Tag Archives: kött

Det är en ledsam dag att besöka mataffären

Vi behövde mjölk och frysta ärtor, så jag begav mig till affären för en stund sedan. (Ärtorna skulle vara till lutfisken, men det fanns inga ärtor i affären, de var slut.)

Däemot fanns det mycket kött i köttdisken. Oändliga mängder med butikspackade revben (eller ja, ett drygt tiotal paket, gissar jag på), med utgångsdatum idag och nedsatta till halva priset. Och ett antl paket med butikspackad blandfärs, med utgångsdatum igår; på dem satt det inte ens någon nedsattpris-lapp.

Det gör mig så oerhört ledsen. Så stora mängder kött, som bara kommer att kasseras. (Idag är det inte många som handlar mat, om man säger så…) Hela ”produktionskedjan”, med allt vad den innebär av påverkan på olika sätt – och till ingen nytta, liksom.

Jag köpte tre paket revben, som jag sedan här hemma skurit och delat upp på fem middagar och frusit in. Köttfärsen lät jag dock bli – inte ens jag vill köpa ”för gammal” färs, speciellt inte när den inte är vakuumpackad (helt kött som passerat bäst före-datum har jag däremot köpt ibland).

Och jag funderar king julen. Jag har inga problem med gamla tiders ”frosseri” kring julen, där grundprincipen trots allt var att ta tillvara så mycket som nånsin var möjligt och at passa på att njuta när man faktiskt hade nyslaktat kött. Det blev banne mig inget matsvinn då inte. Problemet nu förtiden är att du går till affären och köper just de delar du sälv väljer (och i viss mån det affären erbjuder, förstås). Och väljer du att bara köpa julskinka och inte resten av grisen, så blir det någon annans problem. Du behöver inte ta något ansvar för det eventuella matsvinn som uppstår av din kräsenhet eller dina preferenser. Det matsvinn som uppstår av dina val hamnar på någon annans ansvar.

Närodlat handlar om långsiktig hållbarhet och ett robust närområde i en föränderlig värld

Liten klimateffekt av närodlad mat

Det kan man idag läsa i DN.

Att handla närodlad mat har relativt liten klimateffekt. Vill vi verkligen göra en insats för klimatet bör vi tänka mer på vad vi äter, snarare än på hur och var maten producerats, enligt en ny rapport.

Och ja, visst, att handla närodlat är förstås inte den viktigaste klimatåtgärden i sig. Totalt sett är det viktigare att minska köttkonsumtionen än att köpa lokalproducerat, om vi ska se till bara klimatpåverkan.

Men det är ju förstås inget som hindrar att man gör båda delar. Både minskar köttkonsumtionen och handlar närodlat i möjligaste mån. Det närodlade kan ju för övrigt vara både kött och annat. I alla fall om vi fortsätter att köpa närodlat så att det fortsätter att finnas.

Det finns en massa andra aspekter av det här än den rena klimatpåverkan. Genom att handla närodlat så tär man inte på resurserna i något annat land, där marken kanske behövs för odling av något de boende där behöver. Ur rättvisehänseende är det ganska rimligt att anta att vi här i Sverige i första hand ska klara oss med den mark som finns här. Vi har inte rätt att nyttja mer än vår beskärda del (vilket vi ju faktiskt gör i nuläget). Det blir lättare att se den kopplingen om det vi äter kommer från marken där vi bor.

Genom att handla närodlat blir det också lättare att hålla sig till principen att handla och äta sådant som ”är i säsong”. Om du håller dig till att bara äta svenska sockerärtor, så får du helt enkelt nöja dig med att äta dem under sommaren. Att äta varor som inte är i säsong innebär generellt sett att det går åt mer energi, bevattning och annat. Och som sagt var, i de där andra länderna där sockerärtorna odlas så behövs kanske vattnet till något annat – och det är inte ens säkert att sockerärtor är den lämpligaste grödan där. Så ja, vintertid bör vi i Sverige äta mycket rotfrukter och liknande. Och då kan de ju lika gärna vara närodlade, eller hur?

