Tag Archives: politik

Harry Potter, halvblodsprinsen och verkligheten

Jag läser Harry Potter. Ja, egentligen för barnen – tvåan för sexåringen, sexan för tioåringen. Fast lika mycket för mig själv. Speciellt efter den dystra gårdagen. När tioåringn somnat läser jag i förväg.

Det är på något vis skönt att läsa om mörkret, i det mörker som nu råder. Lättare att hantera det i Rowlings parallellvärld. Ibland ser man sin egen värld tydligare genom fantasivärldens omskrivningar, där rasismen handlar om trollkarlsblod och där märkliga stormar med uppslitna träd inte beror på klimatförändringar utan dödsätare. Tydligare, men också hanterbarare. Det blir ett sätt att kunna distansera sig. På gott och på ont.

Den riktiga världen är så luddig och ogreppbar i sin ondska.

Så jag läser i förväg. Fast inte så långt. Dels vet jag ju att jag ändå kommer att få läsa om det igen väldigt snart. Dels har jag insett att jag läser noggrannare när jag högläser. Får med alla detaljer på ett helt annat sätt, när jag måste säga varje ord högt och inte kan snabbskumma passager på vägen till med avgörande händelser. Visst det går långsammare – men det är det nog faktiskt värt.

Regeringsbildning och att ge något högsta prioritet

Det har varit val. Det ska bildas regering. Och ingetdera klassiska ”blocket” har majoritet i riksdagen, men det ena ”blocket” är något större än det andra.

Om man ställer upp i ett riksdagsval, så säger man ”jag kan tänka mig att styra det här landet om jag blir framröstad”. Det anser jag också innebär vissa skyldigheter.

Löfven, partiledare för det största partiet och det större blocket, sträckte igår ut handen till alla ”demokratiska” partier som kommit in i riksdagen, för en regeringsbildning som inte skulle involvera SD.

FP och C svarade ungefär ”nä, men vi hör minsann till alliansen, så vi tänker minsann inte samarbeta med någon annan”. Det lät som att de hellre ville fälla en regering än sitta med i den, om inte regeringen bestod just av alliansen.

Det är inte att ta ansvar. Det är barnsligt och fjantigt.

Och att fälla regeringsförsök nu, riskerar bara att stärka SD ytterligare. Det kan innebära nyval, och det skulle riskera att ge ännu fler röster åt SD.

I det här läget, med så många missnöjesröstare på ett parti med en sådan bakgrund, så behöver vi en stark samling från övriga partier. En samlingsregering med alla partier utom SD vore bättre än nyval.

För övrigt så svarade S, V, MP, C och FP under 2013 ”Ja” på Föräldravrålets fråga ”Kommer ni (ditt parti) att göra klimatet till högsta prioritet?”. Dessa fem partier får enligt preliminär rösträkning 199 av 349 platser i riksdagen – det är en stabil majoritet. Om de verkligen menade allvar med sina svar till Föräldravrålet så är det enda rimliga nu att gå ihop och bilda gemensam regering, för att hantera denna fråga. För att ge något högsta prioritet innebär faktiskt att lägga en del annat åt sidan och göra sitt allra bästa för att åstadkomma mesta möjliga.

 

Tidigare tankar om samlingsregering för klimatet.

Tankar 15 september 2014

Vi har så mycket som behöver göras. Vi behöver bygga ett samhälle som inte släpper ut växthusgaser, som inte förbrukar jordens resurser, som inte förgiftar allas vår framtid. Och vi behöver bygga ett robust samhälle som klarat de klimatförändringar som kommer. Vi har oerhört mycket konkret arbete som behöver göras.

Men istället får vi lägga energin på annat. På att övertyga om varför detta alls är viktigt. Och på att hantera effekterna av att en del människor inte alls vill se, utan istället gömmer sig bakom enkla förklaringar och lösningar.

Det känns tungt.
På det personliga planet ger det en ständig frustration och förvirring. För det jag egentligen tycker jag borde ägna mig åt, i min privata sfär, är sånt som hur jag ska kunna ta tillvara regnvatten och spara till torrperioder, att bygga upp en bra odlingsföljd och -rutin i trädgården, och att säkra mitt hus mot väder och vind. Och att hitta rutiner för att cykla i vardagen. Och på samhällsnivå i någon mån motsvarande saker fast i större skala.

Istället får man harva på med att igen och igen tjata om varför det här behövs, att det här behövs, att vi måste komma till skott, att det här är på riktigt.

