Tag Archives: Skånetrafiken

Ersättning när tågen inte går

För övrigt så är jag en bortskämd lyxlirare när det kommer till inställda tåg och ersättning.

För alltså, det är ju så att om Skånetrafikens tåg (eller bussar, eller hela min resa med dem, liksom) blir mer än tjugo minuter försenad jämfört med tidtabell, så kan man begära ersättning. Och jag gör inte det.

Jag har inte ens satt mig in i hur systemet funkar nuförtiden.

Jag vet hur det funkade förr. Med blanketter som skulle fyllas i. Kvitton som skulle skickas med. Och så fick man till slut, efter många om och men, ut en kupong som motsvarade femtio spänn. Men som INTE gick att använda som delbetalning om man köpte månadskort (vilket ju ändå var det man gjorde hela tiden).

Detta magra resultat om man alltså kom loss att lämna in blanketten. Men då gick man först och hade dåligt samvete för att man måste komma loss och göra det – i evigheter.

Den sortens dåliga samveten behöver man begränsa. De är så många ändå. Så det är en hel drös år sedan jag bestämde mig för att skita i det där. Att det inte var värt besväret.

Nuförtiden tror jag egentligen att processen för att begära ersättning är betydligt mer slimmad. Men jag begär fortfarande inte ut något.

Jag resonerar huvudsakligen så här: Jag betalar mina 1249 kronor i månaden för kollektivtrafiken. Då kan jag åka hur mycket jag vill i hela Skåne under en månads tid. Det gör jag förstås inte: jag åker bara till och från jobbet, och så någon gång något annat (fast knappt i nuläget). Men de där 1249 kronorna har jag räknat med. Det är en fast utgift jag har. Och Skånetrafiken har också ”räknat” med den.

Om tågen strular och jag blir fast och inte kommer hem i tid, utan tjugo minuter eller en timme senare eller två, så har jag ändå rest samma sträcka. Det jag blivit av med är tid. Och tiden får jag inte tillbaka oavsett eventuella ersättningar från Skånetrafiken. Möjligen blir jag av med ytterligare tid i hanteringen.

Om jag begär ut ersättning, så får Skånetrafiken mindre pengar kvar till den kollektivtrafik jag så väl behöver. Blir någonting alls bättre av det? Nä, självklart inte. Och oftast är det dessutom saker som ligger   utanför Skånetrafikens makt som orsakar strulet.

Att begära ut ersättning vid förseningar innebär alltså en sak till som jag ska fixa med, och mindre resurser till kollektivtrafiken.

Att inte begära ut ersättning innebär att jag behöver göra en sak mindre och att Skånetrafiken inte dubbelbestraffas. Typ.

Så jag låter bli. Det finns så mycket annat att göra, liksom.

Och jag antar att det gör mig till en privilegierad jävel, som har råd att tänka så.

Men ja, den dag jag hamnar i sitsen at jag faktiskt känner mig tvungen att ta taxi för att lösa situationen, då kommer nog jag också att begära ut ersättning.

Kan vi inte få en sammanfattning efter tågkaoset?

Det har varit en del dagar nu på sistone med rejält tågstrul i Skåne. Av de få dagar jag tagit mig till Malmö och jobbat har det varit en eftermiddag när allting lamslogs av obehöriga på spåren (förra veckan), och en hel dag (igår) när allting lamslogs av en nedriven kontaktledning mellan Malmö och Lund.

Under dagar som dessa är information en av de viktigaste sakerna. Vi tågresenärer kan stå ut med betydligt mer om vi får bra information: vad är det som händer, varför händer det, och när och hur kan vi förvänta oss att få fortsätta vår resa? Information löser självklart inte allt – barn som måste hämtas måste ju ändå hämtas – men vi blir mycket lugnare om vi vet vilka spelregler som gäller för stunden. Om vi kan slappna av och veta vad vi väntar på, istället för att vara konstant beredda att behöva ändra riktning och plan.

Generellt tycker jag att Skånetrafiken (och Trafikverket, gissar jag på, för en del av infon är väl deras) har blivit mycket bättre på information vid tågstrulssituationer på senare år. Och det är väl tur det, för det tycks mig som att det kärvar ihop mer och kraftfullare när det händer något… Fast de här senaste tillfällena känns det som att informationen har funkat sämre igen.

En sak jag funderat på är dock den här: Under tiden trafikproblemen pågår så finns i alla fall en ambition från Skånetrafiken att hålla oss resenärer informerade – med utrop, informationstavlor och info på webbplatsen och i appen. Ganska täta uppdateringar. Stundtals förvirrade och inte så genomtänkta, men i alla fall, en hyfsat hög ambition.

