärs från hälsingestintan, allihopa med nedsatt pris på grund av sistadag 30 september. Och jag är så trött på att nästan alltid ha köttfärs i frysen som borde ätas upp, för att jag försöker se till att rädda lite av den ekofärs som kommer att slängas i affären om inte jag köper den.

Så igår köpte jag hem ett paket av hälsingestintanfärs. Och idag var jag inom affären, en och en halv timme innan stängning. Det fanns fortfarande åtta paket kvar med hälsingestintanfärs. Åtta paket à 500 gram. Jag köpte två av dem. Och skämdes ofantligt för att jag inte köpte resten.

Nu har jag ikväll stått och lagat oändligt med fina goda köttbullar, som ska stoppas i frysen och finnas som färdigmat. Och visst, det är fint och bra att ha goda köttbullar att ta till.

Men jag skäms. Jag skäms för allt det fina kött som slängs. Alla dessa djur som föds upp, slaktas och sedan bara slängs. Jag skäms över människans överproduktion. Jag skäms över hur vi hanterar värdefulla resurser och råvaror. Jag skäms över att vi hanterar levande varelser för att sedan bara slänga resultatet. Vi pratar om att vi behöver äta mer vegetariskt, att vi behöver hitta andra proteinkällor, som insekter, men samtidigt har vi en löjlig överproduktion av kött.

Jag skäms. Jag skäms över att jag inte köper hem allt det kött som jag vet kommer att slängas när affären stänger för kvällen. Men jag är samtidigt trött på att känna att jag ska agera någon sorts reservlösning och anpassa min mathållning efter vad andra uppenbarligen inte var sugna på just den veckan – och framför allt trött på att vi har en kultur där det anses normalt att det ska finnas så oerhört mycket mer mat än vad som behövs i våra affärer.

Jag skäms. Men jag är trött på att skämmas. Och det verkar vara så många andra som inte alls skäms. Jag tycker att vi åtminstone kunde skämmas tillsammans.


Tidigare inlägg: Grundproblemet är nog att det finns mer mat än vi behöver – vad gör vi åt det?

Bacon och hela grisen

Gillar du också bacon?

Bacon är väldigt gott. Så gott att många människor som egentligen vill äta mindre kött, eller kanske till och med sluta äta kött helt och hållet, gör ett undantag för bacon. Lite bacon gör ju ingen större skillnad. Lite kött kan man väl unna sig?

Men grisen består ju inte bara av bacon. Det är bara omkring 10 procent av köttet på en gris som blir bacon. I alla fall om vi snackar bacon av det slag vi svenskar menar.

Så om du unnar dig lite bacon fastän du egentligen tänkte sluta äta kött, så hoppas jag att du även äter motsvarande mängd av de andra delarna av grisens kött. För du menar väl inte att de ska slängas? Och du förväntar dig väl inte att någon annan ska äta alla de andra delarna av grisen “åt dig”, medan du kastar anklagande blickar på dem för att de äter för mycket kött?

Och du, glöm inte inälvorna! Lever, njure, hjärta och så vidare. De ska också ätas och komma till nytta.

Om du nu trots allt tänker fortsätta äta bara bacon och inget annat kött, så kan du ju för enkelhets skull ha en intern omräkningstabell: Varje gång du äter 50 g bacon så kan du tänka att du äter 500 g kött. Visst, det är lite förenklat, men det duger bra. Och så kan du välja mellan att själv fylla upp de där övriga 450 grammen med blandade styckningsdetaljer, eller låta någon annan äta upp dem. Men gnäll då inte över de som hjälper dig att äta upp det du ratat.

——-

Mer i ämnet?

Vi börjar året med förra årets rester

Igårkväll åt vi lammsadel till huvudrätt. En ganska liten lammsadel, på 825 gram, från lammet vi köpte i höstas (skånskt, ekologiskt, från Bokeslundsgården). Vansinnigt gott kött, som jag faktiskt lyckades tillaga alldeles perfekt enligt min egen uppfattning ;-)

Då, igårkväll, skar jag bara ut fina bitar till oss att äta direkt. Skrovet lade jag in i kylskåpet. Så idag har jag stått och med skalkniv karvat ut småbitar av kött. Kompletterat med rester av klyftpotatis, rostad vitlök, rosmarin, sky och vitlökssmör från igår, kokt potatis från någon av dagarna närmst innan, samt “nya” frysärtor, paprika och purjo blev det en alldeles ljuvlig soppa till lunch idag på nyårsdagen.

