Tag Archives: semester

Affärsidé för hemmasemestrar?

Det slog mig plötsligt innan idag. Jag såg röran omkring mig därhemma. Tänkte på att det snart är semester. Tänkte på hur skönt det skulle vara att slippa just städningen och disken – eller ja, att det just nu känns som att halva semestern mycket väl kan gå åt till att få ordning.

Det är väl därför folk flyr hemifrån på semestern? För att slippa ifrån röran. Och för att kunna leva överklassliv en stund: ha en tillvaro där det är någon annan som lagar maten, tar hand om disk och städning. Kunna ägna hela den lediga tiden åt sig själv och det man tycker är roligt (oavsett om det är museer eller stranden eller nåt annat).

Så slog det mig att det där kunde vara en affärsidé: anställa hushållerska under semestern. På det sättet kan man semestra hemma. Få den lyxiga semesterkänslan, men utan att behöva resa bort. Klimatsmart. Och skapar nya jobb på hemmaplan.

Ja, den sortens service kostar förstås mer här hemma än på semesterorter i låglöneländer. Å andra sidan sparar man in kostnader för resan och sånt.

När bloggandet blir en geggig propp

Ibland är det tomt på bloggämnen i huvudet. Bloggandet är ju något som kommer av ett behov att skriva om något, och ibland finns det helt enkelt inget som engagerar på ett sätt som kräver att jag skriver.

Ibland finns det bloggämnen, men det blir ändå inget skrivet. För att jag saknar ork, eller tid, eller kraft att fokusera. Eller bara helt enkelt inte har lust eller kommer mig för. Och det är liksom lugnt. I alla fall så länge det bara är några enstaka bloggämnen som ligger på vänt. Då går det liksom att låta bloggtrådarna rinna av för stunden och veta att de finns där när tiden och orken och det andra infinner sig.

Men om det blir för många bloggämnen som ligger där på vänt så blir det liksom en stor propp, som ligger och är i vägen för allt annat. Små lösa trödar som ligger och blockerar tillvaron. Ett stort moln av röra i huvudet. Ett stort borde som ligger och stör tillvaron. Många kvällar när jag sitter och liksom försöker komma till skott fast inte riktigt orkar, så det blir aldrig av. (Jag borde sova då istället, ja.)

Inte blir det bättre av att geggan i huvudet just nu är stor i övrigt också. Av allmän trötthet, typ. Behöver semester. Och tid att kunna göra saker direkt när de dyker upp i hjärnan, istället för att samla på hög till senare.

Vilket väl för övrigt är just samma sak som semester?

Det blir för övrigt inte heller bättre av att kroppen går och väntar på mens som liksom aldrig kommer.

Semesternormen

Det närmar sig semestertid. Välbehövlig efterlängtad ledighet.

Det pratas ganska ofta om normer: alkoholnorm, heteronorm och så vidare. Jag upplever på något vis att det finns en påtaglig semesternorm.

När det är semester upplever jag att det finns någon sorts ”krav” på att man ska vilja resa iväg. Har man pengar ska man resa. Har man inte pengar så ska man i alla fall avundas dem som reser och beklaga sig över att man inte kan resa – det är liksom synd om en, men man är ändå en del av semesternormen.

Att inte vilja resa är däremot inte riktigt okej.

Stannar man hemma förväntas man ursäkta sig. Helt utan att jag tänker på det säger jag ofta, när jag beskriver semesterplaner av det slaget, ”bara”. Vi ska ”bara” vara hemma. Till och med om vi ska resa till Danmark, eller uppåt landet (vilket är längre iväg), eller besöka intressanta museer och vackra platser inom Skåne, så säger jag att vi ska ”bara”. För att liksom urskulda mig. För jag vet att det inte anses gott nog. Det finns ett utbrett krav eller i alla fallen förväntan på att man ska vilja mer – om man inte är en loser. Jag borde vilja resa till Thailand eller Egypten.

Man ska längta efter något annat. Vilja komma bort.

Märkligt nog verkar det dessutom vara så att ju bättre man bor desto större är kraven på att man ska resa någon annanstans på semestern. Fastän ett bra boende ofta, generellt, kostar mer än ett sämre boende och alltså borde lämna mindre utrymme för resor.

Vi bor underbart. Vi har ett trevligt hus, en stundtals underbar trädgård. Vi har havet en halvmil bort, och en fin badstrand ytterligare lite längre bort. Det finns massor med kul saker att hitta på i närområdet, både saker vi ännu inte hunnit med och saker som vi redan sett men gärna ser igen. Området vi bor i skulle säkert inte anses dåligt att turista i – om vi bara inte bodde här.

