Tag Archives: puts

Orangeridittochdatt

Ute i orangeriet står tomatplantorna på provisoriska brädhyllplan på de fällbara konsolerna uppe under taket och växer. De växer snällt och långsamt: ytterst lite på höjden, men blir oerhört kraftiga och fina. Vi har aldrig nånsin haft så fina tomatplantor. Bredvid står gurkplantorna; av dem ser de flesta fina ut, men några har nästan vissnat – oklart om det beror på kyla eller blåst eller nåt annat.

Murstocken har jag börjat putsa, eftersom den gamla putsen var nästan helt nerrasad – jag har nu hunnit två av sidorna (men kanske blir det ett lager till). Inuti murstocken finns det numera ett rör draget till kaminen.

Borta i hörnet står citrusträden och ser alltmer döda eller döende ut.

Ny vägg och ny frys

Pappa har varit och hälsat på några dagar. Han är numera pensionär och kan styra själv över sin tid. Så han valde att komma hit några dagar och putsa innerväggarna i sunkuthuset/orangeriet. Väldigt tacksamt!

Dessutom är det väldigt trivsamt att ha pappa på plats ”på egen hand” ett par vanliga vardagskvällar, sitta vid matbordet och småprata. Så där som jag nästan inte gjort sedan jag flyttade hemifrån – och nu är det i mitt hem. Det är en skön känsla. (Mamma, inget illa ment om dig, bara kul att rå om pappa!)

I alla fall… I förrgår kväll noterade min man att frysboxen i uthuset uppenbarligen inte varit helt stängd. Det händer någon gång ibland, för den är gammal och sliten, ger ingen”vakuumeffekt” eller så. Så han stängde till samt satte igång infrysningsfunktionen.

Igårkväll noterade pappa att den röda larmlampan fortfarande blinkade. Uppenbarligen var det något mer fel?

Maten i frysen var fortfarande kall och hård, fast några saker hade mjuknat en aning. Men framför allt märktes det att dendärisenviintefrostatavpåettag satt väldigt löst – för den hade liksom börjar smälta loss. Som när man frostar av.

Alltså: frysbox på väg att lägga av. Konstaterat vid halvelvasnåret på kvällen. Så härligt.

Grejen är att vi egentligen hade tänkt byta den där frysboxen för flera år sedan. Den var gammal redan när vi flyttade in 2002… Men det har strandat på placeringen. För vi har haft frysboxen i uthuset. Men moderna frysboxar är inte gjorda för att tåla lägre än tio plusgrader. I uthuset ser vi till att hålla frostfritt på vintern, men inte mer än så.

Så det har inte blivit av.

Men igårkväll blev det bråttom. Vi konstaterade lite snabbt att det funkar att sätta en frysbox i tvättstugan/pannrummet om man istället plockar bort bänken och förvaringen där det är tänkt att vi ska vika tvätt och sånt. För den används ju ändå aldrig :-) Inte optimalt, men mycket bättre än ingen frysbox. Och vi hann hitta tre modeller som skulle kunna finnas hos den lokala vitvarukedjan, innan vi gick och la oss.

Idag har min man köpt ny frysbox. Det blev inte den vi allra helst ville ha – bland annat ”bara” 36 timmar som den klarar att hålla fruset vid strömavbrott. Och bara energiklassning A+ – vilket ju lär vara fantastiskt mycket bättre än den gamla :-)

Slut på sommaren

Igår städade jag undan sommaren. Det var uppehåll i regnandet, och jag gjorde vad jag hann därute. Samlade ihop de sista ätbara tomaterna (nej, i år iddes jag inte göra chutney på gröna tomater), paprikorna och chilisarna. Plockade ur bambukäppar. Tömte krukorna i trädgårdsland och kompost. Ryckte loss de höga klätterställningarna för bönorna och klippte bort bönblasten och slängde tillbaka på trädgårdslandet, samt ryckte loss en del ogräs.

Ja, en del av sakerna hade kanske kanske kunnat hinna ge någon mer skörd. Men det får finnas någon rimlighet i det. Väntar man för länge så har plötsligt den första snöstormen täckt in allting i snö.

Jag hann inte klart. Det hade behövt göras mer. Men idag vräker regnet ner i massor igen. Förhoppningsvis spolar det rent krukorna.

Och vi ägnar dagen åt att ”knacka bom”: knacka ner lös puts på insidan av väggarna i sunkuthuset/orangeriet. Det är mycket som sitter löst där. Och det som är under ser bitvis mest ut som vanligt grus.

Men det är ganska mysigt att stå där under plasttaket och lyssna på regnet.

Imorgon är en nervös dag

För det sägs att de ska komma och installera kaminen.

Det vågar jag inte tro på.

