Tag Archives: tidningar

Fortsättning på Bamse och plastleksakerna

I början av sommaren gnällde jag på att Bamse skickade med plastskräp i form av en badboll.

I mitten av juli fick jag svar från Bamses redaktion:

Hej Sanne,

Tack för ditt mejl och dina åsikter. Det är förstås jätteviktigt för oss på redaktionen att få veta vad ni som köper och läser tidningen tycker.

Säkerhet är oerhört viktigt för Egmont och samtliga leksaker testas enligt europeiska leksaksdirektivet via ett externt testinstitut som heter SGS. Detta gäller även för den badboll som du skriver om. Efter att det kommit till vår kännedom att det förekommit lukt, så har vi återigen testat badbollar ur leveransen. I dagarna har vi fått svar på dessa tester och badbollen klarade både VOC-testet och SVHC-screeningen.

Du hittar vår code of conduct som även gäller för våra leverantörer på: http://www.egmont.com/About-Egmont-/Social-Responsibility/. Som en del av Egmonts code of conduct granskas alla fabriker kontinuerligt. Fabriken som producerade badbollen granskades senast i januari 2012.

Svar från mig:

Hej igen!

VOC vet jag vad det är, men vad är SVHC?

Även om plasten innehåller några speciellt hälsofarliga ämnen, så är det ändå plast. Varför skickar ni med onödiga plastprylar med tidningen? Det är en tidning han prenumererar på – inte leksaker!

Om ni inte tror att tidningen är bra nog så att ni måste sälja den med hjälp av prylar, så kanske ni bör se över tidningens innehåll istället…

Nå, jag har förklarat vad jag tycker ganska utförligt redan förra varvet, och du har bara kommenterat vissa detaljer, så jag gissar på att det inte är så meningsfullt att jag förklarar allt en gång till.

/Sanne

Och från Bamse igen:

Hej igen Sanne,

SVHC är en förkortning för “œsubstances of very high concern”. Dessa substanser finns på en lista som ECHA (European Chemical Agency) har tagit fram och faller in under REACH-förordningen. Vid en screening av SVHC tar man alltså reda på om några nivåer av dessa substanser har överskridits i produkten.

Självklart är berättelserna i tidningen det allra viktigaste. Vi skickar med presenter ett par gånger om året eftersom det är uppskattat bland våra läsare. De presenter som återstår i år är adventskalender med nr 16 och väggkalender för 2013 med nr 17/18.

Om man vill kan man dock välja en prenumeration utan presenter. Vill du att jag ska ändra till sons prenumeration till en sådan?

Ja, det tål ju att tänkas på. Adventskalender och almanacka är ju trots allt hyfsat vettiga saker – jämfört med plastbadbollar. Men ändå…

ETC skriver också om Bamses plastskräp, om hur dåligt detta stämmer med den Bamse vi växte upp med – och om att Bamse tydligen kompenserar stinkbadbollen med mer skräp(!).

Plastleksaker som följer med barntidningar: brev till Bamse

Hej Bamseredaktionen!

Idag kom min åttaårings Bamsetidning. Hen blev förstås glad – det var en bra början på sommarlovet.

Jag var mer tveksam. Tidningen var inpackad i plast. Och medpackad låg en badboll.

Ytterligare en onödig plastpryl. Ytterligare en “gratisbadboll”. Sådana har vi fått en drös de senaste åren. Inte för att vi nånsin använder dem på stranden. De är opraktiska att ta med, och skulle de försvinna iväg ut till havs (vilket ju är lätt hänt) så blir de en del av det stora problemet med plastskräp i havet. Det hoppas jag ni känner till? Så istället blir de liggandes hemma och blir en del av problemet med alldeles för mycket dåliga billiga skräpleksaker som egentligen inte duger att leka med, men som man ändå inte får slänga för barnen.