Det jag längtar efter är tid att ta det lugnt. Tid att hinna njuta av det vi har hemmavid. Hinna med att vara i trädgården. Sitta på en stol och njuta. Eller hinna med att påta i trädgårdslandet. Tid att hänge mig en hel dag åt projekt – oavsett om det är något jag ska sy eller bygga eller något barnen hittat på. Det är det jag behöver, det jag mår bra av, det jag längtar efter.

Kan vi inte bara ändra den här ”normen”? Det borde ju på många sätt vara eftersträvansvärt att försöka skapa sig en tillvaro man trivs med och kan njuta av även när man är ledig, istället för att dessutom känna krav på att man ska fly så fort man får chansen. Jag tror fler än jag skulle må bra av att bara få känna oss nöjda. Och dessutom skulle det förstås vara bättre för miljön.

Vi har ett golv! (Fixat-färdigt-glädje och utmattning)

Vid ungefär kvart i elva igårkväll skruvade vi dit sista golvbrädan. Vi har nu ett fint, stabilt massivt 30 mm tjockt furugolv. Barnen var med och vakna ända tills vi var klara; det var liksom lite finalkänsla över det hela, och det hade varit elakt att köra dem i säng innan slutsignalen. Stämningen var upprymd, och en fixat-färdigt-glädje spred sig, allra mest i fyraåringen (som dock sedan fick en känslomässig reaktion av motsatta slaget i form av sorg och förtvivlan över en skalbagge som inte fick bo kvar i vårt hus).

Vi hade ytterligare något missöde på vägen igår, med barn som trampade igenom asfaboarden, som fördröjde det hela. Golvsågningsmässigt hade vi ju dessutom (i vanlig ordning) en massa saker att anpassa för: elslangar, dörrfoder, hörn, högre betongkanter – och enstaka jävligt bråkiga brädnoter. Och så han jag tänka många god tankar om uppfinningar som skruvar, självborrande skruvar, och skruvdragare med i- och urskruvningsmöjligheter :-) (och tack för golvskruven!)

Isoleringen (två paket 95 mm stenull – 8 battar i varje) räckte alldeles precis lagom: det blev två små bitar på ungefär 8×8 cm kvar – bättre än så kan man knappast lyckas :-)

Nu återstår förstås en massa jobb med väggarna, och med lister och en massa sånt. Men det kan man lättare ta lite pö om pö. Att fattas golv är liksom ganska besvärande…

Det är för övrigt en ganska märkligt känsla, när man lagom hunnit vänja sig vid att det liksom är extra högt i tak (eftersom lägsta punkten förflyttats en bra bit ner), och sedan kommer golvet tillbaka, snarast någon cm högre upp än från början. Det känns märkligt lågt i tak plötsligt.

Idag skulle vi åkt till Korrö folkmusikfestival, hade vi tänkt. Men vi kom fram till att vi faktiskt inte orkar. Vi har mer behov av att vara hemma, ta det lugnt, åka till stranden och spela spel. Just nu passar jag fyraåringen som badar skumbad och sänker skepp samt plockar upp delarna.

Isolering och skörd

Jag plockar fram isoleringskniven. Det var länge sedan vi senast höll på med isolering – vi isolerade ju massor uppe på vinden, men det var fem år sedan det blev klart.

Jag har tappat rutinen, helt klart, men det funkar ändå rätt bra.

Lantbrukaren som har marken runtom kör skördetröska. Det är kornet som skördas.

Mannen sågar till första golvplankan. Barnen tvättar tält med svamp och såpvatten.

Åka långt iväg och förstöra miljön för en blå plaskbalja?

Jag brukar inte bry mig om att titta i turistbroschyrer som kommer från sådana där researrangörer… Jag har aldrig åkt på charter och jag lockas inte nämnvärt av att flyga långt iväg för sol och bad. Men häromdagen satt jag av en händelse och bläddrade i en av de där broschyrerna. Det är ju svårt att helt undvika dem, trots alla sorters nej tack till reklam, eftersom de ligger inbladade i dagstidningar, och jag hade väl tråkigt för stunden eller nåt.

Det var uppenbarligen resor till många olika platser. På varje sida fanns fyra rutor (alltså åtta per uppslag) med vardera ett resmål och en paketresa. Priser, ytterst kortfattad info, och en bild. De allra flesta bilderna föreställde… en blåbottnad pool utanför ett fult hotell.

Är det de bästa, snyggaste, vackraste, mest intressanta/spektakulära de har att visa upp på resmålen? Är detta vad de vill ange som skäl för att få folk att lägga en massa pengar på? Är dettta något folk är beredda att förstöra klimatet för att uppleva?

Jag fattar inte.

Ja, sol och värme kan visst vara trevligt. Men herregud, nåt vill man vill uppleva? Nåt vill man väl försöka få turisterna att tro att de ska uppleva?

Plötsligt kan jag på något vis förstå att Lalandia kan ses som ett intressant alternativ.