Det sägs att jobben är en av de viktigaste frågorna i politiken. Att vi måste skapa jobb. Att bristen på jobb får en massa människor att rösta på SD. Och jag har så svårt att fatta det. Det finns oändliga mängder med jobb som behöver göras. Järnväg som behöver byggas och renoveras. Dagvattensystem som behöver klimatanpassas. Och så vidare. Idag har jag stått på en blåsig strand och diskuterat problemet med plastskräp i hav och på stränder, och även om det bara är frågan om att hantera symptomen, så behöver skräpet samlas in för att inte problemen i havet ska byggas på – och det är ett oändligt jobb. Det finns jobb. Men någon måste betala dem som gör jobbet – och vi behöver uppvärdera det, så att det verkligen ses som riktiga jobb att vara stolt. Nu ses det både som terapisysselsättning. Ja, och som en utgift. Det är sånt där som får bekostas av snålt tilltagna miljöpengar som ändå aldrig räcker till ens en bråkdel av det som behöver göras. Och utgifter ses som något man kan dra ner på.

Tänk om vi kunde vända tankesätten… Tänk om arbetsmarknadsinsatspengar kunde gå till de meningsfulla viktiga saker som behöver göras för att vi ska bygga en hållbar framtid.

Klimatrösta

klimatrösta De närmsta fem åren är avgörande för om vi ska hinna vända utsläppskurvorna i tid och få till de överenskommelser som behövs.
Vem litar du på tar tag i klimatfrågan? Vem vill du skicka som ansvarig minister från Sverige till kommande klimattoppmöten? Vem känner du förtroende att lämna över framtiden till?
Vem kan du rösta på och sedan känna om tio eller tjugo eller trettio år att det var ett bra val, när du ser hur världen omkring dig förändrats?


www.klimatfallan.se

Rösta som om det gällde ditt liv.

Varför ska jag vilja skicka just en skånsk kandidat till riksdagen?

Jag stör mig allt mer på systemet med valkretsar, faktiskt.
För som det är nu, så kan jag, som bor i södra Skåne, bara rösta på riksdagskandidater som finns på listor för valkretsen södra Skåne.

Ja, jag vet. Grundtanken är att vi ska skicka riksdagskandidater som ska representera vår del av landet. Men alltså, det är ju liksom rätt länge sedan det var ett relevant perspektiv.

För min del är det precis lika sannolikt att den person som jag tycker representerar mig, och mina åsikter och ståndpunkter, bor i Stockholm, Jönköping, Göteborg eller Kiruna. Ja, eller Skåne – men kanske lika gärna norra Skåne :-)

Jag tycker det är ett föråldrat och irrelevant system. Och extra tydligt blir det ju när vi ganska nyligen röstat till EU-parlamentet, där det är möjligt att kryssa vilken kandidat som helst som finns med på ett svenskt partis lista  – för det finns bara en valkrets: Sverige.

Som en tjuv på blanka dagen

Jag skulle dela ut lite valreklam, för ”mitt” parti.

Fy sjutton vad det tar emot. Så pinsamt det känns.

För alltså, jag vill ju bidra till att folk röstar på ett sätt som gynnar miljön. Det är viktigt. Och hur ska de kunna välja att rösta på ”mitt” parti, om de inte får någon info? Så jag känner att det är viktigt att göra nåt.

Men det där med att stoppa reklam – om än för något jag står för – i folks brevlådor. Usch så genuint pinsamt. Tänk om någon ser mig! Tänk om jag lägger broschyren i lådan hos någon som är politiker för något annat parti – sannolikheten för det är ju ganska stor. Tänk om någon blir sur på mig.

En hel del lådor har ju dessutom lapp med ”Nej tack till reklam” och liknande. Då tar det emot extra mycket. Egentligen vill jag ju respektera det. Samtidigt så är det rimligen de människor som vill slippa en massa onödig reklam som borde vilja rösta för miljön? Och om de då inte får veta vad partiet vill lokalt…? Jag önskar att jag hade haft med mig en penna och ett postitblock, så att jag kunde skriva lappar och sätta på det förtryckta materialet: ”Förlåt att du får denna fast du inte vill ha reklam, men jag fick intrycket att du faktiskt bryr dig om miljön, så jag ville ändå ge dig den här.” Men jag har ingen penna och inga extra papper. Så jag lägger ändå till de allra flesta och hoppas att de inte blir sura. Men det tar emot. Samvetet gnager. Hur jag än gör gör jag fel.

Jag känner mig som en tjuv om natten där jag ömsom cyklar, ömsom går, öppnar postlådor och släpper igen locken så tyst jag kan. Nej, fel. Jag känner mig som en tjuv på blanka dagen, för jag har ju inte ens skydd av mörkret.

Jag är verkligen inte gjord för det här. Det är inte min grej. Jag har spärrar som är i vägen för att syssla med sånt här.

Politik och vardag

Det är knepigt det här med hur man ska hantera människor i omgivningen som är med i Sverigedemokraterna och står med på kommunlistan för partiet. Hantverkaren som är med där och som man behöver för ett jobb (och nej, det finns inte alltid så många att välja på). Pappan till en av ungarnas klasskamrater.

Personer som finns i min omgivning. Personer jag aldrig har skäl att diskutera politik med. Personer som jag normalt sett hejar på när vi möts och inget mer.

Inget skulle ju bli bättre av att jag oprovocerat började prata politik med dem. Bara sämre.