Men när problemen är lösta så plockas infon bort. Möjligen läggs det ut info av typen ”Trafiken ska nu rulla igen, men följdförseningar kan kvarstå resten av kvällen”. Och vi som resenärer står undrande kvar och vet egentligen fortfarande inte riktigt vad det var som hände.

Jag skulle önska följande: När problemen väl är över, så tar någon som har överblick över situationen och skriver ihop en text om vad det egentligen var som hände, vad det ledde till, vilka problem som uppstod under samordningen och hur det var man löste dessa saker med ersättningsbussar, ändrade körvägar för tåg och annat. Och så lägger man ut denna sammanfattade info på webbplatsen – och där hamnar den sedan i ett arkiv som man länkar till så att det är lätthittat.

På det sättet skulle man lite grann kunna minska känslan av att man under en dag deltar i en cirkus som man egentligen inte vet hur den var regisserad.

Som det är nu är vi resenärer för sammanfattning helt utlämnade till media. Och för att media ska ge sig på en sammanfattning så krävs det att det är de riktigt stora tågstrulen – och att det finns utrymme för journalisterna att ägna sig åt tågstrul just den dagen.

Kanske inte hela bilden?

Malmö Central i morse, nere i tunneln, vid kvart över nio-tiden. Två tjejer går förbi.

… Det blåser ju inte, och har nästan inte kommit någon mer snö. Men Skånetrafiken…”

Och jag är så nära att lägga mig i, men låter bli. Men tänker väldigt intensivt på hur jag själv, en och en halv timme tidigare, pulsade genom drivorna på infarten – drivor som inte fanns där igår – och sedan gick till bussen, i hård vind och yrsnö, tacksam över dubbla vantar och yllelångkalsonger, med en bitande känsla i kinderna, och sedan stod och tittade på den fykande snön på stora vägen.

Jag tror inte att de där tjejerna hade hela bilden riktigt klar för sig.

Kan inte barnen få åka med på våra periodkort? Duo/familj för oss med månadskort? Och varför går bussarna så dåligt på helgen?

Vi är ju inbitna tågpendlare: både jag och min man pendlar mer eller mindre varje dag med tåg (ja, det hände ju förstås ibland att vi jobbar hemifrån). Eftersom vi bor där vi bor så innebär det att vi köper månadskort som gäller i hela Skåne län. Vi kan alltså åka med all Skånetrafikens kollektivtrafik, när som helst, vart som helst.

Men i praktiken är det väldigt sällan vi använder oss av det på helgerna. Det finns flera anledningar till det. På det hela taget är det genast mycket trassligare när man ska ta med sig barnen. Svårare att passa tider. Fler saker som behöver tas med (som reservkläder till barn som ännu då och då råkar ut för ”olyckor” av olika slag). Svårare med tajta byten mellan buss och tåg – och mer besvärande att behöva slå ihjäl väntetid. Dessutom innebär helgresor oftare att man inte ska ta sig raka vägen från A till B utan att man ska flänga runt och uträtta ärenden eller göra saker på fler än ett ställe. Till skillnad från resor till och från jobbet då man ska rakaste vägen dit och rakaste vägen hem, och dessutom har valt restidpunkt efter när det passar bra. Är man och ska köpa skor till ett av barnen, för att sedan resa vidare till mormor och morfar, så blir ju skoköpet klart när det blir klart – inte när bussen går – och sedan har man kanske missat den vettiga anslutningen…

Om det nu är så att man vill at folk ska resa mer kollektivt så måste man ju se till att kollektivtrafiken åtminstone går lika bra på helgen som på vardagarna. För många av oss som har flextid så går det som sagt var att anpassa jobbresorna efter de tider tågen och bussarna går. Jobbpendlingen är en rutin. På helgen däremot, när vi alltså gör saker som kräver flexiblitet, så går bussarna betydligt mer sällan. Försök ta dig fram med barn när bussarna går fem gånger per dag och måste beställas – har du missat tåget för att någon behövde kissa, och därmed kommer försent till anslutande buss, så är det kanske tre timmar till nästa – eller så går det ingen mer buss det trafikdygnet. Lagom kul att bli strandad med barnen…

Och så blir det lite fånigt att vi, som alltså har månadsbiljetter, måste betala för vårt ena barn om vi väljer att ta tåg och buss. Inte så att det är mycket pengar – speciellt med tanke på att resor på helgen i någon mån blir ”gratis”. Mer att det liksom blir ett moment till att köpa biljett. Och så känns det lite märkligt: För dem som betalar för en enskild resa, så finns Duo/familj, vilket innebär att om två vuxna betalar så kan i praktiken tre barn följa med gratis – men för oss trogna pendlare kostar det att ta med barnen. (Med barn menar jag ju då dem som passerat den magiska 7-årsgränsen.) Visst skulle man kunna införa någon variant om att på varje 30-dagarskort så får ett barn 7-19 år förlja med gratis på helger, eller nåt sånt?

