Tag Archives: tågpendling

Att rusta sig för kommande väder

SMHI har utfärdat klass 2-varning för kraftigt snöfall och klass 1-varning för blåsten; ikväll eller inatt kommer snöstormen.

Sydsvenskan kom i morse med fyra tips inför snöovädret – i korthet handlar det om att 1. ta på sig mössa halsduk och handskar, 2. planera för att det kan ta längre tid att resa, 3. undvik att ge dig ut på vägarna och om du gör det ha vinterdäck, 4. ifall du är ute med båt ska du inte lita på var det brukar finnas grund eftersom vattenståndet kan bli lågt, och dessutom blåser det ordentligt till havs. (Dessutom vill de att vi ska skotta framför brevlådan för att underlätta för tidningsbäraren – samt för säkerhets skull skaffa oss inloggning till webbtidningen.)

Jag vet inte jag, men är inte ovanstående tips så självklara saker att de inte borde behöva tipsas om? Att klä på sig ordentligt, ha vinterdäck om man ska köra i vinterväglag, och planera för att det kan ta längre tid att köra? Och vilken vettig båtägare ger sig alls ut vid sådana här väderförhållanden?

Vi förbereder oss på andra sätt. Ser till att fylla på pellets. Kollar att det finns ved. Köper hem nödvändigheter (det är ruskigt tråkigt att stå utan toapapper när det är omöjligt eller förenat med livsfara att ta sig till affären). Ser till att ställa snöskyfflar och snöslädar på lämpliga ställen. Ställer bilen längst ut på infarten för att inte behöva skotta mer än nödvändigt. Håller koll på väderprognoserna på fyra olika sajter ;-)

Jag förbereder mig på att jobba hemifrån. Åtminstone imorgon, kanske även på onsdag. Jag har möjlighet, och jag har chefens tillåtelse.

I att förbereda sig på att jobba hemifrån ingår dels att ta med sig de saker som behövs hem, dels att kolla upp så att det finns någon annan som kan lösa det som måste göras på plats – och annars hitta andra lösningar. Att ha beredskap för hur det kan bli.

Så jag mejlar en kollega för att undersöka om det finns någon annan som kan fixa en grej, ifall jag inte kan komma på onsdag.

Han svarar att han just lyssnat till en detaljerad väderprognos – snöandet kommer att avta under tisdagseftermiddagen, så det borde inte vara några problem för mig att ta mig till jobbet, tycker han. Skulle problem uppstå tar vi det sedan.

Jahaja.

Men alltså, jag har bott på Söderslätt nu i drygt tio år. Och jag har barn.

Att snöandet avtar är liksom bara en ganska liten del av det. Det finns så många andra aspekter:

  • Så länge det blåser kommer snön inte att ligga stilla. Den kommer att fyka över slätten och bilda höga drivor. Även om vi har bra snöröjning, så kan det mycket väl vara omöjligt att ta sig fram en halvtimme efter att snöplogen passerat.
  • För att alls komma iväg måste jag skotta så att bilen kan komma ut på vägen. (Nej, jag kan inte ställa bilen på vägen, då kommer inte snöplogen fram.)
  • Jag måste prioritera att kunna få iväg barnen till skola och dagis. Bara att ta sig in till byn kan vara förenat med fara.
  • Om jag sedan ska ta mig till jobbet måste jag först köra en mil till stationen, och sedan ta tåget (bara hälften av tågen kommer att gå imorgon, har Skånetrafiken redan deklarerat). Även om jag kommer fram, så ska jag räkna med att det förmodligen tar mycket längre tid än vanligt.
  • När jag väl tagit mig till jobbet så måste jag sedan åka hemåt tidigare än vanligt för att vara någorlunda säker på att lyckas ta mig hem innan dagis och fritids stänger.
  • Det är ganska dumt att ta risken att köra fast i snön. Speciellt eftersom jag kommer att vara ensam vuxen hemma. Det är dumt oavsett om barnen är med mig i bilen eller om de är kvar i barnomsorgen (dumt på olika vis).