Och kommer de så kommer ju nåt att strula. Hålet de ska göra i murstocken kommer att bli för stort. Röret de satt i murstocken kommer att visa sig att de satt i fel. Kaminen kommer att hamna fult assymmetriskt – eller ramla genom golvet.

Dessutom kommer det att visa sig att man absolut inte får lov att elda i kaminen på ett halvår.

Och nej, vi har inte tapetserat än. Väggarna är putsade och spacklade och slipade. Lim hemskaffat. Tapetbord och verktyg likaså. Och tapeter förstås. Nästa steg är att förlimma väggarna. Får se om vi orkar imorgon.

Som jag minns det så valde vi att satsa på tapeter i det här rummet för att det skulle vara mindre jobb. För att vi i huvudsak skulle kunna låta de gamla tapeterna sitta kvar, och bara riva bort det som satt löst. Hahaha! Gud så dumt! För nu har vi ju nästan putsat om hela rummet lik förbaskat. Och hade det inte varit för att vi skulle tapetsera så hade det inte känts så nervöst i magen för om det verkligen blivit tillräckligt jämt…

Kanske putsat klart?

Igår putsade jag förhoppningsvis det sista med gipsbruket på väggarna. Fyllde det sista tapethålet. Försökte jämna av en del gropar i det jag putsat hittills och jämna av lite till.

Det är inte perfekt. Väldigt långt ifrån. Det är inte ens så bra som jag kan åstadkomma – det kan alltid bli lite bättre och lite bättre… Men förhoppningsvis är det tillräckligt bra. Eller, förhoppningsvis blir det tillräckligt bra när det 1. fått torka färdigt och 2. det har slipats.

Det blir min man som slipar. Det är så gräsligt tråkigt, och nåt ska ju han göra också ;-)

Novemberregn och mens

Ute ösregnar det.

Härinne är det kallt och ruggigt. Två element bortplockade ger mindre värme. Bortplockad masonit innebär åtminstone tillfälligtvis sämre isolering, men framför allt mer drag. Nerrasad puts – bitvis djupa gropar – ger ökat drag.

Jag har mens.

På radion sjunger någon om Skyfall.

 

Nå. Det var bra att vi tog bort masoniten. Runt fönstren saknas det massor med puts. Gissar på att det bruk jag putsar igen med där nu gör minst lika stor nytta som om vi hade bytt till energiglas.

Puts och masonit

Idag har jag fortsatt gipsputsandet av väggar. Inte så jätteinspirerande idag. Har ägnat en del av tiden åt en smal kant allra längst upp mot taklisten: platsen där det tidigare suttit en elledning, som nu tagits bort, vilket innebär en spackelkant och ovanför den bar grov (kalk-?)puts utan tapet – och i denna kant mot taket brukar det rasa ut grus. Detta smala är dessutom för smalt för att kunna göra något vettigt åt med murarslev (ens den fingersmala), så jag har istället gjort det med fingrarna. Och det har ju sina nackdelar: dels får det fel form (rundat istället för platt), dels blir det ganska obekvämt när man lyckas få typ ett pappersskärsår på pekfingertoppen och sedan får gipsbruk i det lilla lilla såret. Inte skönt.

Nu är allt jag kan putsa i nuläget putsat. Ja, utom en del av nederkanten (bakom de för tillfället bortplockade listerna/socklarna i nederkant) av ytterväggen. Men där gjorde jag bara så långt som det blandade bruket räckte. För… ytterväggen vet vi fortfarande inte riktigt vad vi ska göra med… Vi har ju fått bort en hel del av tapetlagren på masoniten. Och ju mer vi fått bort desto värre ser det ut under. Det är ett lapptäcke av bitar av mer eller mindre buktande masonit, fastspikad med varierande typer av mer eller mindre rostiga spikar. Jag är väldigt orolig för hur det ser ut under. Men det är väl förmodligen ännu mer skäl att faktiskt ta tjuren vid hornen och plocka bort all den där masoniten… *fasa*

Muraren har vi inte hört mer av. Han skulle ju dyka upp någon dag när det regnade för mycket för utomhusarbete. Det var ett mycket effektivt sätt att få slut på regnandet, kan man säga.

Jag vill ha rummet klart i god tid innan jul. Sitta vid kaminen och dricka glögg i advent. Just nu känns det lite fjärran att lyckas med det…

Gipsputs

Här har man gått och längtat efter att få lov att göra det uppbyggliga arbetet (istället för bara nedrivandet), och så lagom tills det är dags så har det ryggonda alltså återvänt.

Ja. Dags för gipsputs på väggarna. För att jämna till underlaget, dels eftersom den nu delvis frilagda kalkputsen är grovkornig/skrovlig, dels för att det bitvis sitter tjocka lager tapet och/eller spackel och det därför behöver bli jämntjockt.

Eftersom min rygg bråkar så har jag inte vågat gå ut och ställa mig i regn och kyla och blanda bruket (vilket jag annars finner kul – ja inte regnet och kylan men brukblandadet), utan det har min man fått göra. Men putsandet har jag klarat av.