Plast görs ju för övrigt av olja, som är en begränsad resurs. (För jag tror inte att badbollen är gjord av bioplast, alltså att växter eller liknande?) Plasten, eller ja oljan då, bör vi alltså använda till vettiga saker. Saker som behövs. Saker som håller. Inte till dåligt skräp.

Och vad innehåller plasten i övrigt? Vi har inte öppnat själva badbollsförpackningen, så jag vet ju inte än, men det brukar lukta ganska skarpt om sådana. Och jag har ju inte gjort någon kemisk analys av innehållet i badbollen, men plast av det slaget brukar kunna innehålla en hel massa otrevliga kemikalier. Hur är det, har ni kollat av så att bollen inte innehåller bisfenol, ftalater och andra ämnen som enligt forskningsrönen har riktigt otrevliga effekter? Hade det varit Bamse så som jag uppfattade er/dem på den tiden jag själv var barn så hade jag tagit för givet att prylarna var giftfria, men idag har jag inte alls lika stort förtroende för er.

Och vem har tillverkat denna billiga leksak? För jag gissar på att den är billig. Och det brukar betyda att den tillverkats långt bort, av någon med arbetsvillkor som aldrig skulle accepteras i Sverige. Förmodligen dålig lön, långa dagar, och betydligt mer av plastens gifthalter. Förmodligen mer utsläpp i naturen av de giftiga ämnena också. Och sedan har den transporterats hit.

Så, för att sammanfatta: Ni skickar med en skitpryl, som någon stackare tillverkat för dålig lön, som skitar ner i miljön, riskerar att skada hälsan hos mina barn och skadar natur och miljö på flera sätt samt slösar med planetens begränsade resurser.

VARFÖR?

Jag försöker lära min barn att vi inte behöver en oändlig massa prylar. Att man bara ska skaffa saker som man behöver och som håller och så vidare. Motarbeta konsumtionshysteri. Och så gör ni sånt här.

Morotsfröpåse var i alla fall vettigt. Inte för att det egentligen behöver skickas med någonting alls, men en fröpåse har många positiva poänger och ytterst få negativa konsekvenser; det positiva överväger i alla fall med råge det negativa. Men som sagt var, egentligen behövs inget alls! En tidning är just en tidning och ska inte säljas genom att skicka med andra saker. Leksaker – av vettigt slag – kan vi skaffa åt barnen själva, eller för den delen låta bli.

För alla andra som också tycker det här är skit: skriv på uppropet “Stoppa försäljningen av barntidningar med lockbeten”!

DN presenterade de resultat som fanns i webbnyheten – rapporten fanns ännu inte att tillgå

Igår kunde man läsa i DN om att 6 av 10 kommunpolitiker och liknande är klimatskeptiker och 1 av 10 klimatförnekare:

Kommunpolitikerna tvivlar på klimathotet

Publicerad 2012-05-07 06:46

Sex av tio svenska kommun- politiker och chefer är klimatskeptiker. En av tio förnekar dessutom den globala uppvärmningen helt. “Det är klart att det inte är bra. De här personerna känner ju att de inte behöver ta ansvar för miljöarbetet i sin kommun”, säger Annika Carlsson-Kanyama, FOI.

Global uppvärmning är ett säkerhetsproblem för Sverige, det måste alla ta på allvar, anser hon. Det handlar till exempel om att planera för översvämningar.

Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har gjort en stor undersökning om hur kommunala beslutsfattare ser på klimatförändringen.

Resultatet blev en kraftig överraskning för rapportförfattarna: totalt 70 procent av de svarande tvivlar starkt på klimatförändringen – drygt 9 procent är klimatförnekare och hela 61 procent är tveksamma till om människan orsakat jordens uppvärmning.

Och det trots att “observationer entydigt pekar på att klimatet förändras, och att de ledande klimatforskarna är helt överens om att den förändring som skett är i huvudsak orsakad av människan”, skriver FOI i rapporten.