Se där, Skånetrafiken, två konkreta förbättringsförslag! :-)

Strandad på stationen idag igen

Samma tåg inställt idag igen. Idag var informationen om möjligt ännu knapphändigare. Eller ja, idag beklagade tant Järda inte ens olägenheten. Tåget inställt, ta nästa, punkt.

Ärligt talat, det här duger inte. Ställer man in tåg så talar man om varför. (Ryktet, genom viskleken via kompisars kompisar i sociala medier, antyder att det handlar om personalbrist. Är det så? Säg då det!)

Idag missade jag ett jobbmöte.

Skånetrafiken, jag behöver veta: har ni för avsikt att ha tåget som ska vara i Malmö 08.53 ska vara inställt varje morgon framöver? I så fall tycker jag ni talar om det. NU. Så att vi pendlare har möjlighet att planera vår tillvaro.

(Gårdagens inlägg.)

Tåget inställt – vi ber om ursäkt men talar inte om vad som hänt

I morse när vi kom till stationen för att ta tåget till jobbet möttes vi av utrop om att tåget var inställt. ”Vi hänvisar till nästa förbindelse och beklagar olägenheten” sa den automatiserade Tant Järda.

Jag har inga problem att förstå att tågen ibland blir inställda. Saker händer, så är det. Det är jobbigt att tågen blir inställda, speciellt om det händer ofta, men som sagt var, sånt händer.

Däremot har jag väldigt svårt för det här att man inte talar om varför. Någon anledning finns det ju. Har tåget gått sönder? Kom det ingen lokförare? Har man kommit ur fas på grund av tidigare förseningar och väljer att ställa in en tur för att komma i fas? (Just idag känns varken solkurvor, lövhalka eller frusna växlar som särskilt sannolika, men det är ju också möjliga förklaringar.)

Om jag är sen till ett möte, så skulle det ju inte falla mig in att ringa vid den tid jag skulle komma och meddela ”Jag kommer inte nu. Jag kommer senare. Hejdå!” – jag skulle förstås på något vis förklara varför.

För det kan väl inte vara så illa att Trafikverket (som väl är ansvariga för utrop och tavlor på stationerna) inte vet var tåget blivit av? ”Öh… vi hittar inget tåg på rälsen, så då får vi nog säga att det är inställt?” Nä, så illa tror jag förstås inte det är. Det skulle vara väldigt märkligt, inte minst med tanke på att det ju knappast är ovanligt med inställda tåg utan ytterligare information.

Hur svårt kan det vara att fatta? Vi passagerare vill ha information. Vi vill att ni berättar vad ni vet. Okej, ni behöver inte berätta att det är Leffe som fått kräksjuka och måste gå hem hastigt och lustigt, men ni kan faktiskt berätta att tåget är inställt på grund av förarbrist. Om nu det är fallet.

Och kom nu inte dragandes med att ni väntar på ny teknik som blivit försenad eller nåt sånt. Högtalare för utrop finns och används. Informationsskyltar att lägga in infon på finns och används. Det som saknas är att någon lägger ut information som uppenbarligen måste finnas.

Riskfyllda dagar för inbitna Skånetrafikenpendlare

Det är den 14 juni. Imorgon börjar Skånetrafikens sommarkort gälla. För 550 kronor kan man åka hur mycket man vill i hela länet under perioden 15 juni-15 augusti. Det är väldigt fördelaktigt jämfört med de ordinarie 1150 kr per månad.

Vi är många pendlare som har månadskort som slutat gälla men där glappet fram till sommarkortsgiltigheten är så kort att det inte lönar sig att köpa ett nytt månadskort emellan. Alltså betalar man med reskassa så länge, det vill säga betalar med pengar man satt in på Skånetrafikens kort och köper varje resa separat.

Månadskortet behöver man inte göra något med innan man kliver på tåget, det behöver man bara visa för tågvärden. Detsamma gäller för sommarkortet. Har man väl köpt sitt månadskort eller sommarkort så är det bara att kliva av och på bäst man vill. Men när man handlar biljett med reskassa måste man lösa biljett innan man kliver ombord. Annars åker man på böter (eller ja, det heter ju nåt annat) på 800 kr. Missar man ett tillfälle kostar det alltså mer än hela sommarkortet, eller nästan lika mycket som ett månadskort.