Och ja, visst, om man har viktiga skäl att ta sig iväg så visst, då får man ju försöka lösa det, och hoppas på tur. Samt bygga upp nödlösningar för hur man i så fall gör om jag till exempel inte lyckas ta mig hem och alltså inte kan hämta barnen etc.

Men det verkar liksom lite dumt att ta den risken i onödan. Det känns liksom vettigare att planera för att eventuellt inte kunna komma till jobbet och att se till att förbereda för de små problem som det eventuellt skulle kunna innebära. Speciellt med tanke på att min närmsta chef dessutom sagt att det är lämpligt att vi som pendlar jobbar hemifrån för att inte riskera liv och hälsa.

För övrigt visar väderprognoserna att det ska fortsätta snöa även på onsdag. Det är inte bara tisdagens snö om kan fortsätta yra omkring, det kan fortsätta förvärras.

Eller så är det lugnt och jag kan ta mig till jobbet på onsdag. Det är förstås också fullt möjligt.

Men att rusta sig för vad som kan komma är att ha framförhållning. Och att utgå från att vi inte säkert vet. Förbereda sig på att det kan bli besvärligt.

Rättning i pendlarleden och vanligt hyfs, om jag får be!

Men ursäkta mig, kära medpassagerare! Att jag ställer mig lite åt sidan när dörrrarna öppnas på tåget är för att de som är på tåget men ska av ska kunna få kliva av utan att behöva tränga sig fram. INTE för att det ska bli en liten liten springa i folkmassan som du kan tränga dig igenom.

Egentligen skulle jag vilja ställa mig ännu lite längre åt sidan, för att underlätta för de som ska av. Det underlättar i så fall för alla – både de som ska av och de som ska på. Mindre trängsel ombord. Färre personer som behöver känna panik över att inte riskera hinna av. Lättare för de nya som kliver på att hitta sittplats.

Dessutom tycker jag det hör till allmän hyfs.

Men skulle jag ställa mig längre åt sidan så skulle ännu fler än du tränga sig förbi mig. Det skulle vara jag som skulle bli utan sittplats.

Så jag kör en kompromissvariant, där jag försöker hålla fri väg men ändå bevaka mina egna intressen och se till att det inte blir för gott om plats för andra att smita emellan.

Fast såna som du smiter ändå emellan. Ni kan dessutom konsten att göra det på ett sätt som gör att det är jag och andra som jag som liksom får rycka oss undan för att inte välta, och därmed är det jag som kommer att stå mitt i vägen hastigt och (inte så) lustigt. Det blir jag som inte verkar ha sunt förnuft och hyfs. För att du och såna som du inte vet hur man uppför sig.

Kaffe och inställda tåg

Det här skrev jag i morse:

Tåget är inställt. Igen.

Det är förstås ingen katastrof. Vi har faktiskt numera lyxen av att tågen går en gång i halvtimmen, och har man inget möte eller särskild tid att passa så är väl liksom problemet bara att lite av flexen äts upp och man får lite mindre gjort på jobbet. Och alla har förståelse för när man kommer försent på grund av sent tåg – alla vet hur det är…

Ja, jag har det väl förspänt som har ett jobb där det inte är värre än så när tåget är inställt.

Men visst, lite irriterande är det allt. Att stå och huttra på perrongen är trots allt inte det roligaste som finns. Trots att jag har både mössa och vantar och en vettig vinterjacka på mig. Det hade ju känts bättre att använda den halvtimmen på att slippa stressa hemma på morgonen – till och med kunna dra sig en stund till?

Så jag gör som jag ganska ofta gör när tåget är inställt, i alla fall under den kalla delen av året: jag släntrar iväg till konditoriet en bit bort. Det är enda möjligheten att komma in i värmen medan man väntar på tåget. Då är det väldigt tacksamt med ett kafé som öppnar redan innan sju på morgonen.

