Tag Archives: lyx

Renovering kan betyda så olika saker

När man berättar att man renoverar hus, så reagerar folk så väldigt olika.

En del tycker det verkar väldigt jobbigt. De fascineras (en del av dem tydligt av artighet) över att man kan, och orkar, och vågar, och så vidare. Men mest verkar de tycka att det är ganska obegripligt att man frivilligt ger sig på sånt där och dessutom står ut med att leva med det, dag ut och dag in. En närliggande grupp, om än delvis motsatt, är de som tycker att nåja, så svårt kan det väl inte vara – hur kan det ta så fruktansvärt lång tid, blir ni aldrig klara?

Andra upprörs (oftast inte så öppet), eftersom de klumpar ihop allting som kallas renovering i det de betraktar som lyxrenovering, det vill säga det här att slänga ut fullt funktionsduglig inredning och sätta in ny, för att man tröttnat på den gamla eller inte tycker den är tillräckligt modern eller för att man helt enkelt vill ha nåt häftigare.

Själv betraktar jag inte “lyxrenovering” som renovering. Renovering för mig handlar om att åtgärda det som faktiskt är slitet, trasigt eller inte funktionellt. Det handlar huvudsakligen om sådant som man skulle kräva om man bodde i hyreslägenhet – sånt som folk skulle klaga högljutt på om hyresvärden inte skötte. Jag har tidigare skrivit om detta under Renoveringshysteri?. Men även om vi håller oss till det jag tycker är rimligt, och som vi som goda husägare faktiskt bör göra för att huset ska kunna stå länge och fortsätta vara ett funktionsdugligt hus, så får jag ändå dåligt samvete när folk klagar på att folk renoverar en massa onödigt (fastän jag också klagar på att folk lyxrenoverar). Jag känner ett behov av att försvara mig – varför tror du jag skriver det här, liksom? ;-) Köket vi hade innan hade en meter bänkskiva, nästan inga skåp, tre plattors spis och ett pyttelitet kylskåp som förmodligen drog löjliga mängder el. Badrummets glipor mellan tapetvåderna ger mig ont i magen när jag ibland tittar på dem och oroar mig över att det ska gå fukt i väggarna, och det skulle vara smidigt att inte behöva gå genom skafferiet och halvvägs till källaren för att komma till badrummet, att ha dörröppningar med normalhöjd och en möjlighet att låsa dörren till toaletten. Och de dåligt lutande taken på uthusen är en tickande katastrof: ruttnande undertak, och ovanpå det eternittak som riskerar ramla ner. Det är inte fråga om lyxrenovering – väl?

Men sedan har vi de andra renoverarna. De där som, precis som vi, köpt ett gammalt hus av något dödsbo eller av människor som sedan länge är för gamla för att klara av att göra mer än att håla sig levande. Hus som inte fått den omvårdnad ett hus faktiskt behöver för att må bra. Hus där vi, trots att vi jobbar på, kommer att ligga efter med det som andra betraktar som underhåll men som i våra hus varit eftersatt under så lång tid att det blir fråga om just renovering, att det kommer att ta decennier att komma ikapp. Men samtidigt hus som är unika och som renoverare ser potentialen i.

Renoverarna förstår. De vet vad som tar tid. De ser potentialen. De ser vad vi åstadkommit istället för det som är ogjort. De pratar samma språk. Och de är helt klart roligast att gå husesyn med :-)

Sluta tänk på dig själv som universums centrum. När du blir pensionär finns ändå inte semesterparadisen kvar.

Du vet de där reklamfilmerna som går periodvis, om livet efter pensionen. Ljust och lyxigt, lyxiga resor till vackra soliga stränder långt bort, under förutsättning att du sparat tillräckligt med pengar för pensionen.

Är det så du tänker dig livet efter pensionen?

Tänk igen.

Om du är i ungefär samma ålder som jag (37 år) så är du 75 år när vi kommer till 2050. Det är ju så länge vi ska behöva jobba innan pensionen, enligt vissa uttalanden. Visst, kanske lyckas vi få gå i pension tidigare än så, men för enkelhetens skull kan vi ändå sikta på 2050 här.

Tja, vart styr man sin kosa om man ska göra en härligt lyxig resa? Till Maldiverna, kanske?

Förmodligen inte. Visst, år 2050 kanske inte Maldiverna hunnit dränkas helt på grund av stigande havsnivåer. I alla fall inte enligt prognoserna nu. Å andra sidan visar det sig gång efter annan att prognoserna är fel: klimatförändringarna sker hittills snabbare än de beräknade klimatscenariona förutspått. Men även om lite av Maldiverna fortfarande sticker upp över havsytan år 2050, så är det förmodligen inte så turistiskt där längre.

Thailand, då? Jag har visserligen inte hittat några bra prognoser för Thailands klimat år 2050 (hjälp mig gärna med det), men utifrån det jag kunnat utläsa så är översvämningar och skyfall en påtaglig del av det framtida Thailandsklimatet.

Men Spanien, då? Spanien är ju Europa, det är ju inte så långt borta, så där påverkas väl inte klimatet så mycket?