Inget skulle bli bättre av att jag vägrade heja på dem utan stint stirrade åt andra hållet.

Det bästa jag kan göra är att fortsätta vara jag. Och i det ingår att heja på folk jag möter.

Men inombords är det svårt ändå.

Resa till Frankrike med blandade känslor

Vi har hunnit boka alla biljetter för sommarens resa till Frankrike. Nattåg, TGV och interrail-kort. Passen är också fixade. En del andra detaljer kvarstår, men i det stora hela är de viktigaste sakerna fixade. Vi ska till Frankrike om en månad.

Igår, när sista biljetten var bokad, kände jag mig glad och hoppfull över detta.

Nu sitter jag och tittar på valvakan för Europaparlamentet. Nationella fronten i Frankrike verkar få var fjärde röst. Var fjärde röst! Nu undrar jag vad det är för land vi ska åka till. (Ja, jag har varit där förut.) Det känns inte längre odelat positivt.

Och samtidigt så tänker jag ytterligare en gång att det kanske i alla fall är tur att vi reser nu, i år. Tidigare har jag tänkt att med klimatförändringarna kanske det helt enkelt blir för stor risk för riktigt otrevliga värmeböljor och annat extremväder för att det ska kännas locknde att resa söderut. Nu tänker jag att utvecklingen i Europa även i övrigt inte kommer att göra att det känns lockande att resa.

Och så kommer då valresultaten, och jag kollar siffrorna för mitt eget valdistrikt, här på landet i södra Skåne. Och konstaterar att här har SD fått över 25 procent och är största parti.

Och jag skäms för min hembygd.

Omställning kräver människor som mår bra

Det sägs ibland att man behöver vara frisk och må bra för att orka vara sjuk – alltså för att palla med att ta sig igenom sjukvårdssystem och hantera sjukförsäkring och annat. Det är nog sant.

Jag skulle också vilja säga att man behöver må bra för att orka ”rädda världen” och ställa om.

Om man är frisk och mår bra och har krafter så kan omställning och förändring vara kul, inspirerande – och man kan ha en känsla av att ingenting är omöjligt. Då är det inga problem att börja cykla eller ta buss, lära sig laga ny mat, byta uppvärmningssystem eller byta pensionsfonder. Bara man fått motiv och inspiration.

Men om man mår dåligt – fysiskt eller psykiskt – så har man fullt upp med att reda ut vardagen om den är. Då är det tungt nog att tuffa på i gamla spår; spåren man kan tuffa på i, rutinen i vardagen, är det som gör att man har något att hålla fast vid, som gör att man inte rasar hela vägen ned. Men att orka förändring då – nä… När man gråter inombords, av ångest, eller oro för något eller någon, eller när fysisk smärta står i vägen för varje avsteg från minsta möjliga ansträngning, då finns inte orken ens att byta elbolag eller orka släcka lamporna efter sig.

Därför är en viktig del i att bygga ett hållbart samhälle och åstadkomma en omställning att vi ser till att människor har en chans att må bra. Att alla har en chans att må bra. Och det handlar om sådana saker som att jobba lagom mycket men också att hjälpa de som är sjuka eller i behov av hjälp av andra skäl.

Tyvärr är det inte det samhälle vi har idag.

Är tweets som fångas upp av myndighets webbplats twitterfönster offentlig handling?

Försäkringskassans generaldirektör twittrade

Normalt håller jag mig till socförsäkringen. Men J Åkesson i debatt gör att jag kräks!

Och delar av omvärlden protesterade och tyckte inte det var lämpligt av en GD.

Jag tycker det var lämpligt, och viktigt, för vi kan inte ha GD:ar som inte tycker saker.

Det är dock inte detta som får mig att skriva nu.

I Sveriges radios reportage har man pratat med en statsvetare (lyssna på reportaget) som tycker det är olämpligt att Eliasson twittrar rakt ut på Försäkringskassans hemsida, och menar att det då blir en offentlig handling.

Jag undrar om statsvetaren ifråga vet hur sånt där funkar. Det som finns på försäkringskassans webbplats, i högerkanten på pressidan, är förmodligen den typ av färdiga twitterfönster man lätt kan hämta hem kod för och stoppa in på en webbplats. I koden lägger man in vilka sökord eller twittrare som ska plockas in i flödet. Om den som lagt upp twitterfönstret valt att twittraren Sanne_skriver ska synas i flödet, så kommer allt twittraren skriver att synas där. Blir då allt jag twittrar offentlig handling för att myndigheten Försäkringskassan valt att plocka in det i sitt flöde? Det är i så fall en mycket märklig och tveksam effekt. Kan någon jurist svara kring vad som gäller?

I alla fall är det ju knappast GD Eliasson som själv lagt ut tweeten på Förskringskassans webb. Det borde även statsvetaren begripa. Och är han så dåligt insatt när det kommer till twitter och webb att han inte vet det så kanske man borde intervjua någon annan?