Köper en kopp kaffe. Tänker tankar om ekonomi (Slöseri! Och bortskämd är jag som har råd att köpa en kaffe baraföratt!) och sånt där. Men samtidigt så gynnar jag i alla fall en lokal näringsidkare, och då känns en kopp kaffe snarast väldigt snålt. Om man nu faktiskt ska konsumera så är det trots allt ganska vettigt att konsumera tjänsten att någon tillhandahåller tak, väggar och varmt kaffe när jag behöver det. Men nej, kaffet är förmodligen inte ekologiskt – jag har inte ens frågat. Ska komma ihåg att göra det nästa gång.

Sitter och lyssnar på det lokala morgonvimlet en stund. Det är en härlig blandning av lokalbefolkning. Folk som köper med fikabröd till jobbet, folk som sitter och äter frukost. Jag gillar det här stället – så fruktansvärt okomplicerat, bara rätt upp och ner trevligt.

Nå. Dags att traska bort till stationen igen och hoppas på att nästa tåg kommer.

Kan inte barnen få åka med på våra periodkort? Duo/familj för oss med månadskort? Och varför går bussarna så dåligt på helgen?

Vi är ju inbitna tågpendlare: både jag och min man pendlar mer eller mindre varje dag med tåg (ja, det hände ju förstås ibland att vi jobbar hemifrån). Eftersom vi bor där vi bor så innebär det att vi köper månadskort som gäller i hela Skåne län. Vi kan alltså åka med all Skånetrafikens kollektivtrafik, när som helst, vart som helst.

Men i praktiken är det väldigt sällan vi använder oss av det på helgerna. Det finns flera anledningar till det. På det hela taget är det genast mycket trassligare när man ska ta med sig barnen. Svårare att passa tider. Fler saker som behöver tas med (som reservkläder till barn som ännu då och då råkar ut för ”olyckor” av olika slag). Svårare med tajta byten mellan buss och tåg – och mer besvärande att behöva slå ihjäl väntetid. Dessutom innebär helgresor oftare att man inte ska ta sig raka vägen från A till B utan att man ska flänga runt och uträtta ärenden eller göra saker på fler än ett ställe. Till skillnad från resor till och från jobbet då man ska rakaste vägen dit och rakaste vägen hem, och dessutom har valt restidpunkt efter när det passar bra. Är man och ska köpa skor till ett av barnen, för att sedan resa vidare till mormor och morfar, så blir ju skoköpet klart när det blir klart – inte när bussen går – och sedan har man kanske missat den vettiga anslutningen…

Om det nu är så att man vill at folk ska resa mer kollektivt så måste man ju se till att kollektivtrafiken åtminstone går lika bra på helgen som på vardagarna. För många av oss som har flextid så går det som sagt var att anpassa jobbresorna efter de tider tågen och bussarna går. Jobbpendlingen är en rutin. På helgen däremot, när vi alltså gör saker som kräver flexiblitet, så går bussarna betydligt mer sällan. Försök ta dig fram med barn när bussarna går fem gånger per dag och måste beställas – har du missat tåget för att någon behövde kissa, och därmed kommer försent till anslutande buss, så är det kanske tre timmar till nästa – eller så går det ingen mer buss det trafikdygnet. Lagom kul att bli strandad med barnen…

Och så blir det lite fånigt att vi, som alltså har månadsbiljetter, måste betala för vårt ena barn om vi väljer att ta tåg och buss. Inte så att det är mycket pengar – speciellt med tanke på att resor på helgen i någon mån blir ”gratis”. Mer att det liksom blir ett moment till att köpa biljett. Och så känns det lite märkligt: För dem som betalar för en enskild resa, så finns Duo/familj, vilket innebär att om två vuxna betalar så kan i praktiken tre barn följa med gratis – men för oss trogna pendlare kostar det att ta med barnen. (Med barn menar jag ju då dem som passerat den magiska 7-årsgränsen.) Visst skulle man kunna införa någon variant om att på varje 30-dagarskort så får ett barn 7-19 år förlja med gratis på helger, eller nåt sånt?