Jag gissar på att de flesta skulle ha slängt benet i det skick det hade igår.

Och jag tänker på de människor som bestämmer sig för att äta kött max en dag i veckan eller nåt sånt, för miljöns skull. Jag får intrycket av att de själva väljer vad de vill äta för sorts kött och vad för styckningsdetaljer den där enda gången i veckan. Som om djuren bestod av bara de styckningsdetaljer som finns i en liten närbutik – eller som att det vore möjligt att själv komponera ihop djur som består av bara de styckningsdetaljer de själva är mest förtjusta i. Medan jag antar att de beräkningar som görs av hur mycket kött som är miljö-okej att äta rimligen måste utgå från att hela djuret tas tillvara. Det innebär att man alltså inte bara kan äta köttfärs och filé, utan vissa veckor måste köttmåltiderna bestå av blodkorv, lever och “sämsta” sortens kokekött. Och att man måste karva av resterna från köttbenen och äta dem också.

Julskinkan

I kylskåpet ligger julskinkan och väntar – i övermorgon är det dags för tillagning.

Skinkan ifråga är en sådan här:

Ekologisk rimmad julskinka Änglamark

Jag är väldigt nöjd med att ha fått fatt i en ekologisk okokt skinka, där köttet dessutom kommer från Jord på trynet. Och den fanns att få fatt i utan att jag behövde ränna land och rike kring – den fanns i en affär bara en knapp mil hemifrån.

Men KRAV verkar ha utsett julskinkan till någon sorts symbolgrej. De fyller sociala medier med sitt tjat om hur mycket bättre det är med KRAV-märkt skinka, att alla borde välja KRAV-märkt julskinka och att EU-ekologisk liksom inte duger till.

Skillnaden är, så vitt jag begriper, i det här fallet i princip en enda: Den KRAV-märkta skinkan har inget tillsatt nitrit. (Ja, skillnaden mellan EU-ekologiskt och KRAV-märkt är större än så för grishållning i stort, men Jord på trynet är KRAV-märkta i sin djurhållning, och det som gör att julskinkan inte har KRAV-märkning är att man tillsätter nitrit.)

Så varför stör det mig att KRAV pumpar ut sitt tjat om att välja inte vilken ekojulskinka som helst utan just en KRAV-skinka?

För det första: Det är nästan omöjligt att få tag i en KRAV-skinka. Här är KRAV:s egen lista över vilka affärer som har. Och ärligt talat är den inte lång, om man betänker hur många mataffärer det finns. Man kan också notera att det huvudsakligen är i storstäder det går att köpa KRAV-skinka. Vi som inte bor i de områden där det går att få fatt i KRAV-skinka ska alltså ha dåligt samvete för att vi inte lägger en dag, i den ändå ganska stressiga julmånaden, på att åka iväg och slåss om de KRAV-märkta julskinkorna. – Vore det inte trevligare om vi kunde få känna oss glada över att vår lilla butik faktiskt tagit hem ekologisk skinka och köpa den och vara nöjda med det? Speciellt med tanke på att det ändå är brist på ekoskinka.

För det andra: Ja, nitrit ökar troligen risken för cancer – men minskar botulinum-risken. Och med tanke på att min man redan har cancer tycker jag förstås att cancerrisker är relevanta saker – men samtidigt inget att hänga upp sig alltför mycket på, eftersom det finns många andra faktorer. Men framför allt tycker jag att det är bisarrt att hänga upp sig på detta just när det gäller val av julskinka. För ärligt talat, de flesta som äter kött äter en hel massa charkprodukter under årets lopp – korv, skinka och annat. Det är liksom inte bara julskinkan som innehåller tillsatt nitrit.

Nu är ju inte jag den som bryr mig särskilt mycket om julskinka – jag brukar äta några få bitar när den är nytillagad, och sedan bryr jag mig inte mer. Men för många är julskinkan en viktig del av julen. Och då tycker jag inte julskinkan är rätt tillfälle att känna dåligt samvete över nitritet. Det rimliga är att minska mängden charkprodukter man äter totalt. Under hela året. Eller att under resten av året försöka välja nitritfria charkprodukter. I den mån det går att få tag i, förstås.