Att handla närodlat kan också sägas vara en form av klimatanpassning. I en framtid när vi kanske inte har samma möjligheter till handel över hela världen är det viktigt med en fungerande matproduktion i närområdet. Och då inte bara stora fält med en sorts gröda, utan en variation som ger oss den mat vi behöver. Genom att köpa närodlat ser man till att gynna den egna bygden. På det sättet hjälper vi till att bygga ett robust samhälle, som klarar förändringar.

Det handlar också om sådana saker som att odla och bevara sorter som är lämpliga för lokalklimatet – det är också en robusthetsgrej i en förändrat värld och ett förändrat klimat. Och för den delen att alls behålla en levande landsbygd, med människor som producerar mat och har kvar kunskapen. Eller ska vi ha en värld där odlingskunskapen bara finns hos multinationella företag eller hos bönder i fattiga länder? Dessutom, om vi vill fortsätta värna vår åkermark, som faktiskt hotar att bebyggas och förstöras, så ska vi väl visa på dess odlingsvärde?

Jag ser också stora poänger med det närodlade när det kommer till ansvar. Ju närmre mig maten produceras, detso lättare är det för mig att ställa krav. Lättare att ställa frågor. En annan sorts insyn. Färre steg där det kan slarvas och fuskas. Och det blir lättare för mig och barnen att förstå hur maten produceras – det är något som händer i den verkliga världen, utanför tomtgränsen, istället för nåt som händer på film. Likaså tror jag det är lättare att motivera jordbrukaren att ta lokalt ansvar och bry sig om miljön om det efterfrågas av omgivningen.

Och ja. Självklart är det väsentligt hur jag tar mig till affären. Men om jag i affären väljer att köpa sparrisen som är odlad två kilometer från affären eller sparrisen som odlats i Mexiko påverkar ju knappast utsläppen av min resa till affären. Och att jag handlar något direkt av odlaren när jag ändå passerar förbi innebär visserligen lite extra utsläpp vid start och stopp. Det innebär å andra sidan att jag knyter värdefulla kontakter med människor i min närhet.

Och ja, visst händer det att vi gör en utflykt flera mil iväg, till exempel för att plocka ekomajs på hösten. Det är som sagt var en utflykt. En upplevelse. Som vi väljer att kombinera med matinköp. Andra tar bilen och kör till ett köpcentrum och handlar saker de inte behöver. Eller flyger till London över weekenden.

Och om de små odlarna i närområdet får tillräcklig efterfrågan så har de möjlighet att bygga upp de där logistiksystemen som gör att deras mat kan finnas i den vanliga mataffären utan att deras produkter ska generera relativt sett större transportutsläpp. Som sagt var, om det finns en tillräcklig efterfrågan.

Så ja, som sagt var, för klimatpåverkan är den viktigaste insatsen på matområdet att minska köttkonsumtionen. Men för ett långsiktigt robust och rättvist samhälle är det viktigt att vi satsar på att kunna producera det vi behöver i vårt närområde i stor utsträckning. Både när det gäller kött och vegetabilier. Och annat, för den delen.

Och om nu många människor ska äta mindre kött, och därmed rimligen mer bönor och liknande, så är det liksom lite fånigt att hålla på och importera massor med bönor från fjärran länder, när det ju faktiskt går att odla härhemma. Därför tycker jag att det är jätteviktigt att gynna de som odlar bönor hemma i Skåne. (Och för den delen den bönodling som sker på Öland.)

Hästen, klimatet och resurserna

Det har varit mycket hästköttsskandalsskriverier på sistone. Ja, det har väl lugnat ner sig de senaste dagarna – det har väl inte samma nyhetsvärde längre?! – men ändå.

Jag tycker det är så ledsamt och bedrövligt.

Ja. Visst är det dumt att folk har lurats. Visst är det illa att det står fel saker på matförpackningarna. Visst är det lite läskigt med tanken på att någon av de där hästarna kanske fått någon medicin som inte är nytig att få i sig. (Var den nyttig för hästen, då?)

Men för i helvete!

Ni har ätit av det där köttet – köttbullarna, lasagnen och kalopsen och allt vad det är – länge nu. Det är inget ni blir sjuka av. Det är inga stora mängder hästkött, bara en liten andel. Det var ingen fara för en månad sedan, och det är ingen fara nu.

