Tag Archives: tomater

Den dumdristiga trädgårdsmästaren

Igår satte vi om nioåringens tomater i utekrukor. Ja, så många av dem som nu fick plats i krukorna och som jorden räckte hyfsat till.

Sedan hade både han och jag en drös tomatplantor över.

Jaha.

Och så drabbades jag av plötslig snålhet och dumdristighet. För visst, jag hade ju i vanlig ordning kunnat ge bort av mina tomatplantor till bekanta. Men det känns ju lite fånigt att skänka bort tomatplantor – och sedan gå och köpa tomater i affären i sommar. När man har nästan 2000 kvadratmeter tomt, dessutom.

Så vi grävde ner dem i trädgårdslandet i stället. Tre korta rader med tomater. Och trots att vi satte ut dem igår, och det sedan blåst och regnat, så såg de idag på kvällen rätt glada ut.

På det hela taget har det regnat rätt mycket på sistone. Det här är inte en sådan där snustorr bedrövlig försommar som vi brukar ha. Och som en följd av detta har vi också väldigt många rejält dimmiga dagar. Dimma är annars inte alls nåt jag förknippar med den här årstiden.

Potatisen har börjat komma upp. Jag har tryckt ner tio bondbönor mellan jordärtsskockorna. Det växer i trädgårdslandet.

Friskt satsat hälften vunnet och hälften förlorat

Det är snart tre veckor sedan jag ställde ut de första tomaterna (Sibirjak) och strax därefter de första gurkorna (Sherpa och Marketmore) på verandan. Och snart två veckor sedan jag ställde ut resten av krukorna på verandan – alltså helt enkelt så många stora krukor som får plats där på ett vettigt sätt). (Förutom ovan nämnda så är det tomat Chilega samt ett par sorters paprika och en chili.) Som kallast under denna tid har det nått ner till plus 5 grader på verandan. Inte en enda gång har växterna sett ledsna ut.

Förra helgen bestämde vi oss så slutligen för att plantera ut gurkor (nioåringens) och squash (mina) i pallkragarna därute. Dubbelhöga pallkragar, med fin jord från ifjol. Squasharna började må dåligt i sina krukor och behövde verkligen komma ner i nåt större. Gurkplantorna var jättefina men behövde också mer utrymme. Vi hade inte haft frost på flera veckor, och ingen fanns att skåda i tiodygnsprognosen. Så de planterades ut. Och fick glasrutor (gamla fönster) över sig nattetid och delvis dagtid.

Men de gillade inte den blåst de utsattes för när de var utan fönster. Eller, vi tror att det är anledningen, för gurkorna har gått från fina till eländiga och slutligen förmodligen döda. Mitt mammahjärta värker av dåligt samvete. Och de senaste två nätterna har vi dessutom haft frost. Mina squashar ser inte heller särskilt muntra ut längre…

Lyxproblem

Våra små uppdrivna plantor behöver planteras om. De gurkor och tomater som ska ut på verandan och stå i kruka där är så stora att det nu var dags för ”slutkruka” – i alla fall de flesta av dem. På en del av de partenokarpa gurkorna finns det till och med redan pyttesmå gurkor på gång. Men det är för kallt därute. Sedan i lördags har det visst som kallast varit +1,6 grader (då har vi alltså haft ordentlig frost ute). Så nu har vi planterat om de som var i mest behov av det i sina stora krukor och ställt på arbetsbänken i studion.

Det är mycket annat som behöver planteras om. Hela min pluggbox (en hel pluggbox är 7×7=49 plantor) och hela nioåringens pluggbox. Plus en massa squash och gurkor och annat som står i roottrainer, och så vidare.

Redan i vanliga fall så här års uppträder stora problem. För få stora krukor. För få fönster att ställa alla krukor med uppdrivna saker som senare ska ut i trädgården. För få fat. För få ”tråg” där man kan rada upp många krukor (alltså fyrkantiga fat för många fyrkantiga krukor).

Reda i vanliga fall brukar jag dessutom i slutändan få skänka bort en massa plantor för att jag faktiskt inte har plats för allt.

Nu har jag dessutom det underbara ”problemet” att nioåringen är lika glad som jag för att driva upp plantor. Vilket innebär att han har lika många tomatplantor som jag. Och gurkor. Och paprikor. Och så vidare.