På det hela taget är jag väldigt trött på kampanjer som går ut på att få de som anstränger sig att göra det som är bra att ändå känna att det de gör inte duger för att det finns ett steg till uppåt på stegen man “borde” ta. Jag tror det är kontraproduktivt i längden. Om alla som vill göra gott ständigt går omkring med en klump av otillräcklighet och prestationsångest i magen, så leder det också till en väldig massa ohälsa och att en massa goda krafter till slut blir utbrända och drabbas att kronisk hopplöshet.

Låt oss istället vara glada över den positiva förändring vi faktiskt åstadkommer.

Julkorv och sensoppa

Idag gör vi julkorv. Vi var lite tveksamma till om vi verkligen skulle prioritera att orka det i år eller om vi skulle hoppa över traditionen. Så vi frågade barnen. Och barnen tyckte absolut att vi skulle.

Fast det går trögt idag. Klockan närmar sig fyra och vid har bara hunnit med förberedelser – mortla kryddor, koka potatis, rensa kött från senor och sånt och skära det i bitar och stoppa i frysen en stund. Det blir avbrott av diverse slag utmed vägen…

Jag känner att jag just nu inte heller ens orkar skriva i facebookflödet att jag gör korv. För flödet är så fullt av veganer och vegetarianer, av etiska skäl och miljöskäl. Och jag har inte energi att idag skämmas över att vi gör korv.

Den är för övrigt “vanligt jävla” kött den här gången. Inget ekologiskt, för det fick vi inte fatt i. Inte sistadagsnedsattpris-kött, för jag hittade inget lämpligt – och till korv föredrar jag trots allt att ha kött som inte är på gränsen hållbarhetsmässigt. Ja, det är förstås svenskt, och oxköttet från ett ganska lokalt slakteri, men inte mer än så.

Och på spisen puttrar soppa på de bortskurna senorna från högreven. Det är ju inget fel på dem, det är bara att de sätter igen köttkvarnen när man maler köttet och gör korv. Men med lite kokning är det förstås fullt ätbart. Så jag har kokt dem en stund, sedan hackat dem och hällt tillbaka i sin buljong, och så stoppat i purjo, potatis, persilja och lite kryddor och mjölk. Det blir nog gott :-)

Resurshushållningsvardag

Häromdagen tänkte jag att jag skulle skriva ett inlägg med vad vi åt under en veckas tid, men sedan glömde jag att skriva, eller hann inte, och nu minns jag inte vad vi åt alla dagarna :-) Men eftersom mitt fokus i alla fall delvis var resurshushållning, så tänker jag att det får bli ett inlägg med lite blandat sådant från den senaste tiden.

Söndag kväll för en dryg veck sedan (måste ha varit förste advent?) åt vi lammsoppa på kvällen. Lammsoppan var gjord på lammben från det “hela” (styckade) lamm vi köpte hem för ett tag sedan. Det var inte mycket kött på benen – det var sånt som många nog kunde ha tänkt sig att slänga rakt av – men med lite koktid blev det en ljuvlig buljong, och i välkokt tillstånd går det lättare att karva loss det lilla kött som fanns. Med lite blandade grönsaker från kylen och en slatt grädde blev det en underbart god soppa.

Torsdag förra veckan fick vi köttfärssås, gjord på ekologisk blandfärs med nedsatt pris pga sista förbrukningsdag.

Fredag lyxade vi till det med färsk kycklingfilé, nedsatt pris pga sista förbrukningsdag. (Det fanns fler paket kvar i affären.)

På lördagen lagade jag fläskesteg. Jag minns inte om det var bäst före-datum den dagen eller dagen efter, men nedsatt pris. (Det fanns nog fem paket till affären med samma datum när jag köpte den på eftermiddagen.)

På söndagen gjorde jag soppa på nyskördad broccoli och mangold från trädgården samt den havremjölk som var kvar efter svägerskans besök, med varsitt kokt ägg.

På tisdagen gjorde vi pyttipanna på resterna av fläskestegen till lunch.

På tisdag kväll lagade jag till de tre köttfärspaket jag köpt på måndagen, nedsatt pris, sistadatum på tisdagen. Ett paket ekologisk blandfärs, två paket ekolgisk lammfärs. (Det fanns fler paket i affären.) En omgång lammköttbullar åt vi på kvällen; de båda andra resulterade i infrysta köttbullar till jul och andra tillfällen. Stekflottet efter köttbullsgörandet tillagade jag sedan hemodlat rödspetskål i och frös in till jul.

Så, några nedslag i matlagandet. Som synes är ganska mycket av det kött vi äter sådant som annars skulle riskera att kasseras. Och ja, jag vet att det finns de som tycker att vi ändå gynnar köttindustrin, att vi “stjäl” den prisnedsatta maten från bättre behövande, och en hel massa annat.

