Tag Archives: kvalitet

Jag vill ha bra mat extra allt – inte tvärtom

Bra mat. Rstn hr vi plckt brt.

Så står det på Icas reklamskyltar. Det är reklam för deras billigaste egna varumärke, Ica Basic.

Jag antar att det de plockat bort är sånt som giftfri odling, allmän hänsyn (rimliga löner, vettiga arbetsvillkor etc) till dem som odlar och arbetar med att producera varorna, miljöhänsyn av alla de slag genom hela produktionskedjan, och så vidare.

För det är ju sånt som kostar pengar. Det är sånt som gör att produkterna blir dyrare. Det är alltid den sortens hänsyn som anses okej att plocka bort – Ica får garanterat sin inkomst ändå.

Därför väljer jag bort billighetsprodukterna. Jag betalar gärna mer och får produkter som innehåller alla bokstäver, inklusive dem som betyder alla sorters hänsyn.

SVT visar en himla massa bra barnprogram (även om det finns dåliga program också)

Det finns, efter vad jag förstått, föräldrar som inte låter sina barn titta på barnprogram på SVT:s barnkanal för att de tycker att barnprogrammen är olämpliga. Till exempel ur genusperspektiv. Och visst, det finns absolut program som är mindre bra: könsnormativa, konservativa och kanske till och med lite för våldsamma, eller på andra sätt har värderingar som inte ligger i framkant.

Men att därmed avfärda alla program på Barnkanalen tycker jag är väl drastiskt. För där finns också en mängds fantastiska program. Och majoriteten av dessa är faktiskt egenproducerade.

Några exempel:

  • Boom Shakalack. Barn som skriver en egen låt, och sedan får hjälp med att spela in den snyggt arrangerad och med kul musikvideo.
  • Fixa rummet. Inredningsprogram där ett barn får hjälp att inreda sitt tråkiga rum på ett personligt och kul sätt. Visserligen på sätt och vis en del av en hysterisk inredningstrend, men barnen lär sig göra praktiska saker och bejaka sin personlighet.
  • Struten. Angriper spännande frågeställningar på ett nyskapande lagom galet sätt och väcker nyfikenhet inom många vetenskapliga riktningar.
  • Miljöhjältarna. Utmanar de deltagande barnen inom svåra vardagsområden. Ja, det är riktiga tuffa utmaningar.
  • Philofix. Philomène pysslar på oerhört kreativa sätt (och använder ofta ”skräp”).
  • Lilla Aktuellt – behöver väl ingen presentation?
  • Eva Funcks olika program – Evas funkarprogram som förklarar hur olika saker funkar (teknik m.m.), Evas superkoll (mer om samhällsvetenskap), Evas sommar- och vinterplåster (om sjukdomar, insekter och annat). Kan ses ungefär hur många gånger som helst av vår treochetthalvtåring.

(En gammal favorit som nog inte går längre är för övrigt REA, som var ett konsumentprogram för barn, med tester och konsumentupplysning – ett Plus för barn, helt enkelt.)

Många av programmen visar på ett naturligt och självklart sätt upp barn som inte är stereotypa, vare sig när det gäller kläder, stil, intressen och allmän ”framtoning”. Programledarna – både i de olika programmen och för själva Bolibompa – är också både tjejer och killar, som också bryter stereotypa könsmönster.

Och sedan finns det ju program som bara är… kul. Som Fåret Shaun och Häxan Surtant. Eller för den delen Phineas & Ferb, som må vara hur stereotypt som helst på vissa sätt, men som samtidigt driver med det – och är skitkul.

Astrid Lindgren-filmer däremot tycker jag ibland är tveksamma. Ja, visst är de bra, som berättelser. Men de är inte självklart bra som barnprogram. När Emils pappa jagar honom och skriker för att Emil försökt göra något bra som misslyckats, då känner inte jag som förälder att det är det bästa mina barn kan se…

Kvalitet eller bullshit?

Får jag en bättre vara när jag betalar mer pengar? Det funderar jag på ibland.