Och nu blev det som så att vi började med att plantera om hans pluggbox ikväll. Så nu har allt utrymme och alla tråg gått åt till hans plantor.

Vete fan hur jag ska lösa det :-) Funderar, trots att det bär mig lite emot, att använda de gamla plåtarna från mina föräldrars gamla ugn som ingen velat köpa, till att sätta krukorna i. (Det är ju synd att förstöra plåtarna.)

Nå, det är ju trots allt ett lyxproblem. Jag är väldigt glad att dela odlingsintresset med min son.

Idag fick vi lite fröer i jorden, jag och nioåringen

Jag har vabbat idag, med en äänu för sjuk för skolan-nioåring. Så vi passade på att stoppa lite fröer i jord, han och jag.

Först stoppade vi lite grejer i såjord i en pluggbox. Paprikor, chili, tomater och gurkor. Tanken är att kunna ställa ut dem på glasverandan sedan; verandan kan funka som växthus och vi kan få en tidig första skörd. Om det funkar, alltså. Vi fyllde inte pluggboxens 49 pluggar (och alla som är frötokiga kan inse att det krävde självbehärskning av oss båda), men vi kommer ändå att få mer än vad som får plats på verandan om allt gror. Jaja, det är ju ändå ett kärt problem, och förresten har jag ändå hotat att ha med mig några plantor i rummert på jobbet.

Sedan tog vi en säck med vanlig jord (den var frusen och fick stå inne och värma sig en stund först) och fyllde några vanliga krukor. Och så sådde vi basilika, rucola och Yukina Savoy. Plus en kruka med runda morötter (Paris Market). För det har jag läst nånstans att det ska funka i kruka, och det vore ju himla kul om det skulle funka och vi kunde få morötter i matrumsfönstret :-)

Än finns det söta smaskiga tomater

Det är väl bara att inse: säsongen för frilandstomater är snart slut. Ikväll har jag plockat in 1,75 kg blandade tomater. Det betyder inte att det är helt slut därute: det finns fortfarande en del halvmogna och en hel del gröna kvar.

Men ändå.

Så jag njuter av de sista. Fortfarande ruskigt goda.

Sibirjak är nog min favorit från i år.

Får väl se annars om jag orkar koka lite chutney på de gröna, mina försök ifjol (här och här) var ju ganska lyckade. Fast det vore ju ganska kul om man kunde använda de gröna tomaterna även i ”riktig” mat, som grytor och så. Verkar så enligt en del recept jag hittar. Men å andra sidan står det på en hel stäleln att man inte alls bör äta gröna tomater, för att de är giftiga?

Att använda de fina tomaterna

Jag gillar tomater. Som bas i grytor, soppor och liknande (oftast då från burk eller tetra). Som smaksättning i stroganoff och liknande (i form av tomatpuré). Som tomatsallad. Och gärna rätt upp och ner som de är, om det är goda, smakrika tomater.

Godast är de hemodlade tomaterna.

Men riktigt goda saker har vissa nackdelar. För det tar emot att använda de där jättegoda tomaterna till att koka sönder i en gryta. Det är ju att förstöra, när tomaterna i sig själva smakar som himmelriket. Tomatsallad på sin höjd, liksom.

Alltså blir det fultomater till grytor och liknande. För även om jag har kopiösa mängder tomatplantor i år så har vi inte inte nått nivån att vi tröttnat på dem som de är :-)

Detsamma gäller väl rätt mycket av de egna odlingarna. Det som kommer utifrån trädgårdslandet eller från verandan är liksom för fint att koka sönder. Hemodlade paprikor äts oftast i små bitar, nogsamt fördelade (även om paprikorna är många så är de rätt små). Sockerärtor äts rätt upp och ner som de är, eftersom de vore att förstöra dem om man tillagar dem.

På ett sätt är det ju bra. Det är kul att det som odlas hemma blir extra gott. Det är bra att egen odling ger extra respekt för resultatet/skörden.

Men samtidigt är det ju märkligt att känna att man ska snåla med det egenodlade (för att det är extra fint) och då hellre slösa med köpegrönsakerna (som ofta är mindre smakrika).

Nå, tids nog kommer hösten, och grönsakerna i vårt land tar slut. Då kan vi återgå till normala omständigheter ;-)

En lyxig dag

Lyx kan vara så mycket.