I klartext: Sammantaget sju av tio kommunala beslutsfattare tror inte på vetenskap i det här fallet.

Annika Carlsson-Kanyama är forskningschef för klimat- och energifrågor på FOI och står bakom rapporten.

-“‰Jag kan bli arg på att det finns grupper som sprider uppfattningen att forskning om klimatet inte går att lita på, säger hon.

Klimatförnekare är ofta “en man i en liten kommun med konservativ hållning” medan “den klimatövertygade” är “kvinna i en större kommun och är miljöpartist”, enligt rapporten.

Kommunala chefer och politiker ser dessutom mindre allvarligt än allmänheten på utmaningarna för Sverige och ännu mindre allvarligt på utmaningarna för kommunen. Det mönstret är detsamma för både klimatförnekare och klimatövertygade.

Den som är skeptisk är förstås mindre benägen att göra något för att minska utsläppen av koldioxid i sin kommun, enligt FOI. “Förnekarna är de som gjort minst”, skriver myndigheten. Ändå är klimatanpassning på kommunal nivå oerhört viktig för samhället, enligt FOI.

Lägger man ihop uteblivna åtgärder från klimatförnekare i hela landet blir förstås effekten tydlig, anser Annika Carlsson-Kanyama.

-“‰Att chefer och politiker inte ser sitt ansvar för Sverige, det har jag faktiskt svårt att förstå, säger hon.

Enkäten gick till politiker och chefer i 63 svenska kommuner. 2″‰389 personer svarade.

Idag får DN kritik från skilda håll kritik för att detta inte stämmer med rapportens innehåll. Supermiljöbloggen skriver:

Siffrorna kommer ifrån en ny rapport ifrån Försvarets Forskningsinstitut FOI, som gav tre påståenden till kommunpolitikerna:

1. Det finns inget tvivel om att klimatet förändras

2. Jag tror att det sker en klimatförändring

3. Människan påverkar klimatet i betydande omfattning

De ombads svara på en skala från 1 till 5 där 1 var “instämmer inte alls” och 5 var “instämmer helt”. Bara de som svarade 5 på samtliga tre frågor räknades som övertygade. De som hade ett medel under tre räknades som förnekare och de som låg mellan tre och fem räknades som osäkra. Du kunde alltså markera två femmor och en fyra och ändå räknas som osäker och enligt DN vara en av de 70 % som “tvivlar starkt på klimatförändringen”.

Nu är det visserligen så att de tre frågorna enkäten ställde råder det väldigt lite tvivel om. Men om vi tänker oss att många politiker inte är så insatta och därför satte en fyra för att hålla öppet för att hen inte vet allt så framträder en annan bild. Närmare 80 % hade svarsalternativ 4 eller 5 på alla frågor, alltså instämmer helt, eller till stor del på påståendet.

Rapporten ger ännu fler exempel på att politikerna faktiskt bryr sig. Politikerna och tjänstemännen pekar ut klimatförändringarna som det näst allvarligaste hotet i världen just nu, efter brist på mat och dricksvatten. Runt 40 % tycker att det är för lite fokus på klimatfrågor i sin kommun, nästan ingen tycker det är för stort.

Den bild som framställts i media är alltså klart vinklad, och dessutom cirkulerar det direkt felaktiga uppgifter, som när DN skriver att 60 % av kommunpolitikerna är klimatskeptiker. I rapporten används inte termen klimatskeptiker, de pratar om förnekare och osäkra. Förnekarna utgör cirka 10 % av gruppen.

I rapportens sammanfattning står det att 70 % inte är helt övertygade om att klimatet förändras (alltså har kryssat i 1 – 4) på någon av de tre frågorna. Den här uppgiften i rapporten väljer DN att omtolka från “är inte helt övertygade om att klimatet förändras” till “tvivlar starkt på att klimatet förändras”. Ganska stark glidning där kan man lugnt säga.