Mnja… Torrare vintrar och vattenbrist. Och framför allt:

Frågan är om centrala Spanien överhuvudtaget kommer att vara beboeligt på sikt. Sahara förväntas ta ett skutt över havet och skapa ett alltmer ökenlikt klimat i stora delar av medelhavsområdet, kanske redan så tidigt som 2050. Sommartemperaturerna kan väntas stiga till över 50 grader som mest. Medelhavsregionen är kanske den del av världen som kommer att drabbas hårdast och snabbast av torka, och det har sannolikt redan börjat hända.

(Citat från Naturskyddsföreningens blogg.)

Känns det fortfarande lika lockande att spara undan pensionspengar för att ut och resa när du nått pensionsålder? För övrigt, även om vi bortser från det framtida klimatet på “turistorterna”, så är det inte säkert att det går att ta sig dit, åtminstone inte så snabbt som vi räknar med idag. Om fyrtio år är det förmodligen rätt ont om billig olja. (Och i rimlighetens namn får vi hoppas att flygandet har minskat rejält till dess och att det inte längre betraktas som en självklarhet att alla ska kunna flyga när och vart som helst.)

Och vad gäller pengarna… Tja, ekonomin är i gungning, på mer än ett sätt. Oavsett vart detta leder, så bör man nog räkna med förändringar i det ekonomiska systemet och de ekonomiska förutsättningarna. Vilka som går omkull på vägen är ju svårt att veta. Men ja, om vi sger så här: vad säger att de pengar du nu stoppar undan för pensionen alls finns att tillgå år 2050?

Nå, men så vi stannar i Sverige, då när vi gått i pension om 35-40 år. Här får vi väl ingen direkt påverkan av klimatförändringarna, egentligen? Lite varmare gör väl inget? Då kan vi ju spara in semesterresorna.

Är det vad du tror?

En enkel sammanfattning av det framtida klimatet i (syd)Sverige:

  • Betydligt varmare, framför allt under vintern
  • Mindre snö, i princip ingen snö alls i Skåne och längs Götalandskusten
  • Störst ökning av sommartemperatur i sydligaste delen av landet. Framför allt är det de kallaste vinterdagarna som bli varmare.
  • Under sommaren blir de varmaste dagarna ännu varmare (alltså mer extrema i relation till kommande medeltemperatur)
  • Längre vegetationsperiod (alltså tid på året då växter växer)
  • Mer nederbörd totalt sett
  • Störst nederbördsökning under vintern
  • Trots detta MINSKAD nederbörd under sommaren i Sydsverige. (Alltså längre odlingssäsong men med ihållande torka.)
  • När det väl regnar kommer det att komma väldigt mycket på en gång. Alltså: varva torkperioder med skyfall.

Den som vill läsa mer om framtida klimat i Sverige kan gå in på www.smhi.se/klimatdata/klimatscenarier/scenariokartor/1.1904

För oss som pensionärer så vill jag särskilt peka ut värmeböljorna på sommaren. Nej, det är inte frågan om härlig sommarvärme. Det är ihållande perioder med hög värme. Det är sånt som är olidligt. Inte minst för äldre människor som börjar få problem med andningen och annat. Ja, värmeböljor av det slaget är faktiskt sådant folk DÖR av. Minns ni Franrike 2003? (Inte? Minnet är ibland sorgligt kort.)

Dessutom ska vi inte räkna med att det finns möjlighet till air condition på det sätt vi idag är vana vid. (Oljebrist, energibrist, allmän resursbrist, ekonomisk brist – ja, och så vidare.)

Känns det bra och lockande?

Mina förhoppningar om tiden som pensionär (om jag nu lever så länge) är inte så avancerade. Jag har tänkt fixa med huset och odla morötter. Och biten med att odla morötter – och annat – på så stor del av tomten som möjligt känns som en ganska rimlig ambition vid det laget. Om vi har vatten så pass att det går att odla. Om vi alls har råd att bo kvar i huset. (Vi har inte jättestora lån, jämfört med många andra, men vem vet vad framtiden bringar?) Om vi alls kan motivera att bo kvar i huset fast barnen är utflugna, vad gäller energiåtgång. (Kanske löser sig fyraåringens oro över att behöva flytta hemifrån genom att det faktiskt inte är möjligt i framtiden?)

Jag känner i alla fall trygghet i att snart ha en kamin – en värmekälla av en typ som fungerat i årtusenden.

Nu är en ny pensionsreklamkampanj, från SPP, upphängd som stora vepor på Malmö C:

Var universums centrum då och då. Tänk lite mer på dig själv.

Nej. De allra flesta människor i Sverige betraktar sig själva som universums centrum större delen av tiden. Det är ett mycket allvarligt problem.

Jag skulle vilja säga tvärtom:

Kom då och då ihåg att du inte är universums centrum. Tänk lite mindre på dig själv.

 

Blev det problematiskt nu? Besvärligt att inte veta var du ska göra av pengarna? Å, det finns massor med vettigt du kan göra nu, för att investera i en bättre framtid som pensionär. Köp ekologisk mat. Byt bil till en som går på förnybart bränsle. Satsa på energisparande lösningar i ditt boende. Och så vidare.