Barnen är hos farmor och farfar den här veckan. Jag jobbar hemifrån idag.

Inget hämta och lämna på dagis och fritids. Ingen restid i bil, buss eller tåg. Det vill säga massor med tid extra på morgonen. Sovmorgon. Äta frukost i lugn och ro.

Lunch: plocka solvarma tomater och rucola i trädgården. Koka lite quinoa. Riva lite parmesan, mortla lite vitlök, basilika och grovsalt. Blanda allt med olivolja och oliver. Sitta i solen i trädgården och äta.

Lyssna på skördetröskorna. Känna doften av nyskördat spannmål.

Liten grönsaksrecension

Sockerärtor, Gigante Svizzero: Storvuxen. Vackra lila-rosa-blå blommor. Stora skidor. Men betydligt glesare mellan skidorna än på ”vanliga” sockerärtor. Blir väldigt fort trådiga – tål knappt alls att man börjar låta dem bli tjocka (vilket större delen av familjen tycker är godast), och blir mycket fortare trista även i smaken. Alltså: smakmässigt ett nedköp, och det går faktiskt trots allt först när det gäller mat. Inte en sort vi väljer nästa år (mer än som dekoration, möjligen).

Morötter, Jaune du Doubs: Stora och fina nu på sommaren. Men en påtaglig andel har redan skickat upp blomställning… Innan vi insåg att det var det som var problemet hann vi alltså försöka äta ett antal morötter som hunnit bli riktigt träiga och otrevliga – och problemet var alltså att de inte satsade på roten längre. Jag vet inte om det är vi som gjort nåt fel eller om det är något i årets väder. (Egentligen är det alltså inte ens skördetid för dessa än, som jag uppfattat det.)

Tomater: vi odlar ju ett antal sorter. Och visst, det står skyltar i de flesta krukorna, men sedan blir det ändå ett stort virrvarr av tomatplantor längs tomatväggen. Och inte sjutton ids jag (och än mindre barnen) försöka följa varje tomat man plockar tillbaka ner i krukan för att läsa av sort. Så jag har inget vettigt alls att säga. Mer än att alla årets sorter (eller i  alla fall de som gett frukt) är goda :-)

 

Dagar när lunchplaneringen består av att gå ut i trädgårdslandet

Nyss hemkomna från stranden. Lunch måste man ha. Har vi nåt hemma?

Går ut ett varv i trädgårdslandet. Plockar lite mangold, lite sockerärtor och några morötter. Tar upp några stånd med potatis.

Barnen plockar lite tomater och jordgubbar. Minstingen plockar lite ärtor från sitt land.

Går in. Sköljer potatisarna lite innan jag kokar dem. Förväller mangolden och gör en mangoldstuvning. Minstingen fräser sina sockerärtor i lite olja, häller över dem i en glasskål, häller på lite vatten och kallar det sallad.

Morötter, tomater och resten av ärtorna sköljer vi bara och serverar råa.

Alla är gravt nöjda med lunchen. Men det var för lite mangoldstuvning, tycker samtliga. Så vi får göra det snart igen.

Pallkragar och trädgårdsland

Jag ställde ut andra/sista omgångens tomater över dagen då på helgen för en och en halv vecka sedan, för att börja utehärda dem. Men det var så varmt och skönt så framåt kvällen bestämde jag mig för att faktiskt plantera åtta av dem (och en köpt squashplanta) i en av pallkragarna. Det har de inte haft något alls emot, de verkar knappt ha reagerat på att de kommit ut, och i så fall bara positivt. Jag har tänkt göra likadant med resten av tomaterna, men då måste vi först fylla den tredje pallkragen med jord, och det har vi inte hunnit. Och nu är det inte lika varmt och skönt, så nu är det nog inte läge att plantera ut tomater.

Frilandsgurkorna som jag satt i en pallkrage ser också ut att må helt okej, om än inte lika fantastiskt som tomaterna.

Den helgen sådde jag även en del i landet. Mangold, broccolirybs, majs och en del ärtor har kommit upp, men bönor och de flesta av ärtorna väntar jag fortfarande på. Nå, det beror ju i alla fall inte på att det varit för kallt – det har ju varit högsommarvärme fram till och med i måndags. Däremot har det varit dåligt med nederbörd.

Vi har skördat lite också :-) Några rädisor, lite rucola, och en Sherpa-gurka från krukan på verandan.