Men jag tycker vi tar ansvar för att mat som framställts inte ska behöva slängas.

(Och ibland undrar jag om poängen är att vi inte “lider” tillräckligt :P Men bara ibland.)

Njurgryta

I lördags köpte vi tre grisnjurar i affären. Kostade typ 16 kronor.

I söndags lagade älsklingen gryta av dem. Njure, palsternacka, bacon (köpt som sistadatums och slängt i frysen vid nåt tillfälle), vitlök, grädde och säkert nåt mer. Ris till. Vi var tre hemma som åt.

Idag har jag och älsklingen ätit resterna till lunch.

Ja, de här måltiderna hamnar på “köttkontot”. Jag gissar på att många som äter kött/animalier aldrig äter njurar. Och det är förmodligen ännu mindre sannolikt bland de som “äter mindre kött för klimatets skull”. Men alltså, ska man äta djur så ska man äta upp så mycket som möjligt av djuret. Och då ingår även inälvsmat.

Om mycket och lite kött…

Jag jobbar på det där med att minska köttätandet. Vi äter vegetariskt då och då – exakt hur många måltider per vecka varierar. Och även i övrigt äter vi för det mesta mindre köttmängd än vad jag är van vid. Gör vi köttgrytor drygar jag ut med mer grönsaker och minskar på köttet, eller gör en liten köttgryta och serverar mer grönsaker vid sidan om. Köper vi en köttbit att steka eller grilla, som till exempel karrékotlett och entrecote eller nåt sånt, så delar vi, så att varje skiva räcker till två personer.Och äter vi korv, typ grillad eller så, så räknar jag med en korv per person.

Jag tycker alltså att vi äter ganska lite kött. Jämfört med vad vi brukat göra. Jämfört med vad jag upplever andra göra.

Men det gör vi kanske inte?

Enligt Livsmedelsverket bör man äta max 500 g rött kött samt charkprodukter per vecka. Och:

72 procent av männen och 42 procent av kvinnorna äter mer än 500 gram rött kött och chark, enligt Livsmedelsverkets senaste undersökning av svenskarnas matvanor.

Ja. Jag lär ju höra till de som äter mer än så. 500 gram är inte mycket utslaget per dag – det blir ungefär 70 gram per dag. Totalt på hela dagen, av nöt-, gris- och lammkött samt charkprodukter.

Och, jag är ju inte förvånad över att jag äter mer än den nya rekommendationen, trots ambitionen att minska köttmängden. Men jag är faktiskt förvånad över att mer än hälften av alla kvinnor i Sverige alltså säger sig ligga under den gränsen. Det är inte alls det intrycket jag får av människor omkring mig. De enda jag skulle förvänta mig klara sig under den gränsen är de som är vegetarianer eller helt enkelt inte tål “rött kött”.

En annan sak man kan fundera på är det här: om folk nu verkligen äter så lite kött, hur kan de då ändå tycka det är för dyrt med ekologiskt?

Men om den styrande djurarten inte vore allätare, då?

Människor är allätare (eller är den korrekta benämningen blandkostare?). Vi äter både djur och växter och en del annat. Vi kan överleva på en strikt vegetarisk kost, men det kräver en hel del kunskap om det ska funka bra i längden.

Människan är en ganska avancerad varelse, både vad gäller tänkande, känslor och färdigheter. Oavsett vad man tycker om saken så får man nog konstatera att vi är den art som i nuläget huvudsakligen kan sägas styra världen/påverka mest.

Som en konsekvens av hur avancerade vi blivit har vi möjlighet att tänka på konsekvenser, ha en moral och kräva ansvar. Vi kan tycka synd om andra – även om andra än vårt eget släkte.

Och som en konsekvens av detta tycker en del numera att det är moraliskt fel att äta djur. Principiellt fel. Inte bara för att vi behandlar djuren fel, utan oavsett hur vi behandlar dem. Att det faktum att vi kan tänka på konsekvenser etc borde få oss att helt sluta äta djur.

Och som sagt var, vi kan överleva ändå.

Men jag kan ändå inte låta bli att fundera ibland. Om en djurart spm var strikt köttätare hade hamnat i vår situation, med samma möjlighet till tänkande, känslor, moral etc, borde den arten då också sluta äta kött? För att den hade insikten? Även om det skulle innebära att arten garanterat skulle dö ut?