Men ändå SLÄNGS alltsammans. Så fort man hittar hästkött i någon ny produkt så stoppas försäljningen och allt dras tillbaka.

Jag gsisar på att det betyder att alltsammans destrueras på ett eller annat sätt. Även i fallen där man bara tillfälligt stoppar i väntan på provsvar så utgår jag från att det bli massor med destruktion.

Och här jobbar vi på att lära folk:

  • Köp inte mer än du behöver
  • Ät upp all mat du köper – minska matsvinnet
  • Minska köttätandet

Men det är inte ätandet av maten som orsakar miljö- och klimatpåverkan, det är produktionen. Och plötsligt kasseras alltså oändliga mängder fullgod mat, bara för att det inte står på förpackningarna att de innehåller en sorts kött till.

Det är ett sånt jävla resursslöseri.

Och det är ett sånt effektivt motverkande av det arbete som går ut på att folk ska bry sig om det de själva kan åstadkomma i sin egen vardag. Hur sjutton ska man kunna känna att det gör skillnad att äta vegetariskt  några gånger i veckan, när det slängs tiotals ton i omgångar av köttportioner?

För övrigt, en sak jag funderat på men som inte en kotte pratat om i hela den här härvan: hur står sig hästkött i klimathänseende? Det borde vara bättre än nötkött – eller?

Om man försöker minska sin köttkonsumtion finns risken att man istället bara köper fel kött

Ja, vi bör generellt sett äta mindre mängder kött, bland annat för klimatets skull.

Tyvärr fins det en risk att resultatet blir att man istället bara äter fel kött. För om man tänker att man ska äta mindre kött, så är det lätt att tänka att det är dumt att köpa hem stora mängder kött.

Men ska man köpa ”rätt” kött så är det ofta så att man måste köpa ganska mycket på en gång. Ett helt lamm. En halv gris. En låda oxkött. Och man måste köpa när tillfälle ges – när någon slaktar.

Om man nu alltså istället avstår från detta, för att man inte ska köpa=äta så mycket kött, så blir man istället utlämnad åt att köpa det kött som finns att tillgå i affären. Vilket ju i princip aldrig är ”rätt” kött. (Ja, i alla fall inte för oss som inte bor i storstan.)  Kontentan blir alltså att om det sedan i praktiken ändå blir så att man köper en del kött – vilket nog många av oss gör, trots allt – så blir det det sämre köttet, just för att man försökte att inte köpa så mycket kött.

Vad jag menar med ”rätt” kött?

Å, lantrasdjur som fått gå ute och beta på värdefulla naturbetesmarker. Djuren är viktiga att bevara för den genetiska diversitetens skull och för att de är anpassade just till att kunna livnära sig på gräs. Markerna är värdefulla för sin artrikedom. De har betats under lång tid, i de flesta fall just för att de inte är produktiva nog att odla på, och den långa kontinuiteten som betesmark gör dem extra värdefulla. Grässvålen är värdefull som kolsänka. Djuren  har haft det bra. Och lantbruket är viktigt för att det fortsätter producera inhemsk mat, istället för att vi inkränktar på andra länders ytor för våra behov.

Så nu har jag beställt en massa sådant kött. Och ja, det går mycket väl ihop med en ambition om att äta mindre kött.

Det räcker inte med god vilja och kunskap

Idag diskuteras det köttskatt i sociala medier, efter att Jordbruksverket typ sagt att det skulle åstadkomma det man vill men ändå absolut inte förslår det. (Exakt vad som faktiskt står i rapporten har jg inte hunnit sätta mig in i – jag har bara sett att det diskuterats flitigt i sociala medier idag. Både de som är för och emot verkar i alla fall tycka att Jordbruksverket är på deras sida ;-) För den som hinner läsa: här finns webbnyhet och rapport.)

Ett vanligt argument emot köttskatt i dagens diskussioner – bland annat förde Jordbruksverket fram det på twitter, om jag inte minns helt fel – är att man istället bör satsa på ökad kunskap och därmed få folk att äta mindre kött.

