Tag Archives: tillväxt

”Att svära i kyrkan” – någon sorts recension av en mycket viktig bok

Jag har nu läst klart ”Att svära i kyrkan – tjugofyra röster om evig tillväxt på en ändlig planet”.

Jag tycker du också ska läsa den.

Nu borde jag komma med en ordentlig recension. Men det är svårt. Det är så många blandade intryck av olika slag. Jag kan inte sammanfatta det på något sätt som gör boken rättvisa.

Jag skulle kunna plocka ut intressanta citat. Citat med viktiga sanningar, reflektioner, slutsatser. Men de skulle bli så oändligt många. Och jag skulle inte kunna välja. Så jag väljer ändå att låta bli.

Det jag gör är att särskilt peka ut några av texterna – eller författarna – i antologin. För även om boken i sin helhet är läsvärd, så är det vissa delar som gör mer intryck på mig. För de tillför nya perspektiv och tankar. Kanske gäller detta urval främst för mig, som sedan länge känner till de mer ”naturvetenskapliga” aspekterna av problemen kring klimat, samhällsomställning och resiliens? Jag vet inte. Det kan lika gärna vara så att de här texterna är de som verkligen behövs just för att nå alla de – alla er – som inte är naturvetare eller miljömuppar eller liknande. Ni som har andra perspektiv på livet än jag.

Oavsett vilket: mina personliga favoriter i boken är texterna av Anna Borgeryd, Stina Oscarsson, Fredrik Lindström, Billy Larsson och Bengt Brülde.

Nu är mitt största problem (gällande boken, då) att jag måste lämna boken vidare till mina kollegor. För egentligen vill jag ha den kvar, som allmän inspirationskälla, till att hämta bra citat och så där.

Fast jag vet ju att det så sällan blir :-)

Men du: läs boken! Jag vill egentligen inte uppmuntra till konsumtion. Men du får prioritera bort nåt annat, så att du har råd med den här bokens miljöpåverkan i form av 0,25 kg trä, 4 liter vatten, 0,7 kWh energi och utsläpp av 164 gram koldioxid (motsvarande ungefär en och en halv kilometer i bränslesnål bil). Och när du läst boken så får du göra som jag och lämna den vidare till andra som behöver läsa den.

För det behöver vi alla.

Varför ska vi hela tiden producera bättre än ifjol? Räcker det inte att producera tillräckligt?

Okej, jag är inte ekonom och har inte läst en massa ekonomi. Jag uttalar mig som lekman när det kommer till ekonomi.

Men jag fattar inte. Eller, om jag fattat rätt så har vi ett system som bygger på att vi hela tiden förväntas producera MER än förra året? Det är det som är tillväxt. Om vi producerar mer än förra året, d.v.s. har tillvxt, så är det bra. Om vi INTE producerar mer än förra året så anses det dåligt?

Alltså: För att det ska anses dåligt så krävs inte att vi producerar mindre än ifjol. Inte att vi producerar mindre än som behövs. Utan bara att vi inte producerar mer än ifjol.

Har jag fattat rätt?

Varför i hela fridens namn är det relevant att jämföra med vad vi producerade ifjol? Det relevanta att jämföra med måste väl vara behovet? Har vi producerat mer eller mindre än vad som BEHÖVS? Och om vi producerade mer än vad som behövdes ifjol, så borde vi rimligen producera betydligt mindre i år. Kanske inget alls, till och med.

Men visst, vi kan ju behöva producera mer i år än ifjol om vi producerade för lite ifjol. Om vi liksom ligger back. Om barnen inte har tillräckligt med kläder för att hålla sig varma, om taket borde lagats men vi inte hann för att vi var sjuka för ofta, typ. I sådana fall är det ju relevant att vga in fjolårets produktion. Fast inte som ett jämförelsematerial, utan bara som ett konstaterande: det finns extra mycket som behöver göras i år, för att vi inte gjorde så mycket ifjol.

Men det relevanta ordet är TILLRÄCKLIGT. Tillräckligt för det här året, för här och nu.

Som sagt var, det är i alla fall vad jag tycker. Jag som inte är ekonom. Och förmodligen skrattar majoriteten av alla ekonomer åt mig och tycker att ”ja ja, lilla gumman, du har ju inte FATTAT! Det där kanske stämmer i den lilla skalan, men du vet, för den stora världsekonomin, så…”

Fast jag tycker att det borde vara samma. Det är samma jord och samma sorts naturresurser och samma naturlagar. Och när jag har producerat det jag behöver för min överlevnad, så bör jag ju rimligen inte kräva mer av jorden, om jag vill att den ska orka ge mig vad jag behöver nästa år också? Eller, åtminstone bör jag inte hetsa på i ett ekorrhjul och kräva mer för varje år. För det GÅR ju faktiskt inte. Ju.

Boktips: Tillväxt till döds.

Läs även Jodå, man kan få för många skor.

Sluta nu!

Av en händelse läste jag om mitt gamla inlägg Kom med mig nerför trappan! – Om Durban, klimatet, världens ledare och vikten av alla små och stora steg. (Det är fortfarande i högsta grad relevant, och dessutom blir det här inlägget mycket begripligare om du läst det gamla först.)

Det hemska är att vi fortsätter att bygga. Vi har inte börjat gå nerför trapporna, vi fortsätter att bygga nya våningar över den åttiofemte, vi bygger våning på våning, i ett allt mer rasande tempo. För vi lever i en värld där byggande – tillväxt och konsumtion – är det enda som räknas. Det talas fortfarande med skräck i rösten på nyheterna när man tar upp vikande försäljningssiffror för detaljhandeln.

Och jag vill bara skrika:

Sluta nu!

Du behöver inte mer. Du behöver mindre. Möjligen behöver du ibland bättre, men mindre eller färre.

  • Använd det du har.
  • Laga de saker du har.
  • Bygg om det du har eller det som finns istället för att bygga nytt.
  • Tänk långsiktigt.
  • Skaffa kvalitet.
  • Unna dig inte!
  • Hetskonsumera inte. Trösta dig inte med shopping. Du blir inte lyckligare.

Kan du stå för det du gör? Även när någon frågar dig om tjugo, trettio, fyrtio år? Utan att skylla ifrån dig? Utan att låtsas och spela dummare än du är?

Vi måste få kurvorna att plana ut. Alla kurvorna. Konsumtionen, utsläppen, artdöendena, alltsammans. Nu.