Det är saftiga pengar för att glömma att göra något man normalt sett inte behöver göra. Och det är som bekant svårt att lära gamla hundar sitta.

Hittills har jag alltid klarat det. Som genom ett hoppsan har jag alltid kommit ihåg att jag måste lösa biljett INNAN jag klivit på tåget, även om det ibland varit på håret. Men under sådana här övergångsperioder lever jag i någon sorts mild skräck för att glömma. För det gäller ju att komma ihåg varje gång. Varje gång man kommer rusandes för att hinna med tåget när man lämnat ungarna på morgonen, och varje gång man kommer traskandes från jobbet, trött i huvudet.

Nu är det som sagt var den 14 juni. Imorgon början sommarkortet gälla. Jag klarade det i år också! Men jag önskar att Skånetrafiken hade någon smidig lösning för oss pendlare – vad nu det skulle vara…

Svar från Skånetrafiken

Ansvarig person på Skånetrafiken har svarat på min utmaning:

Hej Sanne!

Din idé med en bokhylla är bra. Tyvärr kan inte Kundcenter ha en bokhylla eftersom de inte har så stora ytor i sina lokaler. Byta bränsle till fordonen och spara energi är mer i linje med verksamheten. Inför Earth Hour försöker Skånetrafiken informera om klimatanpassade transporter. Kanske kan bokhyllan stå på någon annan yta i närheten.

Vänliga hälsningar

Tråkigt… Jag förstår ju argumentet. Samtidigt så är det så lätt att alltid tycka att det borde vara någon annan istället. Frågan är bara vem denna någon annan ska vara. Skånetrafiken hade varit logiskt och smidigt, eftersom de finns på flera ställen i Skåne och kunde hitta ett gemensamt system. Och det behöver ju faktiskt inte vara någon stor hylla!

Jag antar att nästa att försöka med måste vara Jernhusen som äger en massa järnvägsstationer?

Skit också. Jag gillar ju min idé! (Och det gör tydligen WWF också – de har lagt den bland de tio finalisterna!)

Jag utmanar Skånetrafiken att skapa pendlarbibliotek

Jag har ju tidigare skrivit om min idé med pocketbibliotek. En hel del pendlare köper pocketböcker, läser dem – och sedan blir böckerna liggande hemma, samlar damm, och hamnar kanske i bästa fall hos en kompis eller på en loppis – i sämsta fall i soporna.

Det är ju förstås ett fasligt resursslöseri. Böckerna skulle hålla för många fler läsningar. Pendlare skulle kunna byta böcker med varandra istället för att springa och köpa nya böcker hela tiden.

Det som behövs är någonstans att byta böcker med varandra. Ett system. En bokhylla att lämna och hämta böcker i.

Därför utmanar jag Skånetrafiken att skapa pendlarbibliotek på sina resecentra. Utmaningen gör jag som en del i Earth hour 2012.

Jag utmanar Skånetrafiken att placera ut en liten bokhylla på varje resecentrum. I bokhyllan ska besökare fritt kunna lämna sina utlästa pockets – och hämta de böcker andra lämnat. Förutom bokhyllan behövs förstås en liten skylt eller lapp som förklarar hur det funkar. Länk till utmaningen hos WWF.

Om Skånetrafiken gör detta så lovar jag att skänka de pockets jag inte längre behöver/vill ha kvar.

Tåg och träning

Jag åker ju ganska mycket tåg. En genomsnittlig vecka, när jag inte jobbar hemma och när tågen går ungefär som de ska, tillbringar jag ungefär fem timmar på tåget.

Denna tid kan man förstås använda på olika sätt. Läsa, skriva, sova… Ganska ofta slösar jag bort tiden på att sitta och göra inget alls fastän jag vill, eftersom jag inte haft tid eller orka att tänka ut något läsbart att ha med mig (mer än en gratistidning från stationen) eller för att jag inte orkar gå och bära på en massa.

En sak jag skulle vilja använda tiden till är att träna. Jag har ganska nyligen hittat boken Smygträning för stillasittare – där finns många bra trningstips.

Men jag skulle egentligen vilja ta idén längre. I många år har jag drömt (drömma kan man väl få göra?) om en pågatågskupé med gym. Visst, alla saker skulle ju inte funka att ha ombord på ett tåg, av säkerhetsskäl och så. Men några motionscyklar? Och lite balansövningar? Eller varför inte någon sorts balansstolar att sitta på istället för de vanliga tråkiga sättena?

I den bästa av världar. Ja, jag inser att det är för dyrt :-( – i alla fall i det korta perspektivet. Och det är ju alltid det som räknas…

Nå, det blir väl som med mitt pocketbibliotek :-(