Jag håller förstås i grunden med. Jag skulle också önska att det räckte med att folk vet vad som är bra och dåligt för miljön, och varför, och att de därmed skulle göra kloka och genomtänkta val. Både när det gäller mat, resor och annat. Jag skulle önska att det räckte med folks goda vilja, rättvisetänkande, moral eller vad ni nu vill kalla det.
Men alltså, det är ju ganska uppenbart att det inte funkar! Det har informerats om miljöpåverkan från matproduktion, från resor och transporter, från tillverkning av prylar, och så vidare, under decennier. Ändå går utvecklingen åt fel håll. Folk äter mer och mer kött totalt sett (även om vissa av oss äter mindre), folk reser allt oftare på långa flygsemestrar, och så vidare.

Det behövs andra styrmedel. Lagstiftning och ekonomi är trots allt de enklaste att ta till isåfall.

För ja, även jag, som är medveten, faller dit. Jag, som har Luther på min axel, faller dit på att köpa saker för att de trots allt är billiga och tillgängliga. Även om jag vet att jag borde äta mindre kött, så faller jag till föga för att ”det vore gott”. Även jag som anstränger mig tycker lite för ofta att ”jag får unna mig”. Om det vore dyrare så skulle det vara svårare att falla dit – ekonomi är ett tungt argument. Inte konstigt att de som inte ens tänker i de banorna äter mer kött och köper för mycket prylar!

Och visst, köttskatt är inte okomplicerat. Ska man ha köttskatt behövs en differentierad skatt som gör skillnad beroende på hur köttet producerats. Kanske är inte skatt alls lösningen. Jag vet inte.

Men det jag vet är att det inte funkar tillräckligt bra att förlita sig till den goda viljan hos dem som är intresserade av att bli välinformerade.

För övrigt, om det räckte med den goda viljan så skulle vi inte heller behöva lagar mot att döda folk.

Och ja, självklart ska den som orsakar miljöproblemet också betala. Det är ytterligare ett argument för just köttskatt. Som det är nu så får vi alla lida av den skada köttfrossarna åstadkommer – det är självklart inte rimligt.

Var ska de frisläppta korna bli av?

– Hur kan ni dricka mjölk? Det är ju hemskt att vi håller korna som slavar för att dricka deras mjölk!

Den frågan dyker upp då och då, i väldigt skilda sammanhang.

Och ja, på sätt och vis tycker jag det är en rimlig fråga. Det är på sätt och vis märkligt, utifrån en modernt moralfilosofiskt tankesätt, att hålla djur för att äta deras kött, dricka deras mjölk och använda deras päls och hud som kläder. (Men människor är inte på något vis unika i detta. Och skulle man lägga moraliska aspekter på alla källor till mat så skulle inte många organismer överleva… Nå, mer om det en annan gång.)

I alla fall, om vi nu antar att vi, av moraliska skäl, inte borde hålla tamdjur, som till exempel kor, vad händer då?

Vi har ju hållit kor, grisar, får och så vidare som tamdjur under lång tid – många tusen år. De är domesticerade. Anpassade till ett liv där vi människor, på gott och ont, tar hand om dem. Och i någon mån finns de idag bara för att (eller om) människor vill ha dem. Det finns inga vildkor som stryker runt på egen hand i skogen. Om inga människor längre vill ha kor, så kommer det inte längre att finnas kor.

Har vi rätten att utrota dem?

Om vi nu har domesticerat korna (eller tagit dem som slavar, om man nu vill uttrycka det så), och gjort dem beroende av oss, så har vi också ett ansvar för deras fortlevnad. För att (fortsätta) ge dem en bra tillvaro.

Samtidigt har jag svårt att tro att människor skulle upplåta mark, boende och mat åt korna bara för att de ska överleva, på ren princip. Där är vi liksom inte. (Vi har långt kvar innan vi ens erbjuder något motsvarande till människor som vi behandlat illa i andra världsdelar.) Därför tror jag att en förutsättning för att säkra de domesticerade arternas fortlevnad är att vi även fortsättningsvis kan få kött, mjölk och annat från dem. Det är det enda rimliga sättet vi i dagens läge kan fortsätta att ta det ansvar som kommer av att vi domesticerat dem. (Dessutom är det en förutsättning för att vi ska kunna ta ansvar för de arter som anpassat sig till betestrycket – alltså växter och djur som anpassat sig till betestryket i naturbetesmarker.) Men självklart ska vi då behandla dem väl! Och det finns många goda skäl att inte ha för många djur av dessa arter. Ju färre desto bättre möjlighet att behandla dem bra – och dessutom har vi ju klimat- och andra miljöaspekter.

