Tag Archives: påsk

Plocka fram det påskpynt du har istället

Påsk närmar sig. Och i år är tydligen påskfjädrar en stor grej. Flera kommuner har gjort ställningstagandet att inte använda påskfjädrar i sina påskdekorationer, eftersom fjädrarna kan komma från kalkoner som plockats levande.

Och det är förstås bra.

Men jag blir lite fundersam när jag läser Djurens rätts debattinlägg i Sydsvenskan:

Du som konsument kan vara med och påverka djurens situation. De fjädrar som säljs i butikerna kommer i regel från samma kalkonindustri som de fjädrar kommunen använt. Det finns knappt några syntetiska fjädrar på marknaden och fjädrar tas inte tillvara i svensk fågelindustri. Men – misströsta inte. Det finns massor av material att använda istället, som kan vara minst lika vackra och färgglada i påskriset. Återvunnen papp, tygremsor eller andra mer miljö- och djurvänliga material är bara några exempel. Bara fantasin sätter gränser!

För det intressanta grundantagandet här är att det antas att vi allesammans behöver eller har för avsikt att skaffa “nytt” påskpynt.

Jag har påskpynt. Jag har en stor låda i förrådet med påskpynt av olika slag. Pandurogrejer målade när jag var liten. Finmålade urblåsta ägg från en tysk vän till älsklingen (vi lär ha haft de äggen i minst femton år). Blandade årgångar av saker som barnen tillverkat i skolan (och kanske saker jag själv tillverkat i skolan). Saker till påskriset, som små målade äggformade träbitar och virkade låtsasbjörkhängen. Jag har inte så god koll på alltsammans, men jag vet att där finns mer än jag vill ta fram till påsk.

Och ja, där finns nog några sådana där färgade påskfjädrar också. De är i så fall omkring tio år gamla.

För kalkonindustrin och kalkonerna gör det ingen skillnad om jag tar fram och använder de där fjädrarna ett år till eller inte.

För miljön och vår jord och en vettig användning av tillgängliga resurser är den väsentliga delen detta: Jag behöver inte köpa något påskpynt. Och förmodligen inte du heller. Jag tror de allra av oss klarar oss utmärkt med det vi redan har.

Men visst, du som ännu inte har något påskpynt och inte heller kan hitta begagnat pynt på Myrorna eller hos någon som vill minska sitt pyntförråd, du får förstås gärna tänka på det här med att låta bli påskfjädrar.

Om två olika sagofigurer så här i påsktid

Så här i påsk är det rätt mycket prat om Jesus och uppståndelsen. Den där gode ledaren som vill hjälpa de svaga och fattiga mot en förtryckande överhet. Uppvuxen som jag är med kyrka och söndagsskola och kristendom som en självklar om än inte jätteviktig beståndsdel, så minns jag fascinationen över den Jesus som gestaltades i den klassiska fyraavsnittsmegaserien om Jesu liv, som många år i rad visades lagom till påsk. Och även musikalversionen av berättelsen i form av Jesus Christ Superstar många år senare (när jag redan tappat tron). Det är en fascinerande historia. Jesus är en fascinerande sagohjälte, en godhjärtad rebell med ledaregenskaper, en vilja att förändra världen till det bättre – och stunder av kraftigt tvivel.

Faktiskt väldigt mycket som Robin Hood, åtminstone i Robin of Sherwood-versionen. Robin of Sherwood dör till på köpet i slutet, offrar sig för andra, och gör det medvetet och överlagt. (Och uppstår igen om man så vill.)

Fascinerande berättelser om personer som fungerar som hjältar, ledstjärnor, stöd i svåra stunder och äventyrsberättelser :-)

Men den ene blev grunden för en hel religion och tillbeds av miljoner världen över, varav en hel del verkligen tror att han är guds son och verkligen återvände från de döda, och även vi som inte tror ett dugg på den religiösa aspekten av historien firar högtider tydligt färgade av dessa gamla berättelser. Den andre betraktas som en saga – en bra och välkänd saga, som lett till många filmer etc, men dock bara en saga. Skulle man välja att ira högtider baserade på Robin Hood skulle man betraktas som minst sagt konstig. Men att fira högtider baserat på vad Jesus sagt och gjort är att betrakta som “normalt”.

Det tycker jag är lite fascinerande. För mig personligen är de båda sagofigurer.

Vilket förstås inte gör dem oviktiga eller ointressanta. Vi behöver sagor!

Makrill i löksillsrest

Påsken är slut. Och då står man där med en massa (trevliga) rester igen.

En av de mer besvärliga resterna efter sillfrossandet är det slörg som finns kvar i burkarna när sillen är slut. Åttaåringens löksill, till exempel. Han hade komponerat en egen löksill:

Löksill à la åttaåring

  • 1 hackad rödlök
  • 2 skivade gula lökar
  • ½ halvmåneskuren purjo

Lägg i ett krus.

Koka en lag av ½ dl ättika, 1 dl socker, 1½ dl vatten och häll varm över löken. Tillsätt en rågad tsk hel kryddpeppar och 1 tsk oregano. Låt kallna och tillsätt sedan 1-2 burkar matjessill (utan spadet). Låt stå.

Mycket trivsam löksill. Men som vanligt med den sortens inläggningar så är det i huvudsak själva sillen som äts. Och sedan står man där med en burk ättiksinlagd lök, som känns väldigt slösaktig att slänga…

Därför testade jag igår följande:

Makrill i löksillsrest

Tina ett paket (400 g) makrillfilé såpass att filéerna kan pillas isär. Lägg i en ugnsform. Lägg på lökresten från ovanstående löksill (inkl kryddpepparkorn), och häll på ättiksspadet så att det knappt täcker. Låt stå och marinera en halvtimme. Salta och häll på 1½ dl grädde. Ställ i ugn 230 grader 30 minuter. Servera med kokt potatis och kokta morötter.

Det blev mycket gott. Åttaåringen själv tyckte det var fantastiskt gott. (Treåringen vägrade smaka.

Uppdatering 2012-05-08: Receptet finns nu även publicerat på Rädda maten nu! Matrecept på rester.