Men det som är viktigt att notera är att det inte är DN som hittat på siffrorna och tolkningen. Informationen är hämtat från FOI:s webbnyhetstext:

Kommuner ser olika på klimatförändringarna

[2012-05-07]

FOI-programmet Climatools kommer nu med en ny rapport om synen på klimatförändringarna. Rapporten bygger på en enkätundersökning till kommunpolitiker och chefer i svenska kommuner.

Synen på förändringarna i klimatet, klimatanpassning och behovet av klimatinformation skiljer sig åt. I enkätundersökningen har chefer och kommunala politiker delats in i tre grupper; klimatövertygade (30 procent), osäkra (61 procent) och de som inte tror på klimatförändringar (9 procent) utifrån hur de ser på klimatförändringen och människans roll i den.

Det finns ett tydligt samband mellan synen på klimatförändringarna och de åtgärder kommunerna vidtar för anpassning till ett förändrat klimat. Kommunala chefer och politiker tar generellt sett klimatförändringarna i världen som helhet på ett större allvar än klimatförändringarna i Sverige.

Rapporten snart klar

Rapporten “Kommunpolitikers och kommunchefers syn på klimatförändring och anpassningsbehov” huvudförfattare Annika Carlsson Kanyama, publiceras i tryckt format senare i denna vecka.

Senare under dagen igår lades rapporten ut.  Och när man läser rapporten får man alltså den info som supermiljöbloggen nu presenterar. Men grejen är att denna info fanns inte att tillgå när DN skrev sin artikel.

Visst, DN kunde gjort bättre research. Men de verkar ju ha talat med Annika Carlsson-Kanyama?

Det som är tveksamt i den här historien är faktiskt FOI:s tolkning av enkätundersökningen så som resultatet beskrevs i webbnyheten. Tycker jag.

(Och det här med dåliga enkäter och övertolkningar av resultaten har jag ändå tänkt skriva om. Det börjar kanske bli dags att skriva det inlägget.)

Men Sydsvenskan, hur tänkte ni nu? (Om reklam på fel ställen)

I dagens Sydsvenskan ligger det reklam tryckt “på” tv-tablåerna.

Inte mellan de olika tv-programmen.

Inte som lösa klisterlappar ovanpå.

Det ligger två stycken reklamrutor (om samma sak) som täcker över delar av texten i tv-tablån. det går inte att se vad som står under. Det går inte att få veta vad Oväntat besök del 2 av 5 handlar om eller vilket program som börjar direkt efter eller hur dags. Och så vidare.

Ursäkta Sydsvenskan, men hur sjutton tänkte ni? Och är det här något ni tänkt fortsätta med?

Pinsamt DN – inse att familjeliv.se inte är en bra källa!

DN skriver idag nästan varannan mamma vill bli hemmafru.

Källa? En undersökning på familjeliv.se (där dessutom bara 9500 av nästan 70 000 tillfrågade svarat).

Ursäkta? Ska detta säknas som seriös nyhetsjournalistik?

Alla vi som varit inne på familjeliv vet att familjeliv INTE är representativt för verkligheten. Att diskutera på dylika forum har absolut sina poänger. Men att dra statistiska slutsatser av undersökningar där är bara pinsamt. Ännu pinsammare är att överhuvudtaget ta upp nyheten i en seriös tidning.

Och ja, delar av skulden ska självklart gå till TT, som skickat ut nyheten. Men en tidning som DN borde verkligen inte ta in en nyhet av det slaget. Ingen seriös tidning borde det. Jag tycker det är fånigt nog när Lokaltidningen hämtar material från familjeliv – men å andra sidan väntar jag mig inte alls lika mycket av den tidningen.

Skärpning!

EDIT 2011-10-25 kl 12.50: Enligt uppgift har TT dragit tillbaka nyheten. Och den verkar vara borta även från DN. (Attsingens att jag inte skärmdumpade!)

EDIT 2011-10-25 kl 13.42: Nyheten ligger fortfarande kvar på SVD och Rapport. Lika pinsamt det.