En annan variant är förstås att långsamt arbeta för att återföra de domesticerade djuren till naturen. Jag är övertygad om att det är en svår och vansklig process, som man inte alls ska räkna med fungerar. Det är svårt nog med djur som levt i fångenskap under delar av sin livstid – där det ändå inte är fråga om genetiska förändringar. Här snackar vi evolution, och även om det bara rör sig om tusentals år, så har det samtidigt varit ett hårt avelstryck, vilket innebär ganska mycket förändring i relation till den korta tiden.

Och om vi nu 1) skulle få genomslag för idén och 2) faktiskt lyckades att få korna att återanpassa sig till skogarna, hur skulle det då bemötas? Jag vet inte, men jag har svårt att tro att folk skulle acceptera kringströvande vilda kor i skogen eller på åkrarna. Skogs- och jordbrukare skulle bli upprörda över att deras grödor förstördes. Vanliga människor skulle klaga över att de inte vågade ta sig ut i naturen av rädsla att bli ihjälstångade av en tjur. Dessutom skulle ju dessa ”vilda” kor under lång tid vara ovanligt vana vid människor, jämfört med andra vilda djur, så de skulle förmodligen vara ganska närgångna. Jag tror att de vilda korna väldigt snart skulle betraktas som ett stort problem, och så skulle det bli skyddsjakt, och många av korna skulle skjutas av. (Och det är bara att inse: Jägarförbundet har lättare att få igenom sina krav än veganrörelsen :-))

Man kan ju fråga sig om detta på något vis skulle vara bättre än tama (”förslavade”) djur som behandlas väl… Visst, frihet är en viktig princip, men ändå…?

Som biolog vill jag dessutom flika in att förhållandet mellan människan och korna kan ses som en symbios av ett mutualistiskt slag (där båda drar nytta av det) och inte alls behöver ses som parasitism (vilket väl på något vis bör vara en biologisk ”motsvarighet” till slaveri).

Märkligt nog hör man sällan de som påtalar att mjölkkorna är förslavade tala om hur de tänker sig att de befriade slavarna ska leva. Men kanske har jag förbisett något viktigt, kanske har de en självklar lösning. Tyvärr talar de aldrig om detta; jag vet inte om det beror på att de aldrig får prata till punkt eller om de faktiskt inte tänkt så långt.

Och nej, jag har inga problem med att en del människor vill välja bort mjölk, kött och så vidare, av moraliska och etiska skäl. Må vara att det är människor som domesticerat eller förslavat djuren och därmed har ansvar för att ta hand om dem, men det är inte därmed varje enskild människas ansvar. Jag tvingar ingen att dricka mjölk – det vore ju en form av kollektiv bestraffning och arvsyndstanke, och sånt ligger inte för mig.

Och som sagt var, jag vet att det finns goda skäl av alla möjliga slag att minska sitt köttintag – det har jag för övrigt skrivit om många gånger innan, så det är bara att leta i bloggen. Men det är  som sagt var en delvis annan historia.

Idag har vi fyllt frysen med bra kött

Vi har köpt ett helt (fast styckat) lamm. Ett lamm som gått och betat på fin betesmark. Ett lamm som levt enligt KRAV:s regler utom när det kom till döden (och då beror det på bristen på godkända slakterier).

Hela kvällen har vi stått och skurit grytbitar och portionerat upp kött i påsar. Drygt 20 kg kött till frysen.