Se där, Skånetrafiken, två konkreta förbättringsförslag! :-)

Strandad på stationen idag igen

Samma tåg inställt idag igen. Idag var informationen om möjligt ännu knapphändigare. Eller ja, idag beklagade tant Järda inte ens olägenheten. Tåget inställt, ta nästa, punkt.

Ärligt talat, det här duger inte. Ställer man in tåg så talar man om varför. (Ryktet, genom viskleken via kompisars kompisar i sociala medier, antyder att det handlar om personalbrist. Är det så? Säg då det!)

Idag missade jag ett jobbmöte.

Skånetrafiken, jag behöver veta: har ni för avsikt att ha tåget som ska vara i Malmö 08.53 ska vara inställt varje morgon framöver? I så fall tycker jag ni talar om det. NU. Så att vi pendlare har möjlighet att planera vår tillvaro.

(Gårdagens inlägg.)

Tåget inställt – vi ber om ursäkt men talar inte om vad som hänt

I morse när vi kom till stationen för att ta tåget till jobbet möttes vi av utrop om att tåget var inställt. ”Vi hänvisar till nästa förbindelse och beklagar olägenheten” sa den automatiserade Tant Järda.

Jag har inga problem att förstå att tågen ibland blir inställda. Saker händer, så är det. Det är jobbigt att tågen blir inställda, speciellt om det händer ofta, men som sagt var, sånt händer.

Däremot har jag väldigt svårt för det här att man inte talar om varför. Någon anledning finns det ju. Har tåget gått sönder? Kom det ingen lokförare? Har man kommit ur fas på grund av tidigare förseningar och väljer att ställa in en tur för att komma i fas? (Just idag känns varken solkurvor, lövhalka eller frusna växlar som särskilt sannolika, men det är ju också möjliga förklaringar.)

Om jag är sen till ett möte, så skulle det ju inte falla mig in att ringa vid den tid jag skulle komma och meddela ”Jag kommer inte nu. Jag kommer senare. Hejdå!” – jag skulle förstås på något vis förklara varför.

För det kan väl inte vara så illa att Trafikverket (som väl är ansvariga för utrop och tavlor på stationerna) inte vet var tåget blivit av? ”Öh… vi hittar inget tåg på rälsen, så då får vi nog säga att det är inställt?” Nä, så illa tror jag förstås inte det är. Det skulle vara väldigt märkligt, inte minst med tanke på att det ju knappast är ovanligt med inställda tåg utan ytterligare information.

Hur svårt kan det vara att fatta? Vi passagerare vill ha information. Vi vill att ni berättar vad ni vet. Okej, ni behöver inte berätta att det är Leffe som fått kräksjuka och måste gå hem hastigt och lustigt, men ni kan faktiskt berätta att tåget är inställt på grund av förarbrist. Om nu det är fallet.

Och kom nu inte dragandes med att ni väntar på ny teknik som blivit försenad eller nåt sånt. Högtalare för utrop finns och används. Informationsskyltar att lägga in infon på finns och används. Det som saknas är att någon lägger ut information som uppenbarligen måste finnas.

Seriöst och försiktigt hoppfullt svar från Jernhusen

Jag mejlade Jernhusen angående det här med pendlarbibliotek. Ja, okej, jag mejlade flera olika personer på Jernhusen, med ansvar för olika saker.

Flera av dem har svarat att det låter intressant och att de ska ta frågan vidare. Idag fick jag följande svar:

Tack för bra uppslag.

Vi ser över din idé och kommer under hösten utvärdera om vi har möjlighet att förverkliga den.