Som idag. Jag behövde en ny tandborste.

Det finns kopiösa mängder modeller att välja på. Flashiga, tekniskt avancerade(?) och färgglada. Tack och lov var jag bara i vår lilla affär, annars hade det varit mycket värre.

Frågan är ju: Är det värt pengarna de häftiga tandborstarna från de kända företagen kostar? Får jag nåt bättre när jag betalar mer?

  • Är de tekniskt sett bättre på att få rent mellan tänderna? Vetenskapligt sett, typ.
  • Får jag en tandborste som är av en hälsomässigt bättre/mer kontrollerad plast, med avseende på  diverse läskiga kemikalier?
  • Kan jag förvänta mig bättre arbetsförhållanden för dem som tillverkar tandborstarna?

Eller är jag grundlurad? Är det bara bullshit? Skulle jag göra bättre i att köpa ett tolvpack på ÖoB och få ner priset till ett par kronor per tandborste?

Jag gillar andrasortering

Det är så mycket fokus på kvalitet. Alla ska ha de bästa produkterna. ”Vi framställer vår juice av de bästa solmogna apelsinerna.”

Jaha, och vad händer med resten då? Med de apelsiner som inte är bäst och solmognast?

Det är skillnad på kvalitet och kvalitet.

  • Det kan handla om produktionsförhållanden – att grödorna odlas giftfritt, att arbetarna i fabriken har drägliga arbetsvillkor
  • Det kan handla om att resultatet – kläderna, möblerna eller maten – är framställda på sätt som gör dem hållbara. Alltså kläder som tål att tvättas och användas många gånger utan försämrad kvalitet, möbler som kan användas av flera generationer, och mat som inte blir dålig så fort
  • Det kan handla om att man väljer ut de råvaror som man anser är av absolut bäst kvalitet (ibland när det inte ens är motiverat eller påverkar resultatet), och ratar resten

De två första sorternas kvalitet gillar jag. Den tredje tycker jag kan vara motiverad ibland, men jag tycker den missbrukas.

Det är dålig resurshushållning att välja ut de bästa äpplena/tomaterna/jordgubbarna när man ska göra juice/ketchup/sylt. Just den sortens produkter gör man ju för att använda produkter som inte duger till ”snyggservering”.

Och vad gör det om äpplena har lite fläckar när jag ska äta dem? (Fruktodlarna säger att det inte går att sälja frukten om den har t.ex. fula märken efter hagel som kommit när äpplena varit kart. Kan folk inte se skillnad på märken som faktiskt inte påverkar kvaliteten och senare skador? Äpplena är ju lika goda även om de är lite fula.)

Och när jag ska slänga ihop en mustig gryta så gör det inget att paprikorna jag stoppar i är lite rynkiga.

Krumma andrasorteringsgurkor är för övrigt alltid de krispigaste och godaste, och jag blir överlycklig de få gånger jag träffar på sådana. Bananer är faktiskt allra godast när de börjar bli brunprickiga i skalet.

Likaså kan det ju ibland kvitta att tröjan man köper inte fått helt rätt nyans eller att den har ett litet nästan osynligt hål. Det beror ju på vad man ska ha den till.

Men visst, jag tycker förstås att det är positivt om jag kan få andrasorteringen/det sekunda lite billigare. Visst tycker jag också att det är trevligt om paprikan ser fräsch ut, och ibland är det inte tillräckligt att känna att jag gör en ”god gärning” – ibland är det bra att motivera mig (och säkert andra) en ekonomisk motivering. En del affärer är duktiga på det, andra gör det inte alls, och en del sätter ner så lite att det inte alls kan motivera ens mig att köpa en sämre pryl.

Självklart vill jag inte köpa saker som är dåliga på riktigt. Inga mögliga auberginer eller ruttnande inplastad sallad. Men gärna en påse skrumpen paprika eller äpplen som har skönhetsfel.

Och jag gillar affärer som säljer saker som andrasortering. Det ger mig möjlighet att välja att köpa dessa produkter – som kanske en annan affär skulle slänga.