Gott kött på alla sätt och vis :-)

______________

Noteringar till oss själva inför nästa gång:

  • Inte en hel stek, bara en halv!!
  • Fråga efter lever och andra inälvor

Livsmedelsverket har svarat igen

Eftersom det ju inte gick att svara på mejlet jag fick från dem (noreplyadress), så skickade jag ett nytt meddelande till deras frågefunktion:

Här har jag lagt följdfråga/fortsättning på konversation/tidigare fråga: http://www.sanneskriver.se/2012/03/25/svar-fran-livsmedelsverket/

Ursprungsfrågan ligger här: http://www.sanneskriver.se/2012/03/19/det-ar-inte-latt-att-ta-reda-pa-det-man-vill-ens-i-dessa-informationstider/

P.S. Det vore enklare om man fick svaren från något som INTE var en noreply-adress. Noreply underlättar inte dialog…

Idag fick jag svar:

Hej, vi har inte möjlighet att följa bloggar, skicka in din fråga via formuläret är du snäll!

Nu ska jag knipa igen munnen och inte uttrycka vad jag känner inför detta svar. Men ja, jag är frustrerad.

Vill de verkligen svara på frågor? Jag menar, de gör det verkligen inte lätt för konsumenten/kunden. Kontaktformulär på webben – inga vanliga mejladresser – och när man får svar så får man dem från noreply-adress så att man inte ska kunna ställa följdfrågor.

Kontentan verkar vara att de 1. inte vill svara och 2. anser att de inte kan svara på frågor om kostrekommendationer?

____________________________________

Tillägg två minuter senare:

Gick in på deras webb igen för att göra ett sista försök att skicka in hela den samlade konversationen som text i deras formulär. Men se, det sket sig:

Frågefunktionen tillfälligt avstängd

För närvarande har vi många frågor som väntar på svar från upplysningstjänsten. Svarstiden är lång och för att kunna arbeta av frågorna och åter ge snabb service tvingas vi tillfälligt stänga vårt frågeformulär. Vi beklagar att vi inte kan ta emot din fråga just nu och ber dig återkomma om någon/några dagar.

Vego och skräpkött igen, och så en utmaning till…

Hela den kommande veckans arbetsdagar ska jag och de flesta av mina kollegor äta vegetariskt till lunch, för miljöns skull och kopplat till Earth hour på lördag.

Och i köket puttrar just nu en gryta med oxsvans, som ska ätas imorgonkväll.

Vi skulle kunna äta kött så gott som varje dag och ändå bara äta kött av typen ”sånt som affären ändå slänger om en stund när de stänger för dagen, eftersom det då passerat bäst före-datum”.

Jag köpte bara två paket oxsvans idag, fastän det fanns ett till nedsatt. Affären skulle stänga om tio minuter.

För övrigt har jag ännu inte sett någon reaktion från de utmanade storbloggarna. – Vad säger ni andra småbloggare, ska vi göra vårt bästa alla tillsammans och skriva om hållbar konsumtion under veckorna som kommer? Alltså: utmaning till ”vanliga” bloggare: Skriv minst ett inlägg om hållbar konsumtion under vecka 13-14, och utmana minst en bloggkompis att göra detsamma.

Så, nu ska jag försöka att inte göra fler utmaningar :-)

Pastasås på julskinksrest

Julen är i huvudsak över, och wblogg har legat nere så jag har inte kunnat blogga…

Idag till lunch åt vi pastasås på julskinksrest, och det blev så gott att tre fjärdedelar av familjen tyckte det borde göras fler gånger (och den fjärde vägrade smaka, vilket just nu är hans inställning till det mesta).

Recept:

Tärna julskinka. Bryn i smör. Strimla ner lite brysselkål. Hacka lite vitlök och släng i. Späd med grädde. Klipp i en massa soltorkad tomat. Salta, låt puttra en stund. Servera med pasta.

___________________________________

Och nej, julskinkan var inte ekologisk. Vi kollade två eller tre affärer i omgivningen. I en av dem kunde man köpa färdigkokt ekologisk julskinka. Och det ville vi inte ha. Att fara runt till en oherrans massa affärer långt iväg för att försöka få fatt i en ekologisk skinka känns knappast som en vettig lösning ur miljöhänseende.

Dessutom tror jag det är väsentligare vad man gör en massa andra dagar under året. Varje julskinka motsvarar rätt många andra måltider av kött från samma gris. Undras vilket kött de som köper ekoskinka köper resten av året?

Uppdatering 2012-05-08: Receptet finns nu även publicerat på Rädda maten nu! Matrecept på rester.