Det tycker jag känns lovande. Jag vet att det inte är någon garanti för att det blir av, men de tittar i alla fall på det seriöst.

*glad*

Svar från Skånetrafiken

Ansvarig person på Skånetrafiken har svarat på min utmaning:

Hej Sanne!

Din idé med en bokhylla är bra. Tyvärr kan inte Kundcenter ha en bokhylla eftersom de inte har så stora ytor i sina lokaler. Byta bränsle till fordonen och spara energi är mer i linje med verksamheten. Inför Earth Hour försöker Skånetrafiken informera om klimatanpassade transporter. Kanske kan bokhyllan stå på någon annan yta i närheten.

Vänliga hälsningar

Tråkigt… Jag förstår ju argumentet. Samtidigt så är det så lätt att alltid tycka att det borde vara någon annan istället. Frågan är bara vem denna någon annan ska vara. Skånetrafiken hade varit logiskt och smidigt, eftersom de finns på flera ställen i Skåne och kunde hitta ett gemensamt system. Och det behöver ju faktiskt inte vara någon stor hylla!

Jag antar att nästa att försöka med måste vara Jernhusen som äger en massa järnvägsstationer?

Skit också. Jag gillar ju min idé! (Och det gör tydligen WWF också – de har lagt den bland de tio finalisterna!)

Jag utmanar Skånetrafiken att skapa pendlarbibliotek

Jag har ju tidigare skrivit om min idé med pocketbibliotek. En hel del pendlare köper pocketböcker, läser dem – och sedan blir böckerna liggande hemma, samlar damm, och hamnar kanske i bästa fall hos en kompis eller på en loppis – i sämsta fall i soporna.

Det är ju förstås ett fasligt resursslöseri. Böckerna skulle hålla för många fler läsningar. Pendlare skulle kunna byta böcker med varandra istället för att springa och köpa nya böcker hela tiden.

Det som behövs är någonstans att byta böcker med varandra. Ett system. En bokhylla att lämna och hämta böcker i.

Därför utmanar jag Skånetrafiken att skapa pendlarbibliotek på sina resecentra. Utmaningen gör jag som en del i Earth hour 2012.

Jag utmanar Skånetrafiken att placera ut en liten bokhylla på varje resecentrum. I bokhyllan ska besökare fritt kunna lämna sina utlästa pockets – och hämta de böcker andra lämnat. Förutom bokhyllan behövs förstås en liten skylt eller lapp som förklarar hur det funkar. Länk till utmaningen hos WWF.

Om Skånetrafiken gör detta så lovar jag att skänka de pockets jag inte längre behöver/vill ha kvar.

Tåg och träning

Jag åker ju ganska mycket tåg. En genomsnittlig vecka, när jag inte jobbar hemma och när tågen går ungefär som de ska, tillbringar jag ungefär fem timmar på tåget.

Denna tid kan man förstås använda på olika sätt. Läsa, skriva, sova… Ganska ofta slösar jag bort tiden på att sitta och göra inget alls fastän jag vill, eftersom jag inte haft tid eller orka att tänka ut något läsbart att ha med mig (mer än en gratistidning från stationen) eller för att jag inte orkar gå och bära på en massa.

En sak jag skulle vilja använda tiden till är att träna. Jag har ganska nyligen hittat boken Smygträning för stillasittare – där finns många bra trningstips.

Men jag skulle egentligen vilja ta idén längre. I många år har jag drömt (drömma kan man väl få göra?) om en pågatågskupé med gym. Visst, alla saker skulle ju inte funka att ha ombord på ett tåg, av säkerhetsskäl och så. Men några motionscyklar? Och lite balansövningar? Eller varför inte någon sorts balansstolar att sitta på istället för de vanliga tråkiga sättena?

I den bästa av världar. Ja, jag inser att det är för dyrt :-( – i alla fall i det korta perspektivet. Och det är ju alltid det som räknas…

Nå, det blir väl som med mitt pocketbibliotek :-(