Ja, jag gillar att putsa.

Jag är inte proffs, absolut inte. Men det blir helt okej. Typ rätt snyggt. Tillräckligt snyggt för att jag ska tänka samma sak som jag tänkte när vi putsade våra första väggar, med kalkbruk, i kontoret för nio år sedan: det här måste vi göra ”på riktigt” i något rum sedan, så att vi får riktiga synliga putsväggar.

Och jag gillar putsandet i sig. Att smeta på bruket. Känslan av att arbeta med massan. Att hitta tekniken – som liksom aldrig stämmer med det som står beskrivet, känna mig fram, hitta ”den rätta knycken”, i hur jag hanterar bruket och slevar och brätten. Och se den snygga ytan växa fram. Se den långsamt torka, övergå från en sorts grå till en annan och slutligen ljusna och torka.

Nu har jag tagit en liten paus för ryggen. Snart får jag förhoppningsvis te, och sedan ska jag göra av med det sista bruket i hinken för idag.

Status matrummet

Tapeterna är beställda och har kommit, men vi har inte hunnit hämta dem. Förra helgen ägnade vi i alla fall en del tid åt ytterligare väggförberedelser (för vi vill tapetsera innan vi ska sätta in kaminen). Mina föräldrar var på plats och rev lite till i tapeterna :-) På själva murstocken testade vi att ”svampa” med vatten för att helt kunna få bort tapeten – det vore snyggt att putsa den. Experimentet gick över förväntan, men vi får inte bort tapeten helt och hållet.

Vi gav oss också på supeskåpet bredvid murstocken. Mellan murstocken och väggen mot vardagsrummet, alltså en sträcka på kanske fyra decimeter, har det suttit ett typ platsbyggt inmurat skåp i trä, så att det liksom blivit som att murstocken fortsatt i väggen men med en dörr i. Skåpet var fult och ganska opraktiskt. Vi har haft vaser, ljus och ljusstakar ståendes i skåpet, men det har liksom alltid varit bökigt att ta sig in där. Dessutom har man uppenbarligen sågat av nedersta delen av skåpsdörren och spikat för den nedersta delen av öppningen en gång i tiden samt tapetserat över, så att skåpsdörren inte gått lika långt ner men att nedersta hyllplanet liksom hamnat ”i skåpets källare” eller ett etage ner eller vad man ska säga.

Nu har vi i alla fall bräckt loss skåpet. Det var hyfsat stabilt byggt, av rejäla plankor i topp och botten, och pärlspont i sidorna, samt reglar på diverse ledder. Med andra ord ganska svårt att få loss, med tanke på att det bitvis var spikat på yttersidan, det vill säga ”inifrån väggen” (ja, fast förstås innan skåpet ställdes in). På något ställe satt det en spik genom två och en halv bräda i bredd, det vill säga en spik på sisådär 20 centimeter. På hyllplanen satt en målad och profilerad list ytterst, med rester av sådan där skafferihyllpappersbård och häftstift. Ovanför hyllan finns inte det snygga pärlspontstaket satt i mönsterkonstruktion som vi har i rummet i övrigt (och i två andra rum). Inte heller finns den snygga topprofilen på murstocken hela vägen in – men tegelstensmässigt är det murat på samma sätt, med toppkrön, så det är bara frågan om att någon kunnig ska putsa det.

Skåpet är alltså borta. Tanken nu är att putsa till väggarna där skåpet har suttit och sätta någon annan sorts hyllplan därinne (kanske rostfria) och så ha det som en öppen hylla för till exempel ved. En snygg enhet med murstocken (putsad på samma sätt) och kaminen.

Men när vi ringer muraren visar det sig att han är sjukskriven. Och ja, det där känns som sånt som skulle bli mycket bättre om en kunnig gör det.

Där står vi nu.

Puts och klimat

Betong och cement och bruk och sånt… det är dåliga grejer för klimatet. Orsakar massor med utsläpp av växthusgaser.

Sånt kan man bli deprimerad av att läsa. Inte minst när man bor i ett putsat renoveringsobjekt och ibland nyttjar en del av dylikt.

Då försöker jag trösta mig och döva mitt dåliga samvete med att det i alla fall är bättre att det är vi som bor här och gör som vi gör än vissa andra renoverare. Vi renoveringsputsar på gammalt klassiskt vis: tar bort det som är ”bom” och putsar om, men låter resten sitta kvar.

För tyvärr är det inte alls ovanligt att folk tycker att ska vi göra det så ska vi göra ordentligt så att allt blir snyggt och nytt. Och så tar de bort all den gamla putsen och putsar om HELA huset. Även om det inte behövs – och även om huset förlorar en del av sin själ, karaktär och historia. Sämre för både plånbok och miljö.