En gång i tiden gav Egmont Kärnan positiva vibbar

Egmont Kärnan rasade ganska rejält i mina ögon för ett par veckor sedan.

Och efter att ha läst om Migrationsverkets Bamsetidning – med en mycket förenklad och förskönad bild av asylprocessen – så känner jag mig allt mer tveksam till fortsatta Bamseprenumerationer.

Ja, det är bra att informera asylsökande barn om hur processen går till. Serieform kanske är en bra lösning. Men då ska det självklart (ändå) vara sakligt. Inte romantiserande. Och man behöver inte blanda in barnens hjältar.

Ära den som äras bör

Man ska inte bara gnälla på dem som gör dåligt, man ska också lyfta fram det som är bra.

Så: heja Panduro! (I samarbete med Bonnier/Homeenter.)

Häromdagen hittade jag en lapp hos dem om att den som är över 6 år kan gå med i deras “Skaparklubben junior”, en sorts prenumeration på pysselsaker.

Blandade färger. Inget överdrivet gulligull. Inte ett enda ord om vilket kön de skapande juniorerna förväntas ha. De använder faktiskt inte det mer känslomässigt färgade ordet “pyssel” utan skriver om “skapa” och “kreativitet”.

Härligt! För självklart kan alla barn vilja skapa.

Om jag inte vore en sån jävla snåljåp till mamma, som både vill spara på pengar och jordens resurser, så skulle jag teckna en prenumeration bums till mina kids.

_______________________

För den som vill ha alternativ på barntidningsfronten, så vill jag tipsa om tidningen Tivoli med vänner. Vi har dock nyss tecknat prenumeration och inte hunnit få första numret, så än kan jag inte recensera.

Hur tänkte ni nu, Egmont?

Egmont lanserar två nya tidningar:

Emma, för pyssliga tjejer 6-9 år

Goal Junior, för fotbollstokiga killar 6-10 år

Har Egmont missat hela diskussionen om könsstereotypt?

Vad ska mina pyssliga, kluriga, musikintresserade grabbar läsa?

Tja, knappast den överdrivet insmickrande bubbelgummiga Emma. Jag kan å andra sidan inte begripa att det tilltalet och utseendet kan tilltala någon, och i alla fall hade jag som förälder tyckt lika illa om den även som flickförälder – om jag hade haft några flickor. (Detta trots att vissa delar av innehållet i grunden verkar vettigt och intressant.)

Fotbollstidningen, då? Ja, visst händer det att mina pojkar spelar fotboll. Nu sist tillsammans med halva släkten, inklusive farmor, på gräsmattan under påsken. Men det upplägg som Egmonts nya tidning har tror jag knappast intresserar dem. Visst finns det säkert ungar som har fotbollspelare som sina stora idoler. Både tjejer och killar. Och den tidningen känns ju i alla fall mindre kräkframkallande i layouten.

Men ändå.

Antingen en tidning med ett delvis intressant innehåll men ett fruktansvärt upplägg och utseende, eller en neutralare tidning med ointressant innehåll?

Jag skulle inte ha velat ha någon av dem om jag var barn – eller när jag var barn. (Ja, tänk, det har jag varit!)

Nä. Självklart kommer vi inte att köpa någon av tidningarna.

Men om det är den här inriktningen Egmont tänker sig, så kanske vi borde fundera på att säga upp Bamse-prenumerationerna också.

Fast då skulle barnen bli ledsna.

___________________________________

Jag antar att Egmonts reaktion på alla skriverier och reaktioner som kommer att följa på detta blir något i stil med att “våra marknadsundersökningar visar…” och “det finns ett tydligt kundunderlag…” eller nåt sånt?

Annars kan de ju lära sig av Maxi som (re)ageradesynpunkter från en ung kund.

EDIT: Ketchupmamman skriver också om Egmonts nya tidningar.